Skarnimo färglek

En bild från modellandet häromsistens fick genomgå en behandling av mina nya Kaledoskills som jag lärde mig förra veckan i Belgien. Se bara vad man kan göra! När det nu ändå inte ringer någon för att fråga något, alla har ju semester... Och jag med snart, bara några timmar kvar av outhärdlig väntan. Eller ja, så hemskt jobbigt är det ju inte. Jag sitter och ritar ju...

För övrigt får ni gå in på Skarnimos hemsida och kika!

Hotelliv

Jaha, så sitter jag här på mitt hotellrum och surfar på allt jag kan komma på. Det har blivit kläder, hattar, bloggar, historia, humor... ja, lite av varje helt enkelt. Jag läste ut första medhavda boken, Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling, och orkar inte riktigt börja med en ny. Men snart har jag surfat sönder ögonen så jag får börja på nästa. Det är Fröken Smillas känsla för snö av Peter Höeg, två Peter, intressant. (Den senare boken har jag hittat i soprummet, det är en liten skattkammare där jag har fyndat lite porslin, några böcker och en taklampa.)

Mitt hotellrum är stort och fräscht, jag har en dubbelsäng med vita satinlakan och fyra kuddar i. Badrummet är vitkaklat och mycket fräscht. Det är en halvstor frukostbuffé på morgonen och lunch och middag får jag ersatt från Lectra sedan, om inte jag äter på hotellet, då sätter jag det på rummet. När jag kom in i rummet stod TV:n på med en välkomnande text med mitt namn.

Det känns som att vara med i en film eller som ett liv som bara existerar för några få. Såna som alltid varit väldigt avlägsna. Nu är jag mitt i det. Jag har en sån där kabinväska på hjul och en laptopväska, eftersom jag är så oerhört viktig. Snart får jag väl inhandla lite kläder till min power-dressing-garderob. Kavajer och skjortor och snäva kjolar. Klackskor som är mer bekväma än fina. Scarfsar som matchar örhängena, som är lagom diskreta och lagom feminina. Inget blingbling iaf. Kanske en tunn guldkedja om halsen.

Eller inte.

Jag är nog hellre bara jag. Jag är hellre hemma. Jag är hellre med Linus och Kalo än med viktiga personer. Jag sitter hellre och dricker vin i en park än dricker automatkaffe på ett kontor. (Inte för att jag dricker kaffet, men ändå) Även om kontoret är i Bryssel eller Bordeux eller whereever.
Men snart är det nog inget särskilt med detta heller, det kommer bara var jobbet. Resorna ingår i jobbet, laptopen och väskan ingår i jobbet, hotellrummet ingår i jobbet. Men powerdressingen ingår inte. Så det så.

Bästa bilden evah!

Nu tog jag mig i kragen och öppnade blogger för att skriva ett inlägg. Det har tagit emot så mycket och ju längre jag väntar desto mer tar det emot. Som att jag måste resumera all tid som gått sedan förra inlägget. Så jag struntar idet och berättar om idag istället.

Jag började på min praktik på Kappahl i måndags. I fyra veckor ska jag var där och so far är det väldigt roligt och det verkar vara en bra plats så det ska bli kul med tre och en halv vecka till. Dessutom får man gratis lunch varje dag vilket inte är fy skam.
Och min handledare sade idag att hon blev lite imponerad av att jag lärde mig snabbt. Wiiie. kul.

Och. och och och!
Idag var jag på arbetsintervju. På engelska! Nervös, ja. Det gick bra, eller kändes bra iaf, jag vet ju inte än om jag fått något jobb. Men kanske...

Ledig

Och nej, jag jobbar inte idag. Igår krattade jag hela dagen. Kratt, kratt, kratt. Jag blev trött i mina armar. Sen började det snöa. Lite för mycket, så på kvällen blev det ett arbetspass till för mina armar och min stackars kropp.

Och när jag kom hem mitt i natten tyckte jag inte att det borde vara nödvändigt att jobba idag. Och min kropp tackade mig i morse för det. Träningsvärk i armar, ben, rygg, kropp...
Kalo tackade mig genom att lägga sig på min rygg. Jag hade ju ändå tänkt gå upp i hyfsad tid men handen som snoozade vann över viljan, så jag låg kvar. Dessutom låg ju Kalo på mig, då kunde jag ju inte resa mig :)

Obs! Personerna på bilderna har inget med texten att göra.

Arbetslös/arbetsfri/arbetssökande/arbetssörjande

Igår fick jag veta att jag kan börja jobba igen på måndag. Gött, jag började känna hur slappheten föll över mig. Jag trivs väldigt väl med att vara hemma och greja, men när det blev så länge och på obestämd framtid så förslappades jag. Jag kan tänka mig frustrationen över att behöva gå hemma länge, flera månader, år... Men så fick jag ju veta att jag skulle börja på måndag igen och då fick jag fart igen. Jag har diskat, tvättat, städat, tränat, bakat bröd, ojojoj... Man behöver en liten deadline ibland.

Men så fick jag idag veta att jag kan börja redan i morn. Jajjemän. Men nu såhär på kvällen känns det mindre lockande. Och jag vet att i morgon bitti kommer det kännas ännu mindre lockande. Inte lockande alls skulle jag tro. Och lite bajs känns det att det är ju nu säsongen börjar. Heltid, åtta timmar om dagen ända fram till hösten. Kryp längs armarna. Det där med lediga fredagar ser ut om en lockande tanke nu...

Hösten ja. Jag funderar på att plugga nåt till hösten. I år och förra året har jag ju kunnat jobba en del på vintern, men nu har dom blivit av med en del områden och lågkonjunktur och det, så jag är en aning bekymrad över nästa vinter. Men det är så jobbigt att ansöka ju. Arbetsprover och shit. Modedesign på Högskolan i Borås har jag dömt ut iaf, det krävs minst en heltidstjänst eller någon med ADHD och överenergi för att söka dit. Dalsland kanske? Nu har jag ju ingen som håller mig kvar i Göteborg längre. Eller något annat... blah

Lite detaljbilder från Fresh Fish och modevernissagen i lördags.

Snö och katter

Jag har inte skrivit på ett par dagar eftersom det har kommit snö, för när snön kommer blir det så vitt överallt så jag blir bländad och inte ser bokstäverna på tangenterna. Eller nej, jag menar att jag är ute och skottar snö.

Klockan tio i lördags kväll ringde de och sade att klockan två i natt skall vi ut och skotta. Sedan var det lite oklarheter och ringande hit och dit så en bit efter elva kom jag isäng, och så upp efter två timmar igen. Gött. Sedan skottade jag snö till fram på förmiddagen och åkte sedan på fotomässa med familjen. Och ja, sedan tyckte jag att det var ok att gå och lägga sig klockan halv sju på kvällen.

Vaknade halv sju på måndagsmorgonen av telefonen, för då skulle vi på möte på Farmartjänst men anledning av krismötet i torsdags. Tur att jag gick och lade mig så tidigt. Och så var jag på mötet och så var det veterinärbesök (uschans dyrt) och så hem till Kalle på kvällen. Och idag har jag haft mamma här. Men nu ligger hon och läser så nu blir det lite bilder från Bali och idag blir det katter.

Katter fanns det överallt, framförallt på Gili Trawangan där vi spenderade en vecka. Den där paradisön ni vet, där vi blev magsjuka och det. Det roliga med alla katterna där var att deras svansar var deformerade på ett eller annat vis. Krokiga, korta, krulliga, rätvinklade, alla möjliga fomer utom just normala, långa svansar. (Bara på en enda katt såg jag en orörd svans och det var en ung katt så den får väl sin form i sinom tid den med.)

Så vi börjar med en svansspecial från Gili. Den sista bilden i raddan är på den enda hela svans jag kunde se.


Dessa små sötingarna bodde på vårat hotell i Kuta. Från början fanns där en svart en också, men en dag hade den ett varigt och igengrott öga och sedan såg vi den inte mer. Livet är hårt. En kväll var de små på lekhumör, inte lätt att plåta men visst smälter man lite ändå?


Och så var det den roliga Hitler-katten:


Den här goingen gjorde oss närgånget sällskap på ett ställe vi åt på ett par gånger på Gili. Om man inte stoppade honom så gick han upp på bordet och långsamt långsamt närmade sig maten... man kan ju alltid försöka.

Ja, vart man än åt egentligen så fick man besök av katterna. Och när Martin låg i plågor på rummet och jag var ute och åt ensam , vad gjorde jag då? Jag tog kort. Så det blev en del kattbilder...