Efter regn så kommer det solsken!

Det är väl dags att jobba heltid igen kanske, snön är borta och det börjar växa i jorden igen. Det kan ju vara bra, inkomst är ju alltid bra att ha när man planerar utgifter. Som elpiano.

Men inte var det något vackert vårväder som mötte mig när jag nu kom tillbaka till jobbet. Det har strilat mer eller mindre hela dagen, sådär så att det rinner längs hårbotten, sådär så att det till slut tränger in även i mina superbraiga kängor. Hu. Men efter regn så kommer det solsken, ikväll kom det en liten liten glimt av solen. Trevligt. Trevligt också med långa ljusa kvällar. Snart är det sommar.

Snart är det i alla fall vitsippevår, jag såg små hukande vitsippor på två ställen idag. Mmm... snart.

Stora karln

Jag tror att Kalo håller på att bli könsmogen. Han är fem månader nu så det är ganska tidigt, men å andra sidan har jag hört att små hundraser blir det tidigare. Han har börjat småkissa lite här och där. Först undrade jag om han hade nåt fel på blåsan så att den inte tömdes ordentligt när han väl kissade, men nu har kissandet blivit lite mer riktat. Han nosar på något en stund och kissar sedan. Men han har inte lärt sig lyfta på benet än så det hamnar ju en bit ifrån själva hotspoten så att säga.

Så idag kissade han på sin första gravsten (för jag tror inte det kommer bli den sista), försökte sikta på en mur (kan ju vara lite svårt när kisset kommer ut mitt på magen och man inte lärt sig lyfta på benet), han försökte även sikta på en stolpe men visste nog inte riktigt hur han skulle tackla den, han gick några varv och nosade och försökte komma åt, men det hamnade jämte till slut ändå.

Det har ju inget med könsmognaden att göra, men det går bättre och bättre med koppelträningen också och det är väldigt roligt. Promenaderna blir så mycket roligare då. Även om vissa metrar fortfarande blir mer nötta än andra, och när vi träffade taxen Vera var det med stor ansträngning han till slut kunde sitta och titta på mig, innan han fick leka. Men det gick till slut. Så nu sover han som en stock i sin korg. Det känns nästan taskigt att vi ska iväg igen nu, till Martin en stund.

Bilden är från februari, när Kalo fortfarande var ung och oskyldig.

Nytt rekord

Jag undrar om man kanske skulle börja blogga på natten. Förra inlägget skrev jag 03:06 som synes, inatt. Och tjoho vilken fart det blev på trafiken, 140 sidladdnignar redan nu (12:30)! Men då var de flesta mellan 03:17 och 04:21, alltså strax efter att jag uppdaterade bloggen. Tyvärr var ju de flesta från länder där klockan inte var just halv fyra på natten, så av alla de som hamnade på min blogg kan väl knappast någon läsa den. Det var mest USA och Kanada, men även lite Indien och Filipinerna och sånt.

Så frågan är ju om det verkligen är så roligt med alla dessa sidladdningar. Då är det kanske roligare med de få läsarna som kan förstå bloggen och som kommer tillbaka. Och som, vad jag vet, jag inte har en aning om vem de är. Och för den delen de som jag vet vilka de är, som också kommer tillbaka. Tack för att ni läser, det känns hedrande!

va fan e ja nånstans?

11:ans nattvagn, på väg hem från bror G efter en ost- och vinkväll efter en konsert med kusin A:s band:

-King Charles?
-Cavalier.
-Jaja, Cavalier, ja. Fin hund.
-Jo

osv osv (Hur gammal e den, fin färg, e han trevlig, jag har också haft hund, när jag var gift, osv osv)

-Nu kommer jag inte hinna men jag skulle vilja berätta om en gång. Jag kör lastbil, serru, så hade jag vart och lastat i Malung i Dalarna. Alldeles vid gränsen till Dalarna. Och skulle ner till Spanien. Jag kör i hela Europa, serru, jag har kört i sexton år. Jo, så träffade jag en varg och det var det häftigaste jag vart med om. Men det hinner jag inte berätta om nu för nu ska jag gå av. Ta hand om dig nu.
-Du med.
-Och ta hand om hunden också
-Ja då.

Han går av på Mariaplan

-Va fan e ja nånstans?!
-Mariaplan

Han står kvar och nickar tills dörrarna stängts och vagnen börjar röra på sig.

Varning för inflammation

Jag var och kollade på pianon idag. Grymt roligt var det. Gick till en musikaffär och gick till pianoavdelningen och kollade runt lite, klinkade lite på några olika pianon för att se. Men feg som jag är så vågade jag ju inte sätta mig eller spela särskilt högt. Ehm, hur ska man då kunna veta hur de låter eller hur de känns? Ibland tänker jag att jag borde inte vara så feg.

Men så kom det fram en expedit (eller vad de nu kallas i en musikaffär, en som frågade om jag behövde hjälp iaf) och jag frågade lite lagom flummigt Jo eh jag skulle vilja titta på elpianon eh jag vet inte vad jag vill ha eh eller behöver ha eh eller vad som är bra eller eh? Hur länge jag spelat? Eh... tänka tänka ... länge.

Så fick jag mig en genomgång av några olika Yamaha och ett par Roland-varianter. I en prisklass mellan 10.000 och 22.000. Det för tio var egentligen lika bra som det för tjugotvå men hade inte lika bra högtalare inbyggda, men det kunde man lösa antingen genom att "lira med lurar" eller köpa lösa högtalare. För ett par tusenlappar. Det lutar nog åt det...

Det för 22.000 var iofs väldigt snyggt. Svart högblank lack, precis som en flygel. Najs! Om man istället valde fejkträ kostade det bara 18.000, kanske lite bättre. Det var det som hette Yamaha CLP240. Det fanns även CLP220 och 230, men de skulle tydligen inte ha lika bra klaviatur och sådär. Det som "bara" kostade 10.000 var ett P140, en annan modell, inte som en möbel utan som en eh... synth med tillhörande ställ. Likadant var det med Roland FP4 och FP7, inte så snygga men tydligen bra.

Så frågade han om jag ville låna ett par lurar och känna på dem i lugn och ro. Yes! Precis vad jag ville ha, fegisjag. I min egen värld innanför lurarna kunde jag spela och lyssna och känna bäst jag ville. Å andra sidan var det nån som inte alls behövde sin egna värld för att provspela utan spelade för kung och fosterland på några andra pianon, lite störande.) För att göra det lättare för mig provspelade jag inte ens CLP220 och 230, de som inte hade så bra klaviatur. De var ändå dyrare än P140:n. Oum! Så länge sen jag spelade piano! Jag provspelade ordentligt alla fyra varianterna och sen tack så mycket nu ska jag hem och tänka över det.

Det lutar åt det för 10.000, och kanske nån liten högtalare till det. Vi får se. Men klart, om nån känner för att sponsra så köper jag ju hellre flygelsvartblanka pianot för 22. Nån som känner att den har lite pengar över?

Kände när jag väntade på vagnen hem att handlederna kändes. Inte värkte, men kändes. Så om jag nu köper mig ett piano så får jag nog passa mig så jag inte förstör mig det första jag gör...

Simons cat

Let me in



Cat man do

Jo, så gillar jag skor också...

Det finns några saker jag inte kan få nog av, saker som jag inte behöver men köper ändå, för just en sån har jag ju inte. Det är till exempel burkar. Man kan aldrig få för många burkar, eller förvaringssaker kanske. Lådor går också bra, askar, plåtburkar, glasburkar, krukor, kakburkar, små kartonger, you name it.

Och så gäller det skor! Sandaler, pumps, låga skor, mera sandaler, ballerina, stövlar. Tyvärr är juen genomsnittlig sko oftast dyrare än en genomsnittsburk så jag har inte sååå många. (Bara två bananlådor i senaste flytten och då slängde jag ändå två par. Faktiskt slängde. Eller skänkte snarare...)

Det finns en stor skodesigner som heter Manolo Blahnik, som också gör fantastiska illustrationer av sina verk. Jag tror att jag hellre skulle äga en av hans illustrationer än ett par av hans skor. Men det kan jag nog bara drömma om, om inte jag skulle bli snuskigt rik av någon anledning... Och om jag nu ska köpa mig ett elpiano så blir sko- och konstbudgeten ännu mindre :( Jag får nöja mig med att kolla på skor på bilder. Hittade den här trevliga sidan, med bra bilder så att man blir riktigt riktigt sugen...

Promenad

Jag resonerade lite fram och tillbaka med mig själv om jag skulle gå en promenad eller inte. Fördelarna var ganska många; lite motion; frisk luft; kanske en smula sol i ansiktet; en hund utan damp efteråt; en glad och nöjd hund; en chans att träna Kalo att gå i koppel. osv osv. Och motargumenten då? Orkar inte.

Jag insåg att fördelarna var ganska många och neckdelarna ganska få, och eftersom jag är en så logisk människa (hahaha. yeah right) så gick jag då ut.

Det var ganska skönt när jag väl kommit ut. Och det roliga är att jag tror Kalo fattat lite grejen med att gå fint i koppel. Min taktik har varit att gå åt andra hållet så fort han drar, och så fort han kommit ikapp åt fel håll så vänder jag och går framåt igen. Vilket ibland lett till att vi gått samma två meter en sidådär sju åtta gånger, men det verkar börja ge resultat. Cola kunde aldrig gå fint i koppel och det var skitjobbigt, och det är skitjobbigt när Kalo drar så jag är helt enkelt skitjobbig tillbaka, utan att skälla på honom eller rycka i kopplet. Å så bra.

Dessutom fick jag se såna här fina spår i snön, som bilden visar. Bilden som jag naturligtvis har fixat till lite i Picasa. Bara för kul.

Min arbetsdag...

...eller Min Arbetsplats, kanske...






Idag började jag klockan fem. Ja, just det, fem på morgonen. Det var förfärligt tidigt. Det skulle skottas snö på ett ställe där det skulle vara klart innan sju, så då får man börja fem. Tolka nu inte detta som att jag vill börja fem varje morgon, men det var faktiskt lite av en upplevelse. Det var en klarblå himmel och soluppgång som mötte mig. Och på det snötäckta Hisingen var det riktigt vackert. Det är inte alltid man är ute så tidigt och dessutom en molnfri dag så det var... ja, en upplevelse. En upplevelse som medförde snöskottning i och för sig. En sån här dag är jag lite glad att jag har det jobb jag har, bilderna är från min arbetsplats, det är inte alla som har det så vackert på jobbet.

Känslan av en väldigt tidig morgon med soluppgång och naturupplevelse var lite liknande den från Angkor Wat. Vi gick upp i svinottan för att hinna till templet innan solen gick upp. Sedan satt vi där och bara tittade och väntade. Inte så mycket snöskottningsaction men väl en upplevelse. Och så är man så där konstigt matt i hela kroppen av den tidiga morgonen. Men sinnet skärps på något vis... jag vet inte, men det är en härlig känsla.


(Jo visst är det vackert med snön, men innerst inne vill jag inget annat än att den ska försvinna. Jag vill ha vår nu.)

Shoppingdags?

"De bästa elpianosarna är tänkta för att lineas och har därför inga inbyggda högtalare, men om du inte vill lira med lurar eller sitter på en extern anläggning så behöver du inte fundera nåt över det."

Jag gillar pluralböjningen av ordet elpiano, samt försvenskningen av line. Uttrycket lira med lurar låter också skoj.

Funderar på att köpa ett elpiano. Jag vet, jag har alltid varit emot det och jag vill egentligen fortfarande ha ett riktigt piano. Men hellre ett elpiano än inget alls. Som det är nu spelar jag aldrig piano. Aldrig. Och det är riktigt riktigt tråkigt. Men jag har ju ingen aning om vilka märken som är bra och vad det rimligtvis kan kosta om man vill ha något någorlunda bra. Så jag googlar runt och hittade bland annat denna härliga mening.

Bilden föreställer ett Yamaha P70. Kostar typ 7000. Kanske nåt?

Sexblogg är bättre än mottfjärilar

Det verkar så. Det är i alla fall vääääldigt många som googlar på "fina bröst". Och nu kommer jag få ännu fler träffar, alldeles säkert. Nåja, ni ska väl inte gå lottlösa ni heller, här får ni lite fina bröst.

Bilden är tagen av Pascal Renoux, men jag har hämtat den från en blogg som heter Mannen Utan Eegenskaper (mamma, det här är en länk som du kan klicka på, precis som den om brödet)

Och på tal om bröd kan ni kolla in Pain de Martin, en blogg om, just det, bröd.

Påsk och sådär...

Idag är det den roligaste dagen på hela året för idag var dagen då Jesus stod upp från de döda. Hurra hurra. Hur många är det som firar det med dunder och brak? Inte jag. Inte med dunder och brak i alla fall. Inte så mycket alls faktiskt.

Men jag har i alla fall haft lite ledigt tack vare Jesus. Har varit hemma i Sällstorp hos mamma och en sväng hos pappa. Gick en promenad i skogen på långfredagen, när det snöade som värst och jag gick med en molande oro att det skulle bli snöskottning. Men det ringde aldrig någon och har fortfarande inte gjort. Trots att det snöat ännu mer och gör det just nu.

Nu är jag i och för sig tillbaka i Göteborg, men jag har fortfarande ingen lust att skotta snö. Nästa år ska jag inte vara med i snösvängen, det är bara elände med det ändå.

Så igår var vi i Bua med gänget och firade lite. Jag förberedde mig genom att sova en stund på dagen, för att inte vara så trött på kvällen sen. Men vad gjorde det? Jag var dödstrött i alla fall, och ont i magen fick jag också. Så jag drack inte ens upp min flaska vin och gick och lade mig vid två, långt innan festen vad över. Trist, men jag orkade verkligen inte vara uppe mer.

Jag slapp i alla fall att vara bakfull på årets roligaste dag.

(Bilden: Vally var roligast i bilen på vägen ner mot Sällstorp)



(Kalo var rolig när han ville men inte vågade leka med katten)

För tillfällig värk i humöret

Jag blir så trött på mig själv och mitt humör. Ibland känns det som att det bara finns två lägen. Antingen är jag jättepositiv och hoppfull, eller så är domedagen nära, allting är hopplöst och det är lika bra att ge upp. Gissa hur många gånger det har växlat däremellan när det till exempel har gällt Kalos rumsrenhet. "Nu har han fattat, nu kommer han inte kissa inne mer" "Näe, det kommer aldrig gå, han kommer aldrig aldrig aldrig bli rumsren, jag kommer få torka kiss hela mitt liv!"

Men det behöver inte bara gälla en specifik sak, det kan vara helt allmänt också. Allting är hopplöst och det är lika bra att ge upp. Jo visst, det händer väl särskilt ofta under dagarna innan mens, men kan lika väl hända annars också. Som idag. Ingen pms här inte. Martin undrade om det fanns något som skulle kunna heta postmenstruella störningar. ha.ha. mycket roligt. Jag vet själv att det kommer gå över, i morgon är jag glad igen, men det är ändå inte särskilt kul att bli avfärdad som ett hormonpaket. Jag är ju faktiskt ledsen på riktigt.

Och så är allting sådär jobbigt. Råkade på en hundvetare som minsann visste varför Kalo kliade sig och minsann visste att jag gjorde fel som gav honom godis när han var duktig och som fanimej visste allt. Som tur var var jag på väg in och kunde släppa masken så fort jag stängt ytterdörren. Och likadant när jag träffat Martin och det blev dumt. In genom dörren, stäng den och sätt dig ner.

Det finns tabletter man kan ta för att bli av med huvudvärk, man tar den, väntar en halvtimma och så är det bra. Jag vill ha en sån tablett för humöret också. Inte lyckopiller utan mer som en tillfällig uppåthjälp. Vänta en halvtimma och sen är det bra.

Jag undrar hur jag ska orka leva med mitt humör hela livet, när jag en sån här dag bara väntar på att den ska vara över så att det går över nån gång. Och hur ska då nån annan kunna tänkas orka med mitt humör om jag inte ens gör det själv...

(Och så ska jag visst jobba i morn i alla fall. Kan dom inte bestämma sig nån gång? Och så ska det tydligen snöa på fredag. Kul. Snöskottning. Funderar på att strejka.)

Picasa su casa

Det finns saker man undrar varför man inte gjort tidigare. Till exempel undrar jag varför jag inte köpt en digitalkamera tidigare, det är väldigt ju hur roligt som helst att ta en miljon kort och sen se hur de blir. Jag nästan grämer mig över alla de bilder jag inte tagit, bara för att jag in i det längsta varit motsståndare till det där nya påhittet. Å andra sidan kan det ibland vara värt att vänta ett tag tills en någorlunda kvalitet kommer till ett hyfsat pris. Annars kanske jag hade gått här med en halvkass kamera från digitalkamerans barndom och tagit dassiga bilder... Frågan är ju vilket som är att föredra, dåliga bilder eller inga bilder alls...

Och så kan man ju fixa till bilderna i datorn sedan. Så här kan man tex göra i Picasa, skojigt, bara att klicka och se hur det blir:



Dessutom är Picasa gratis, så jag behöver inte känna mig som en bov när jag använder det...

Entledigad

Ja, snön har legat kvar. Kall och frusen. Solen har lyst över nejden. Riktigt vackert. Kameran kom fram som vanligt. Det är bara ett problem (förutom att jag tyckte att det passade bra med vår nu); det blir inte så mycket att göra på jobbet. Skräpet på marken täcks av ett lager snö och vi tänker ju inte gå och gräva efter det som ett par lavinhundar precis. Och där under snön ligger även pinnarna som ska krattas upp. Inte så lätt. Så nu får jag vara hemma, i alla fall över påsk. Eller tills snön försvinner.

Ja, om det inte snöar mer då. Så att det behöver skottas. Vill inte. "Dom" planerar snö till påsk, dom där meteorologerna, vilket passar alldeles utmärkt dåligt. Jag har tänkt åka hem till Halland över helgen och har ingen lust alls att åka tillbaka till Göteborg för att skotta snö. Inte ens för en massa pengar.

(Är det såhär när man får barn också? De ligger i knäet och sover och man sitter i en obekväm ställning tills benen somnar och knäna värker, bara för att inte väcka dem. Och för att man tycker så mycket om när de ligger där och sover. Och så fiser de...)

Jaja, nu blev jag plötsligt ledig i sex dagar. Inte planerat, men väldigt skönt. Jag har varit så outsägligt trött idag, lade mig lite för sent och dessutom ville Kalo upp vid fem. (Men jag sov i alla fall bättre än igår. Valerianrot.) Jag vet inte om man får göra så, säkerligen inte enligt vissa, men jag höll ner honom i korgen till han somnade om. Det funkade i alla fall, han sov och kunde knipa ända tills jag skulle åka. Så nu blir det no more upp på natten i onödan, när nu onödan är... Kalo tycker säkert det är nöd så det räcker, annars skulle han väl inte vilja upp.

(Jag har laddat hem Picasa, så nu kan jag joxa med bilderna innan jag lägger upp dem här. Kul!)

Det var ju inte så här jag hade tänkt!

Jag var duktig igår och lade mig för en gångs skull tidigt. Det är min allra vanligast förekommande lögn "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt" M-hm, visst, och hur många gånger gör jag det verkligen? Inte så värst många. Lite fler nu när jag bor själv, med en hund som ibland somnar vid ses sju. Det är inte så party på kvällen då, så då kan man ju lika gärna gå och lägga sig.

Ja, så var det igår. Kalo somnade redan vid fem sex efter att ha lekt som en galning med Iso i några timmar. Och själv lade jag mig vid halv tio, duktigt. Men redan när jag låg där och skulle somna började jag känna en viss oro i kroppen. Om jag inte kunde somna, om Kalo skulle vilja gå upp på natten, om jag skulle försova mig, om jag inte skulle sova lugnt.

Jag somnade, Kalo sov hela natten (tror jag, ibland minns jag inte så noga vad jag gör på natten) och inte försov jag mig. Men sov lugnt var väl det sista jag gjorde! Vaknade stup i kvarten och undrade om det var morgon snart, skulle jag gå upp nu, ville Kalo ut kanske? Näe, det var inte morgon, jag skulle inte upp, och Kalo sov som en stock. Varför kunde inte jag få göra det, när jag nu varit så duktig och gått och lagt mig i tid? Det var ju inte så jag hade tänkt...

Till slut vaknade jag i alla fall. Och dödstrött var jag, så klart. Hörde att det blåste en del ute och tittade ut. HUU! Snö! Inte så mycket dock, men still, snow! Var tvungen att kolla om jag missat något ut-och-skotta-snö-med-dig-samtal, men inte. Skönt. Det blev aldrig så mycket snö här ute i väster, några centimeter bara.

I öster däremot, där jag varit hela dagen, var det annat. Kanske en decimeter eller så. Blöt, kall och tråkig snö. Jag som ville ha sommar nu, i alla fall lite vår. Den enda som verkade tycka det var lite roligt var väl Kalo, skuttade och hoppade och frustade och nosade i snön. Kul. för. honom. Det var i alla fall inte så här jag hade tänkt.

Söndagsångest och kärlek

Okej, jag tyckte inte det var så jobbigt att jobba heltid en vecka. Klart att jag var lite tröttare än efter bara tre dagar, men inte så hemskt farligt. Men åå vad jag inte vill jobba i morgon!


Jag säger inte att jag älskar dig om jag inte känner att jag gör det. Jag undrar om du inte säger det ibland, bara för att jag inte sagt det vid andra tillfällen? Egentligen älskar jag dig hela tiden tror jag, men det är inte alltid det känns så.

Grannar

Igår lämnade jag Kalo hemma medan jag var borta. Jag hörde att han började gnälla lite när jag gick utanför dörren, inte så mycket men dock lite. Jag hoppas att han slutade gnälla ganska snart för mina stackars grannars skull. Det kan ju inte var så kul att ha en gnällande hundgranne vid nio på kvällen.

Men ikväll har grannen nån slags fest och Båten Anna skrålas i en inte alltför välljudande version, så jag tror att vi är even om det nu var så att Kalo stod och gnällde en stund...

Lite lite sommar... lite

Vilket effektivt sätt att förstöra en dag på. Var med några kopisar igår och drack lite vin och hade det skoj. Trodde verkligen inte att jag druckit så mycket, men när vi skulle hem kände jag att det hade tagit bättre än jag trott. Jag har ju inte druckit särskilt mycket på ett bra tag nu. Det har inte varit så lätt med en liten krake som inte kan vara ensam så länge, och lika bra är väl det kanske. Nyttigt i alla fall. Det kan väl vara det som gjorde att jag blev extra lättpåverkad igår. Tur att Martin var med och kunde ta hem mig säkert. Med tanke på all skit som hänt i området på det senaste.

Är väl inte så hemskt bakis idag ändå, hade lite ont i huvet innan men det har gått över nu. Däremot är jag så hemskt seeeeg. Tänkte att jag kanske skulle sy eller nåt, är lite sugen på att göra det, men jag har bara blivit sittande här vid datorn istället. Så trist, man har liksom ingen ork till något alls. Och så tänker jag att 'jag ska aldrig dricka mer' mm yeah ringt! Men sanningen att säga så är jag faktiskt inte så sugen längre på att dricka särskilt mycket. Jag har kanske blivit vuxen? eller lite vuxnare iaf...

På tal om att avstå från onyttiga saker så har jag tänkt sluta röka. Nästan. Jag vill inte ha nåt absolut förbud, men jag har i alla fall bestämt mig för att inte röka mer på jobbet. Och inte på fest heller om inte det är nåt speciellt. Jag vet i alla fall några som inte blir ledsna för det här. Men Joa på jobbet tycker det är lite tråkigt. Och jag ska inte säga att jag inte är sugen, och inte lär det bli lättare när sommaren kommer.

Och lite sommar är det väl på väg att komma? Det är lite lite ljust när jag vaknar på morgonen, vilket gör det lite lite lättare att gå upp. Lite. Och jag ryckte årets första ogräs i veckan, en liten känsla av sommar. Dessutom sken solen och man kunde jobba utan jackan, lite lite sommar. Jag vet. Det är väldigt väldigt lite sommar, men ändå.

Bilderbloggen...

Oj så mycket bilder det blev. Nästan som en sån där bildextratidning med en massa bilder på kändisar. Inte så mycket text bara en massa bilder. Jaja, här har ni något att titta på en stund... Det djupa och allvarliga inläggen får vänta lite.

(För övrigt har jag ett nytt hett sökord, förutom mottfjärilar som är väldigt populärt att söka på; fina bröst! Efter inlägget "Vilka fina bröst du har -får jag klämma på dem?" hade jag dubbelt så många besökare än vanligt...)

Bilderboken, kapitel fem. Andra bullar.

Jag har varit duktig igen. Det händer ungefär en gång vartannat år att jag bakar kanelbullar och idag hände det! Jag fick en assistent i födelsedagspresent eller julklapp av mor och den har jag bakat i för det vilda på det senaste. O, så mycket lättare det är att baka, än att stå där med en bunke och en slev... Ja, nu är det andra bullar. HAHAHA! kunde inte låta bli...
Men så goda de blev! Har redan ätit alldeles för många. Och fina blev de också:

Bilderboken, kapitel fyra. Jazz en onsdagkväll

Kompis K ringde och frågade om vi ville med och se Chalmers Big Band på Nefertiti i onsdags. Jajjemänn! En trevlig kväll med trevlig musik och trevliga vänner och ett par trevliga öl. (Den positiva bemärkelsen av ordet trevlig då...)