22 november, 2012

Hur fel kan det gå egentligen?

Man kan väl säga att det är tur att jag inte är reseledare. Just denna gången i alla fall. Jag tycker ändå att jag brukar ha hyfsad koll på saker och ting när jag ska resa, men denna gången är det ungefär så långt från sanningen man kan komma.

Objektet för mitt misslyckande är en resa till Stockholm med studiebesök på ett modeföretag. Det börjar bra med att vi sitter på rätt tåg, på väg till rätt stad. Men på det där tåget, sittandes i lugn och ro, får jag ett telefonsamtal från företaget. "Vi har väntat på er nu sedan 9:30 i morse". På var sitt håll har jag och kontakten på företaget haft helt olika tider för besöket. Jag hade i min planering skrivit in 13:00. Ingen vet vem som hade rätt och det är nog oväsentligt nu eftersom det som tur var gick att ändra.

Besöket gick sedan bra, det blev lite stressat eftersom de ju hade planerat in andra saker där, men men... Jag och kollegan tar tunnelbanan till vårt hotell. Tänkte vi. Tills vi inser att vi har åkt lååångt förbi vår station. Bara till att kliva av och åka tillbaka. Minor mistake, någon kvart senare är vi på rätt station. (Ett annat minor mistake var att vi glömde förköpsremsorna som fanns på skolan och istället fick köpa nya helt i onödan)

Kommer till hotellet, säger hej, tjejen i receptionen säger hej du har bokat rum på vårt systerhotell. Det ligger inte här... åååh... Hotell och tåg bokades via en sån där "varje resenär bokar sin egen resa, så himla bra". Eller hur, det innebär ju bara att varje resenär bokar sin egen resa med alla upptänkliga misstag i världen, eftersom varje resenär inte är reseplanerare utan har ett annat yrke, och då ganska sällan bokar resor via sveriges krångligaste bokningssida. Hej misstag, du har bokat ett rum för en person (vi är två) på fel hotell.

Men det verkar som att livet ville att jag inte skulle få det alltför jobbigt ändå idag, så det gick att flytta bokningen. Vi får dela säng, men det kan jag ta, vi behövde inte åka tunnelbana åt andrahålletandrahålletandrahållet eller betala massa mer för rummet. Puh!

I morgon väntar ytterligare två studiebesök, tunnelbaneresa däremellan och sedan tåg hem. Hur fel kan det gå egentligen?

10 november, 2012

Börja och sluta

Jahadå så skulle man börja skriva lite mer igen då, sade jag. I juli. Det gick ju... sådär. Well well, tänker jag, det är väl min blogg, jag skriver när jag vill. Om någon önskar ideligen nya inlägg och ett snabbt flöde av bilder, texter och information så hänvisar jag till... ja, nån annanstans på internätet.

Jag kanske inte är en sund och hälsosam människa på alla sätt, MEN! jag har slutat röka.
För några år sedan tänkte jag att nä, aldrig att jag skulle bli heltidsrökare, jag skulle bara röka på fest och jag skulle ju sluta sen osv osv. Men så för några år sedan minus något år så insåg jag att jag visst blivit heltidsrökare och att bara röka på fest gjorde varje dag till ett festtillfälle, och kurvan pekade åt fel håll.

Så jag satte en gräns, efter trettio skall jag vara rökfri, johodå, jag kan ju inte gå och bli stor/vuxen/ansvarig och samtidigt hålla på med sånt där trams. (Pinsamt att stå och frysa på balkongen bara för att få i sig den där cigaretten, pinsamt om man skulle bli förälder att stå med barnvagn och blossa, pinsamt att vara sådär äcklig. För det är bara stora/vuxna/ansvariga människor som är äckliga när de röker, unga människor är coola.)

Jag röker i München

Och så i våras så insåg jag att jag måste nog utveckla någon slags plan för det där slutandet, att försöka trappa ner gick sådär. Och trettioårsdagen närmade ju sig. Jag fick en bok rekommenderad av en sjuksköterska och tänkte att den kanskekanskekanske?

Syster slickar på cigaretter
Och så går min syster (bilden ovan) och tjuvslutar att röka, långt innan hon blir 30. Hon är ju fortfarande ung och därmed cool när hon röker. Men hon hade också läst den där boken. Den var jättedålig men funkade.

Lånar bok. Läser bok. Blir upprörd över hur jobbig den är. Slutar röka. (Nej, det hjälper inte att läsa en jobbig bok, vilkensomhelst, det var inte därför...)

Nu har jag orökt i två veckor och jag kan inte påstå att jag mår så dåligt över det. Men kanske beror det på att jag maskerat eventuella slutaröka-besvär med utsättningsbesvär, eftersom jag samtidigt slutade med min medicin.
Alltså skyller jag svettningar, frossa, trötthet, elektriska stötar, yrsel, illamående, sega ögon, humörsvängningar (mest nedåt), mm mm, på medicinen och har inga som helst problem att sluta röka. Fiffigt.

Och så sparar jag 560 000kr. Och spenderar 2000 av dem på nyöppnade COS:





16 september, 2012

Printerilskan...

...som någon så fint beskrev det på fb. När skrivaren på jobbet plötsligt krånglar och det utlöser ett oproportionerligt stor vredesutbrott, där både ilskan över skrivaren och diverse annan undertryckt skit kommer ut. (Prova att googla på printerilskan) (och kolla sedan på filmen Office space)



Jag skulle tippa på att det inte bara är skrivaren, utan allt som har med datorer att göra som kan utlösa denna sk printerilska. Själv är jag hyfsat mediumamatörbra på datorer och många saker som utlöser dessa anfall hos mina kollegor, kan jag manövrera förbi utan att låta min undertryckta skit komma ut.

Men inte desto mindre kan den drabba mig. Som när mailservern inte vill prata med internet. Eller ja, ingen av våra servrar vill prata med internet. Så jag kan inte maila, inte ta emot mail, inte jobba hemifrån med dokumenten på servern. Och som lite grädde på moset så installerade jag nån fix som skulle fixa synkroniseringen innan jag gick i fredags, och jag misstänker att det är den (och uteblivet "starta om datorn") som gjort att alla dokument nu är som bortblåsta från min dator. Vilket alltså betyder att jag inte kan jobba hemifrån mot skolans server, inte jobba lokalt med mina dokument, inte maila eller någonting.

Och imorgon har jag lektion som behöver förberedas. Nu.

Irritation på hög nivå, ja tack så mycket.

Jag surfar istället. Och kollar med ojämna mellanrum ifall servrarna behagar prata med internet, trots att jag vet att de inte kommer göra det...

14 juli, 2012

Ännu en ny familjemedlem

Även min syster har en ny familjemedlem. Så förutom hon, Iris och Vally och tusen småkryp bor nu även Roxy hos henne. Roxy är en glad gatukorsning från Irland. "Mest terrier" typ. Kalo tycker att hon också får oproportionerligt mycket mera mat och kärlek än vad han får. När jag säger att det kanske beror på att han tar hennes mat så förstår han inte vad jag menar.

Kalo får en tom ciggpaket med godis i

Roxy får också en

Kalo är klar fortast och avundsjuk på Roxy som fortfarande har...

Roxy undrar vad Kalo gör

Kalo tar sin chans

Haha! Ombytta roller. (det var för att hon fick mer än mig, säger Kalo)

13 juli, 2012

Ljudböcker



Det här med ljudböcker... Jag har liksom alltid tyckt att det är lite fusk, ungefär som de som såg filmen istället för att läsa boken när man skulle recensera en bok i skolan. Fast det är det ju inte, det är ju samma ord som står i boken, bara att det är med öronen man tar in orden och inte med ögonen. Lite som radioteater, tänker jag också, men det är det ju heller inte. Det är inga ljudeffekter, ingen musik eller olika röster av bättre eller sämre skådespelarkvalitet. Det är ju faktiskt boken, uppläst, helt enkelt.

Just nu testar jag en ljudboks-app, där man streamar ljudböcker rakt ner i telefonen. Fantastisk sommar-"läsning" tänker jag. Och det är det, så länge jag inte behöver koncentrera mig på andra ord. Kolla bilder går bra, sy går bra, diska, laga mat, sola. Men om jag till exempel strötittar i en tidning så har det genast gått nån liten stund och jag inser att jag missat vad som sagts. Men å andra sidan, händer det inte att man läser en, två , tre sidor i en bok också, och inser att man inte läst någonting, man har bara följt texten med ögonen och bläddrat på rätt ställe. (När du hör det här ljudet...)

I vilket fall, när man testar den här tjänsten får man också dela ut såna här ljudböcker för andra att testa. Någon som är intresserad? Det är gratis och man förbinder sig inte till någonting.

Den nya familjemedlemmen





För någon månad sedan fick vi en ny invånare i vårt lilla hus. Förutom jag, Linus och Kalo och tusen småkryp bor nu också Isa här. Eller Isadora som hon egentligen heter. Men oftast bara Katten.
Jag har aldrig varit någon vidare kattmänniska, jag har alltid föredragit hundar. Hundar lyssnar på vad man säger (oftast) och gör som man vill (oftast). Men katter säger bara "fuck you" och går iväg. Meh! Hallå! Jag pratar med dig!
Men som tur är så är Isa en matglad katt och kan luras till att göra saker bara det vankas mat. Hon kan ge tassen och gör det så mycket hon kan när det vankas mat. Jag har också lyckats klippa henne och kamma henne (till en vansinnigt vacker frisyr) och även klippa hennes klor utan större protester. Bara det vankas mat.
Om det inte vankas mat däremot. Då säger hon bara "fuck you", fräser och bits och river och sedan går hon iväg. Bitch! Förutom ibland, då hon kan tänka sig att nedlåta sig att ligga i knät en stund och bli klappad på. Men efter en stund är det "fuck you" igen och så går hon.

Till Kalo är det än så länge bara "fuck you" även om det går bättre och bättre. Kalo tycker att Katten får lite väl mycket uppmärksamhet och väldigt mycket mer mat än vad han får, även om jag upplyst honom om att det bara verkar så eftersom Katten äter mycket långsammare. Det tror han inte på.