Ljudböcker

Det här med ljudböcker... Jag har liksom alltid tyckt att det är lite fusk, ungefär som de som såg filmen istället för att läsa boken när man skulle recensera en bok i skolan. Fast det är det ju inte, det är ju samma ord som står i boken, bara att det är med öronen man tar in orden och inte med ögonen. Lite som radioteater, tänker jag också, men det är det ju heller inte. Det är inga ljudeffekter, ingen musik eller olika röster av bättre eller sämre skådespelarkvalitet. Det är ju faktiskt boken, uppläst, helt enkelt.

Just nu testar jag en ljudboks-app, där man streamar ljudböcker rakt ner i telefonen. Fantastisk sommar-"läsning" tänker jag. Och det är det, så länge jag inte behöver koncentrera mig på andra ord. Kolla bilder går bra, sy går bra, diska, laga mat, sola. Men om jag till exempel strötittar i en tidning så har det genast gått nån liten stund och jag inser att jag missat vad som sagts. Men å andra sidan, händer det inte att man läser en, två , tre sidor i en bok också, och inser att man inte läst någonting, man har bara följt texten med ögonen och bläddrat på rätt ställe. (När du hör det här ljudet...)

I vilket fall, när man testar den här tjänsten får man också dela ut såna här ljudböcker för andra att testa. Någon som är intresserad? Det är gratis och man förbinder sig inte till någonting.

Kalosaknad och belgiska egenheter

Nu ska jag berätta för er om två saker.

Ett. Nattens dröm.
Inatt drömde jag att jag var i Hålt. Och Kalo var där och jag kastade en pinne till honom. Han sprang efter neråt gräsmattan. Men på gräsmattan var också två hästar och den ena ville också leka med pinnen som nu var en avgnagd majskolv. Åh, nu blir Kalo rädd tänkte jag när en så stor häst kom springande emot honom, han brukar ju vanligtvis bli rädd, bara det är en lite större hund som kommer.
Men han blev inte rädd, och hästen var så snäll och trampade aldrig ens lite på honom. Trots de stora hovarna och allt.
Jag saknade Kalo lite extra när jag vaknade och ritade en liten sakna-Kalo-bild i marginalen i mitt block med sidvis med anteckningar från senaste veckan.

Två. Belgien.
De är inte helt olika oss. Äter bröd och flingor och det där till frukost. Inga konstigheter med maten. Förutom picklade musslor och räkor. Fy hundan. Men chokladpuddingen! Vanligtvis brukar jag få lätta kväljningskänslor av chokladpudding, men den här smakade mörk choklad och var krämig och såg ut som marängsmet och åh...
De har också brödautomater, där man kan köpa bröd. Ungefär som en godisautomat. Karel berättade att de också hade såna väggar där man kunde köpa hamburgare och korv och sånt. Käckt. Det vore nåt för nattamatshungriga.
De gillar choklad, ja. Det är väl inget nytt, men de äter choklad på knasiga sätt. Strössel till exempel. Det har man på mackan. De tillhör också folket som inte har osthyvlar, däremot är det kanter på ostskivorna som måste skäras bort, så lite handpåläggning krävs ändå. (Smörgåspåläggning)
De envisas också med att använda azerty-tangentbord, så att man hänvisas tillbaka till stenåldern när man letade efter bokstäverna med pekfingrarna. Lyckligtvis fick jag en sten, förlåt, dator med qwerty-tangentbord. Dock utan åäö.
Man gillar pommes frites. Ätes gärna med majonnäs. Majonnäs kan man för övrigt ha på det mesta. Kanske även choklad. Den tillverkas i en fabrik som ligger jämte en sumpig kanal för vattennivåutjämningen inne i Gent.
De är tvåspråkiga, eller ja, de flesta jag råkat på pratar holländska, men alla kan också franska. Alla skyltar står på både franska och holländska. Och engelska och tyska. De har lika många sätt att uttala r på som man kan komma på. Rullande, skorrande, halsgurglande, isländskt. Och så uttalar de g som sj i sju. Så god morgon blir Sjutt Morrschen, login blir låschin osv.
Det är som en blandning mellan tyska och engelska och när de två språken möts blir det ett sje-ljud. Och alltihop uttalas med isländsk brytning. Det är ofta ganska lätt att hänga med på vad de pratar om, med lite tyska och engelska i bagaget. Men ibland förstår man inte ett skvatt. Det är kukrrr ischondrr krrr kuk. Mycket kuk.

Några böcker

Jo, jag har ju läst en del böcker det senaste. I början när jag var sjukskriven var det en skön sysselsättning, jag gjorde något utan att behöva anstränga mig särskilt mycket. Men det fick inte vara för svåra eller tunga eller innehållsrika böcker, då orkade jag inte koncentrera mig. Men min mor försåg mig med ett gäng böcker av lättläst karaktär så att jag hade lite att göra.

Men ja, nu är det snart flyttdags så nu skänker jag bort böckerna om det skulle vara någon som vill ha dem. Hår får ni en presentation och ett litet tyckatillande så att ni ska bli riktigt sugna:

Sidney Sheldon:
När himlen faller ned
"Om USA hade haft en kungafamilj skulle det ha varit familjen Winthrop. Med sin karisma och sitt glamourösa liv har de fångat världen. Men också skaffat sig många fiender. På knappt ett år dör samtliga fem familjemedlemmar. Är det bara olyckliga tillfällen eller finns det ett ännu inte kartlagt samband mellan dessa dödsfall?"
Gud så spännande. Detta var den sämsta bok jag läst på länge, karaktärerna är simpla, de logiska luckorna är fler än sidorna i boken och handlingen plågsamt förutsägbar. Det bästa med hela boken är nog fotot på framsidan, som egentligen inte på något vis har något med innehållet att göra. Läs den!

Colleen McCullough
Damerna i Missalonghi
"I staden Byron i Australien är nästan alla släkt med alla, ättlingar till den store sir William Hurlingford. ... I huset Missalonghi bor Missy, sjuklig och nerhållen, med sin mor och moster. De lever under mycket knappa och glädjelösa förhållanden. ... En mystisk främling flyttar till staden, köper mark och tycks vilja slå sig ner..."
Låter det inte som en spännande intrig? Snäppet bättre än förra boken, men det säger å andra sidan inte särskilt mycket. Mest lite knäpp och fånig. Fantastisk bok. Läs den!

P.D. James
Ett opassande jobb för en kvinna
"Bernie Pryde har tagit livet av sig - det var det ingen tvekan om. Det gjorde Cordelia till ensam innehavare av deras gemensamma detektivbyrå. Dessutom fick hon ärva Bernies sista uppdrag: att återuppta en undersökning av den unge Mark Callenders död. Officiellt var det också självmord, men Marks far, berömd och lysande vetenskapsman, tvivlade..."
Vi klättrar ytterligare ett steg upp på bra-skalan, men det säger fortfarande inte särskilt mycket. Men här är karaktärerna åtminstone något lite uppbyggda och en aning spänning infinner sig ibland. Den är faktiskt ett helt ok tidsfördriv. Läs den!


Catherine Cookson
Tilly Trotter
"Tilly Trotter växter upp i gruvdistrikten kring Newcastle, ett helvete på jorden för män, kvinnor och barn. Hon är en gänglig pojkflicka som flänger omkring på ängarna kring morföräldrarnas hus - ändå står det klart att för alla att det är något särskilt med henne. Hon är överbegåvad och det är farligt i en omgivning som hennes. Onda rykten sprids kring Tilly..."
Om man vill ha något att bita i för en längre tid så är denna bok det perfekta valet, det är nämligen tre böcker i en. Och ja, man undar kanske lite lite hur det ska gå härnäst, blir det som det uppenbart verkar att bli? Oftast ja, men ibland överraskar faktiskt händelserna. Vissa karaktärer är till och med trovärdiga. Läs den!

Gunnar Mattson
Prinsessan
"Seija, sjuksköterskan, var bara 23 år men kände sig egendomligt trött och eländig. Han hade nära till läkare och fick snabbt sin dödsdom: hon led av svår cancer och hade bara några månader att leva. På trots gick hon ut och dansade och träffade journalisten Gunnar Mattson. Mot läkarnas varningar gifte de sig och fick barn. Var det hennes brinnande kärlek till man och nyfödd och hennes nya oemotståndliga livsvilja som åstadkom undert i hennes kropp?"
Nu börjar vi komma någon vart. Det är alltså författaren som skriver om hur han träffade sin fru och om hennes sjukdom och det. Levande beskrivningar av hennes ångest, klåda och plåga. Det märks att han varit med. Läs den. Faktiskt.

Blev ni inte sugna på en bok nu?

Den där dagen då jag gjorde Bali I

Som jag sagt till alla som frågat vad jag gjorde på semestern: för att ha varit borta så länge har jag gjort väldigt lite. Men det är inte så att det stör mig precis, det var precis vad jag behövde. Men av de 29 dagarna på Bali hade jag ju i alla fall en då jag var turistig och åkte på kulturella saker och tittade på tempel (se tidigare inlägg). Det var också den dagen jag tog absolut mest kort på hela resan.

Första och viktigaste stoppet var ju som bekant tyyyyyg! Stannade på två olika ställen där de visade hur man gjorde batik.

De berättade att ordet batik är ett indonesiskt (eller javanesiskt, minns inte riktigt) ord där 'ba' betyder tyg och 'tik' betyder prick. Och nog var det prickar i deras batik, dår satt några kvinnor och prickade och prickade och prickade på stora tyger.

prick prick prick prick prick...


Så här fint(?) blev det färdiga resultatet.

Till större ytor använde man pensel till bivaxet (ovan), till prickarna en liten pipa, med en pip på (nedan). Pip pip.

Och till större mönster doppade man ett sådant här struvjärn i vaxet och tryckte på tyget:

Make my day

Jorå så att eh... är det nån som vill gå på operan?

När något tvingar en att göra saker som är roliga är det bra. Alltså positivt tvång då. Som att jag sagt att jag ska vara hårmodell i morn, plus att systers kompis också ska dit, då kan jag inte bara stanna hemma. Vilket förmodligen är det jag känner för när det väl blir i morn.
Eller när jag nu köpt typ för hiskeliga summor som jag tänkt sy kläder av. Det blir lite svårare att låta bli då. Lite. Än så länge har det blivit en klänning av de sju plagg jag tänkt mig. Men det kommer väl. (Förresten, är det nån som har ett ångstrykjärn som jag kan låna ett tag?)

Så jag tänkte att om jag köper en massa biljetter till operan så måste jag helt enkelt gå. Och jag tycker ju det är roligt att gå dit. Det fina är att man kan köpa ett abonnemang, så blir det billigare per biljett. Och det ännu finare är att om man är under 26 (vilket jag är ett litet tag till) så får man det till halva priset.
Jag funderar på det som heter Ditt Val. Man får fyra biljetter till valfria föreställningar, passar mig bra för inga av dom andra abonnemangen var nån höjdare tyckte jag. Jag vill se Mozarts Requiem, Katja Kabanova och Askungen och nån mer...

Så, är det någon mer som vill? Eller som kanske vill gå någon gång? Kolla själva och se...

Sjukdomar och krämpor

Robert Dickerson The Tired Man (ca 1956)

Nähä då. En lugn dag i sängen, inte ens två lugna dagar fick förkylningen på bättre tankar. Halsontet har gått ner och ersatts av ett irriterande kli i både hals och örongångar och en hosta som sliter halsen i stycken varje gång den gör sig påmind. Nu har dessutom näsborrarna mer eller mindre täppts igen av segt snor och lägenheten når i bland nya köldrekord (lite feber månntro?).

Dessutom har bilen hittat på ett antal krämpor sedan senaste besiktningen.

Jag kan tala om att om man kommer försent för att göra efterkontrollen på de fel som upptäcktes under besiktningen så får man helt enkelt göra en ny besiktning. Från början. Vilket alltså betyder att den gode besiktningsmannen ("men då har ju denna bilen haft körförbud ett bra tag" "-va!? ...det hade jag ingen aning om!" (eller kanske hade jag det men jag är som bekant blond och tjej vilket tyvärr förlåter en hel del, jag önskar att det inte vore så)) gör om hela besiktningen, knackar och bankar en gång till runt hela bilen, kollar här kollar där, känner och klämmer. Och hittar naturligtvis en rad nya fel. De gamla felen var ju borta, men en rad nya hade uppstått/hittades inte vid förra besiktningen men vid den nya.

Piss.

Kalo är i alla fall hyfsat frisk. Han har peppar peppar inte varit särskilt dålig i magen sedan kastreringen (en förändring?). Det har iofs bara gått två veckor, men ändå. En sak som inte förändrats dock upptäckte jag idag. Jag var ute och rastade honom och mötte i backen en kvinna med sin hund Vera som Kalo lekt mycket med för tre fyra månader sen, innan kvinnan fick barn och innan jag började undvika backen. Lekt med och juckat på. Och det var en väldigt snäll/undergiven hund som lät sig juckas på. Och var så fortfarande, tyvärr. Jag släppte honom lös så att han fick springa lite och leka med Vera. Han var jätteglad! och jättekåt.
Jag tänkte att jag skulle testa om det hänt något på den fronten men uppenbarligen inte. Men å andra sidan var det nån som sade att det kanske tar upp till ett halvår innan kastreringen verkligen gjort sitt. Hoppas att det går lite fortare än så...

Nähä, nu ska jag nog snörvla mig igenom några sidor till i Stieg Larssons Flickan Som Lekte Med Elden. En underhållande bok och en lagom sysselsättning för en sjukling.