Jag resonerade lite fram och tillbaka med mig själv om jag skulle gå en promenad eller inte. Fördelarna var ganska många; lite motion; frisk luft; kanske en smula sol i ansiktet; en hund utan damp efteråt; en glad och nöjd hund; en chans att träna Kalo att gå i koppel. osv osv. Och motargumenten då? Orkar inte.
Jag insåg att fördelarna var ganska många och neckdelarna ganska få, och eftersom jag är en så logisk människa (hahaha. yeah right) så gick jag då ut.
Det var ganska skönt när jag väl kommit ut. Och det roliga är att jag tror Kalo fattat lite grejen med att gå fint i koppel. Min taktik har varit att gå åt andra hållet så fort han drar, och så fort han kommit ikapp åt fel håll så vänder jag och går framåt igen. Vilket ibland lett till att vi gått samma två meter en sidådär sju åtta gånger, men det verkar börja ge resultat. Cola kunde aldrig gå fint i koppel och det var skitjobbigt, och det är skitjobbigt när Kalo drar så jag är helt enkelt skitjobbig tillbaka, utan att skälla på honom eller rycka i kopplet. Å så bra.
Dessutom fick jag se såna här fina spår i snön, som bilden visar. Bilden som jag naturligtvis har fixat till lite i Picasa. Bara för kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar