Det är inget fel på Vally, tvärtom är hon en riktigt trevlig hund. Om jag inte fick ha Kalo hade jag velat ha henne. Men nu har jag både Kalo och Vally och därmed bådas bekymmer. Jag har ju skrivit tidigare om hur smidig Vally är att ha att göra med och det är hon. Mestadels. Kalo är helt klart mer bekymmer med, men Vally har ju sina sidor också.
Som sagt så löper hon nu, och jag vet inte om det beror på det eller om det är våren eller vad det är, i alla fall är hon gnälligare än vanligt. Sitter i soffan och gnyr på nätterna bara för att man ska stoppa om henne med täcket. Skäller på andra hundar. Äter dåligt. Skall lukta på just den fläcken där borta. (Tänk att 8,5 kg hund kan bli så tungt.) Och så förför hon Kalo! Hade ju varit just snyggt...
Så trots att hon är en så smidig hund mestadels, längtar jag lite till på lördag när syster e flyttar tillbaka till Götet. Det kommer ju bli tomt här, i alla fall i soffan, men kanske kan man träna lite mer ostört med Kalo, utan en Vally som knör sig emellan för att få en godis, och slippa hälften av alla hundar som drar i kopplet, hälften av allt bajs (även om det är det plockvänligaste bajset), hälften av alla hundar som ska skötas helt enkelt!
Bilderna är från en promenad i februari. Fina Vally!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar