Hålt

Okej, jag kom inte riktigt undan i alla fall. Internets långa arm har sträckt på sig ytterligare och når nu ända till Hålts urskogar. I alla fall stundvis.

Det var jag, bror g och Kalo som hade ett par sköna dagar på Ekollonet. Solen sken och det var riktigt varmt. Sådär skönt semestrigt, gick upp när jag vaknade och gjorde lagom mycket. Badade till och med en gång.

Jag är en sån som badar i självmordstempo, enligt vissa. Jag kallar det långsamt. Jag gillar inte chocken när det kalla vattnet sluter sig runt hela kroppen på en gång. Det gör lite ont i huvudet och så vill man bara upp igen. Inte för att det är mindre kallt om man går i långsamt, men då är det bara kallt på ett tunt streck runt kroppen, eftersom det som är under vattenytan redan anpassat sig och inte känns lika kallt längre. När man sakta, sakta tar små steg utåt och den kalla ytan kryper upp längs kroppen, den känslan är bättre än chocken. Och när man till slut kommit till huvudet så är det bara att simma på, det känns inte kallt längre.
Men än så länge har jag inte träffat någon som har samma smak på badning, de flesta verkar vilja springa vettlöst rakt ut och chocka både sig själva och sina kroppar. Hu!

Internäääät

Att vara eller inte vara, det är frågan. Jag funderar på att inte vara beroende av internet. Så gör jag det i en liten stund och sen slutar jag med det.
Men jag tar en liten paus. Jag åker till Hålt dit internets långa armar inte når. Bara en liten irriterande pekfingernagel når dit. Och petar långsamt i ögonvrån.

Nåväl, jag lämnar över problemen åt glömskan och drar. Ajö!

Du är ett Emo

Skriv en låt, helst om hur mamma tvingade dig att dammsuga ditt rum och du protesterade med att skära dig, med en slö matkniv - på foten.

Detta blev mitt resultat av Vad-är-det-för-fel-på-dig-quizzet på Facebook. Det var mer än vad jag visste...

Kanske kanske kanske...

Det borde ju vara så att ju fler tävlingar man är med i desto större är chansen att man någon gång vinner. Jag gör ett försök till i alla fall. Här är det Anneli med bloggen Betongsnäckor som har en utlottning. Hon har en inredningsblogg som går i grått och vitt. Den var fin och inspirerande, typ nu-ska-jag-sätta-igång-och-pyssla-inspirerande.

Och så glömmer ni väl inte att klicka:

Kanske kanske kanske denna gången...

Jag har hittat en tävling till! Då kan jag vinna hela kitet på bilden! Te, tekopp, fat och tesil. Kanske, kanske, kanske denna gången... Kanske.
Det är i alla fall bloggen Nea i det gula huset som lottar ut. Som Det röda huset på kullen, fast hon har ett gult hus utan kulle.

Söta muffinsformar

Kika in till Hemma hos Klara, där kan du tävla om bakformar från butiken Klara Färdiga

Det har i alla fall jag gjort. Ni anar inte hur många tävlingar jag är med i på internet, och statistiken säger tyvärr att det inte är värt det. Jag har inte vunnit en enda. "Men kanske kanske denna gången." Jag är som en spelnarkoman förutom att min gräns är att det inte får kosta pengar. ...och denna tävlingen är ju gratis :)

Plus: ni glömmer väl inte att klicka på Ett klick för skogen?

Bara en påminnelse

Jag har jobbat idag. Kalo har fått ett ben, han blev glad. Nu har jag internettat utan att göra nån nytta jättelänge. Nu måste jag äta. Sen sova. Godnatt. Klicka nu!

Helena är vår nya prinsessa

Helena är folkkär

Helena är teknisk

Helena är trött

Helena är min flickvän

Helena är också mycket trött men väldigt lycklig

Helena är inte precis världens mittpunkt

Helena är Jamestown

Helena är en ögrupp


Så roligt man kan ha. Googla "Helena är" och de tio första träffarna. ha. ha.

Mennah dåh!

Ni glömmer väl inte att klicka?

veveve punkt ett klick för skogen punkt ässé

Och ni glömmer väl inte att ni kan vinna en middag av och med mig?

Klicka då för skrövlingen!

Ett klick för skogen

Alla borde få leka i en skog. Promenera i skogen, lyssna på skogen, titta, känna lukta på skogen. Läste ett reportage om Laleh som flyttat till Norrland för att där var så lugnt och fridfullt och så kunde man tälta och åka skridskor där. Hon som varit storstadsunge hela sitt liv.
Jag har nog tagit skogen och landet lite för givet när jag själv bodde där, men nu förundras jag varje gång jag kommer hem över skogens stora tystnad. Och hur vackert det är och hur stort det är. Ja, jag är en lantis. Jag ska flytta till landet, jag tänker inte bli gammal i stan. (En av de bra sakerna med den nya lägenheten är att den ligger alldeles jämte ett skogsområde.)


Men så finns det dom som ser pengar i skogen. Och dom är onda. Alla, alltid, helt utan urskillning (läs min ironi) alla som avverkar skog är dumma! Men man kan stoppa dom! Om man köper skogen innan dom gör det, så kan dom inte avverka den. Haha! Eller ännu bättre: man låter någon annan betala!

Nu är det en sådan där insamling och skriv på listan här och skicka den till skogsministern och fyll i alla din personuppgifter här och nu får du mailboxen full med spam, tänker du. Nejdå, du behöver inte alls uppge din mailadress eller någonting annat heller för den delen, bara klicka på en knapp. Du får inga mail, inga nyhetsbrev, inga gnällbrev om att skicka mer pengar, ingenting. Sponsorer betalar för varje klick. Du klickar - de betalar!
Det är den enklaste varianten. Man kan naturligtvis skänka pengar också, eller sms:a och lite andra alternativ också, men att klicka är helt gratis och tar ingen tid. (I princip, man kanske har världens långsammaste dator.)

Klicka här (eller på någon av de andra länkarna i inlägget) och klicka sedan på den gröna knappen mitt på sidan. Klart! (Och gör det sedan en gång om dagen om du vill, då blir lärkorna glada.)


Ett klick för skogen. -Yeah!

PS. Av de som kan räkna alla länkarna i inlägget samt kan ange vilka två trädslag man kan köpa i Verle Gammelskog (som alltså är den skog som håller på att räddas just nu) lottar jag ut en middag, lagad med kärlek av mig, hos mig, för dig.

...Eller så kanske alla får en middag. Alla som har klickat, kanske...

Lite av varje = mycket

På google reader har jag grupperat de bloggar jag följer för att hålla isär dem. Inte för att jag har problem att hålla reda på vilken som är vilken, men när det står 15 olästa inlägg i oordning så blir man lite snurrig. En av grupperna heter "The loved ones", det är som där människorna jag gillar väldigt mycket. (Jag har ingen "the hated ones", det vore waste of time att ens läsa något av någon sådan) Hursomhelst, så har två av "the loved ones" inom loppet av ett par timmar skrivit varsitt inlägg med exakt samma rubrik, nämligen "Svamp". Kul va? Läs Gustavs och Marias bloggar.

Bilen ja... jo vi skulle ju då fixa den, eller pappa skulle fixa mest och jag tittar på och hjälper till mest, men så blev det som det blev ju och nu har jag pappas bil. Pappas bil som Martin körde för fort med trots att jag uttryckligen sade till honom att han inte fick köra fort med, så att motorlampan började lysa. "men det är bara när man kommer upp i hundratretti nåt" ja, det känns ju bra då. Som är skräpig efter Martins lån. (Jag tror det dröjer innan han får låna igen.) Som blev påkörd idag, för han bakom trodde att jag skulle köra men det gjorde jag inte, uppenbarligen.
Och min bil har inte större tur den heller. Blev inbrottad och batteri- och nummerplåtsbestulen. Jäla stil! Jag kan väl förstå om man kan behöva ett par extra nummerplåtar, om man tex tänker råna en bank eller så, men ett begagnat bilbatteri? Idioter. Att man inte ska kunna få ha sina saker ifred!

Och så var jag på hårmodelluttagning idag. Såg en annons i tidningen i förra veckan och tänkte njä, orkar nog inte. Men så övertalade systern mig att gå i alla fall ("jag ska dit i alla fall. Du med. Ses på hållplatsen 1820", okejdå). Jag har varit på några modelluttagningar innan och det är samma kaos varje gång. "Det är väl därför dom är frisörer och inte jobbar med organisation" som min insiktsfulla syster sade. Hursomhaver så blev jag sent omsider, sist omsider faktiskt, med på nån grej en helg framigenom. Kul, det kommer väl bilder och så kan man tänka... Det trista var att systern, som släpat dit mig (och dessutom två kompisar till) inte fick vara med. "blabla extremt färgat hår blabla" Jäla stil! Läs om Elisabets bitterhet.

Och så det och så det. Ni får veta mer en annan gång.

ALLT du någonsin velat berätta om ditt stora intresse!

Googlade på jag-vet-inte-vad och råkade hamna på den här forumsidan, ett forum för folk med asperber. Jaha, men du har väl inte asperger? Nej, det har jag inte men det finns andra som har och ofta har de ett väldigt stort intresse för något speciellt. Och i den här tråden så får de fritt spelrum att skriva precis allt de någonsin vill om precis det de vill, så nu vet jag väldigt mycket mer om bland annat sumobrottning och minityrskulpturer och lingarn än innan, ganska kul.

Det utlovade inlägget om bröd

Jag har berättat om en blogg jag följer för några, jag har även skrivit om den här tror jag och den finns med på min lista här till höger med bloggar jag håller koll på. Olle tyckte att jag skrev lite för lite om bröd själv, så nu ska jag berätta om mitt brödande som det ser ut nu.

Jag gillar att baka bröd, jag fick en assistent i julas så nu är det dessutom mycket lättare än det var innan med träslev och bunke. Schwosch så blir det bröd bara! Men ja, som ni kanske märkt så är det lite si och så med det mesta just nu. Städning sker när det tvingas till det, matlagningen ligger på nudel- och makrill-i-tomatsås-nivå, tvätt sker när underkläderna är slut i garderoben och då menar jag slut, till och med de fula och obekväma kameltåstrosorna är använda, och brödbaket, ja det ligger som ett jästpaket i kylen. För om jag skulle bli sugen på att baka, så ska inte jästbristen vara anledningen att det inte blir, har jag tänkt. Dessutom är det så billigt så det kan gott ligga ett paket jäst i kylskåpsdörren, och det tar ju inte så mycket plats heller...

Men ja, jag kan själv inte minnas när jag bakade senast. Jag ser jästpaketet och jag byter ut det med jämna mellanrum, men bakar jag? Nej, det gör jag inte. Jag köper bröd i affären, "köpebröd" som vi sade när vi var små. Då var det lyx med "köpebröd", nu är det vardagsmat. Och tänk er skivat köpebröd, det var grejer det, att man kunde köpa färdigskivat bröd, wow! Nu är det lyx med hembakt, oskivat bröd.

Så i väntan på orken och lusten så läser jag om bröd på internet istället.

Bajs på människorna

Av nån anledning tyckte nån det var nödvändigt att lägga till en kommentar som gjorde att man automatiskt skickades till en helt annan sida. Varför jag var tvungen att helt ta bort inlägget med tillhörande kommentarer, men tack för den som fanns som inte skickade iväg en till cyberspaces helvete... Kunde dock kopiera det och lägga till det igen i ett nytt inlägg för alla er som vill läsa utan att förledas in på skitsidor.

Om det är nån som tyckte att det var ett roligt skämt så kan jag bara säga att det tyckte inte jag.

Jag är en av alla dom där...

...en sån som skaffat egen blogg. Jag tycker egentligen att det är lite fånigt men jag vill ju göra som alla andra gör... eh...
Äsch varför ska jag behöva förklara mig? Läs om ni vill eller låt bli.