Jag var duktig igår och lade mig för en gångs skull tidigt. Det är min allra vanligast förekommande lögn "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt" M-hm, visst, och hur många gånger gör jag det verkligen? Inte så värst många. Lite fler nu när jag bor själv, med en hund som ibland somnar vid ses sju. Det är inte så party på kvällen då, så då kan man ju lika gärna gå och lägga sig.
Ja, så var det igår. Kalo somnade redan vid fem sex efter att ha lekt som en galning med Iso i några timmar. Och själv lade jag mig vid halv tio, duktigt. Men redan när jag låg där och skulle somna började jag känna en viss oro i kroppen. Om jag inte kunde somna, om Kalo skulle vilja gå upp på natten, om jag skulle försova mig, om jag inte skulle sova lugnt.
Jag somnade, Kalo sov hela natten (tror jag, ibland minns jag inte så noga vad jag gör på natten) och inte försov jag mig. Men sov lugnt var väl det sista jag gjorde! Vaknade stup i kvarten och undrade om det var morgon snart, skulle jag gå upp nu, ville Kalo ut kanske? Näe, det var inte morgon, jag skulle inte upp, och Kalo sov som en stock. Varför kunde inte jag få göra det, när jag nu varit så duktig och gått och lagt mig i tid? Det var ju inte så jag hade tänkt...
Till slut vaknade jag i alla fall. Och dödstrött var jag, så klart. Hörde att det blåste en del ute och tittade ut. HUU! Snö! Inte så mycket dock, men still, snow! Var tvungen att kolla om jag missat något ut-och-skotta-snö-med-dig-samtal, men inte. Skönt. Det blev aldrig så mycket snö här ute i väster, några centimeter bara.
I öster däremot, där jag varit hela dagen, var det annat. Kanske en decimeter eller så. Blöt, kall och tråkig snö. Jag som ville ha sommar nu, i alla fall lite vår. Den enda som verkade tycka det var lite roligt var väl Kalo, skuttade och hoppade och frustade och nosade i snön. Kul. för. honom. Det var i alla fall inte så här jag hade tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar