Inger

Nu är kappan Inger klar, nu finns det bilder att kolla på! Klicka på bilden...

Jag har ju varit och tittat på lägenheter idag, först klockan tio och sedan klockan ett. Jag tyckte det var onödigt att åka hem emellan när båda låg i Kortedala så jag passade på att plåta min nya kappa. Så jag gick stylad och fin på lägenhetsvisning, come in style liksom. Hann dessutom handla mellan visningarna. Jag har nog aldrig varit så snygg på Willys förut.

Jag körde in på en smal väg mot Lärjeholm eller vad det hette för att hitta något bra ställe att plåta på. Hittade denna port på ett ensamt hus som jag tyckte passade bra. Kravet var att bilen skulle kunna nära så att jag hade något att ställa kameran på och här var det en stor grusplan utanför så det var ju bra.

Men efter en stund kom där en man som inte var så glad. "Han som äger huset undrar vad du gör, här får du inte vara!" Ops. Men jag fick prata med ägaren och förklarade att jag bara använde huset som bakgrund, och så vidare, och då var det lugnt. Men jag kan förstå att det är lite suspekt när någon smyger omkring runt porten med en kamera. Dessutom i högklackat.

Den där dagen då jag gjorde Bali VI

Ja ni kan ju tänka att jag var trött efter den där dagen då jag gjorde Bali! Men det var kul att i alla fall ha varit runt lite på ön, inte bara se turiststränderna med sina försäljare och turister. Tyvärr tog jag aldrig kort på min chaufför, han var rolig och så såg han ut som Snoop Dogg. Men han hade inte riktigt koll på vilka risfält som gör sig på bild. Han stannade gärna där det var platt och risfält så långt ögat nådde trots att jag försökte förklara att det var roligare med lite kullar eller nåt. Jaja, lite ris blev det iaf...

Den där dagen då jag gjorde Bali V

Det nästan roligaste stoppet var på ett takpannemakeri. (Vad heter det på riktigt? Tegelslageri? Tegelbränneri?) Det var där jag fick prova på att göra en panna med krusiduller på och alla tyckte det var det roligaste som nånsin hänt.

Sanden siktas innan den blandas med leran:


Pannorna pressades till sin form i sådana här tryckpressar:


Och fick sedan torka

Och skulle det vara krusiduller på så sattes de på innan de torkat helt, och sedan torka klart:


De torkade pannorna packas in i ugnen:


Och ugnen omsluts av kokosnötsskal som eldas för att bränna teglet.




Och här är konstnären i full fart:

Den där dagen då jag gjorde Bali IV

Monkey forrest var något man också skulle gå på. Jag hamnade på Alas Kodaton, också en turistfälla, men med något högre behållning än templet Tanah Lot i alla fall. Aporna var vana vid turister och visste precis när de hade köpt några jordnötter och då gick de till attack! Jag var inte alls beredd utan fick en liten chock när det bakifrån kom en hungrig apa upp på axlarna på mig, men så länge han fick jordnötter var han snäll i alla fall.

Ok, det blev visst fyra tempel för här bland aporna fanns ännu ett, även om det inte var för templets skull jag kom hit.

Min guide på sista bilden kunde berätta att det fanns ca 600 apor här och att de levde i tre flockar. Hon kunde mata aporna med jordnötter också medan hon tog kort på mig, annars var hon ingen vidare guide. Och så blev hon sur nör jag inte köpte nåt i hennes souveniraffär (som sålde samma krafs som de andra femtioelva affärerna där).

Den där dagen då jag gjorde Bali III

Nästa tygstopp hade lagt ner. För tre månaders sedan hade arbetarna slutat. Typiskt.
Men de hade lite grejer kvar och var villiga att visa och sälja. Och de visade också gärna hur en sådan här sarong skulle bäras, så de klädde upp mig i ett matchande rosa kit för en liten fotosession framför hustemplet. (Det är väldigt snyggt att jag har min svarta tshirt under också.)

Det är alltså tyget i sarongen som är grejen. Det kallas songket och är ett tyg med invävda guldtrådar i vackra mönster. Det är något som används mest på bröllop och bara beställs till det, det fanns därför ingen efterfrågan nog för att hålla igång väveriet hela tiden. Men visst skulle jag bli en vacker brud? Jag fick till och med en blomma bakom örat, ska det va så ska det va.

Den där dagen då jag gjorde Bali II

På batikställena gjorde de också ett traditionellt tyg som kallas ikat. Det går ut på att man färgar väften/inslaget innan man väver tyget. (Det är de trådarna som går på tvären.) Och eftersom trådarna inte hamnar exakt i väven sedan, blir mönstret lite "dizzy". Typ diffust/suddigt.

Trådarna binds om med plastband och färgas sedan. Därefter plockas plastbanden bort och tråden målas i med någon annan färg.


De färgade trådarna i nystan...

...som spolas upp på spolar...


...som hamnar i skytteln...

...som åker fram och tillbaka i vävstolen...

...och så blir det så här vackert:

Den där dagen då jag gjorde Bali I

Som jag sagt till alla som frågat vad jag gjorde på semestern: för att ha varit borta så länge har jag gjort väldigt lite. Men det är inte så att det stör mig precis, det var precis vad jag behövde. Men av de 29 dagarna på Bali hade jag ju i alla fall en då jag var turistig och åkte på kulturella saker och tittade på tempel (se tidigare inlägg). Det var också den dagen jag tog absolut mest kort på hela resan.

Första och viktigaste stoppet var ju som bekant tyyyyyg! Stannade på två olika ställen där de visade hur man gjorde batik.

De berättade att ordet batik är ett indonesiskt (eller javanesiskt, minns inte riktigt) ord där 'ba' betyder tyg och 'tik' betyder prick. Och nog var det prickar i deras batik, dår satt några kvinnor och prickade och prickade och prickade på stora tyger.

prick prick prick prick prick...


Så här fint(?) blev det färdiga resultatet.

Till större ytor använde man pensel till bivaxet (ovan), till prickarna en liten pipa, med en pip på (nedan). Pip pip.

Och till större mönster doppade man ett sådant här struvjärn i vaxet och tryckte på tyget: