29 mars, 2008

Varning för inflammation


Jag var och kollade på pianon idag. Grymt roligt var det. Gick till en musikaffär och gick till pianoavdelningen och kollade runt lite, klinkade lite på några olika pianon för att se. Men feg som jag är så vågade jag ju inte sätta mig eller spela särskilt högt. Ehm, hur ska man då kunna veta hur de låter eller hur de känns? Ibland tänker jag att jag borde inte vara så feg.

Men så kom det fram en expedit (eller vad de nu kallas i en musikaffär, en som frågade om jag behövde hjälp iaf) och jag frågade lite lagom flummigt Jo eh jag skulle vilja titta på elpianon eh jag vet inte vad jag vill ha eh eller behöver ha eh eller vad som är bra eller eh? Hur länge jag spelat? Eh... tänka tänka ... länge.

Så fick jag mig en genomgång av några olika Yamaha och ett par Roland-varianter. I en prisklass mellan 10.000 och 22.000. Det för tio var egentligen lika bra som det för tjugotvå men hade inte lika bra högtalare inbyggda, men det kunde man lösa antingen genom att "lira med lurar" eller köpa lösa högtalare. För ett par tusenlappar. Det lutar nog åt det...

Det för 22.000 var iofs väldigt snyggt. Svart högblank lack, precis som en flygel. Najs! Om man istället valde fejkträ kostade det bara 18.000, kanske lite bättre. Det var det som hette Yamaha CLP240. Det fanns även CLP220 och 230, men de skulle tydligen inte ha lika bra klaviatur och sådär. Det som "bara" kostade 10.000 var ett P140, en annan modell, inte som en möbel utan som en eh... synth med tillhörande ställ. Likadant var det med Roland FP4 och FP7, inte så snygga men tydligen bra.

Så frågade han om jag ville låna ett par lurar och känna på dem i lugn och ro. Yes! Precis vad jag ville ha, fegisjag. I min egen värld innanför lurarna kunde jag spela och lyssna och känna bäst jag ville. Å andra sidan var det nån som inte alls behövde sin egna värld för att provspela utan spelade för kung och fosterland på några andra pianon, lite störande.) För att göra det lättare för mig provspelade jag inte ens CLP220 och 230, de som inte hade så bra klaviatur. De var ändå dyrare än P140:n. Oum! Så länge sen jag spelade piano! Jag provspelade ordentligt alla fyra varianterna och sen tack så mycket nu ska jag hem och tänka över det.

Det lutar åt det för 10.000, och kanske nån liten högtalare till det. Vi får se. Men klart, om nån känner för att sponsra så köper jag ju hellre flygelsvartblanka pianot för 22. Nån som känner att den har lite pengar över?

Kände när jag väntade på vagnen hem att handlederna kändes. Inte värkte, men kändes. Så om jag nu köper mig ett piano så får jag nog passa mig så jag inte förstör mig det första jag gör...

Inga kommentarer: