-Vaa!? sade du Nej!?
Ok, det var kanske inte riktigt så.
Det finns folkstammar i världen som inte har begreppen mitt eller ditt i sin kultur eller sitt språk. Allt tillhör alla, eller allt tillhör ingen. Jag kan inte säga att 'det här är mitt, det får du inte röra.' Och om jag behöver mat så kan jag äta den mat som finns i ditt hus, utan att det är något fel med det.
Nu är det inte så i vår kultur. Vi har orden och begreppen mitt och ditt i vårt språk och i vår kultur. Alltså kan jag, utan att göra fel, hävda att något är mitt och därför får ingen annan röra det.
Min bröst till exempel är mina och dem kan jag förbjuda andra att röra. (Med all rätt, kan man ju tycka.) Min hund är också min och därför kan jag säga till någon annan att han/hon inte får röra den. Så när lillkillen frågade om han fick klappa min hund sade jag nej. Men det verkar inte vara lika accepterat, man förväntas låta vem som helst som vill klappa ens hund. Och inte spelar det någon roll om hunden vill eller inte. (Nä, det gör det inte, men jag anser att det inte spelar någon roll eftersom det är jag som bestämmer, inte främlingen.)
Med en rätt söt hund, dessutom valp, blir det en och annan som hemskt gärna vill klappa. Det kan jag förstå, jag vill ju inget hellre själv. Men dels är det tröttsamt att ständigt få "åååkollavilkengullighundfårjagklappaden!" och dels är han faktiskt inte så gosig som man ju vill att han skall vara, så om nån då får klappa så vill han mest nosa lite på handen och sen vill han någon annanstans.
Men visst kan man ju fråga, det tar jag inte illa upp för, fråga på om du får klappa min hund men det kan hända att jag säger nej.
Och visst, fråga om du får klämma på mina bröst men det kan ju hända, med största sannolikhet, att jag säger nej.
Bilden: Lolo Ferrari (1963-2000) var känd för att ha världens största bröst, med ett omfång på 177cm och med en vikt på tre kilo vardera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar