Nästa tygstopp hade lagt ner. För tre månaders sedan hade arbetarna slutat. Typiskt.
Men de hade lite grejer kvar och var villiga att visa och sälja. Och de visade också gärna hur en sådan här sarong skulle bäras, så de klädde upp mig i ett matchande rosa kit för en liten fotosession framför hustemplet. (Det är väldigt snyggt att jag har min svarta tshirt under också.)
Det är alltså tyget i sarongen som är grejen. Det kallas songket och är ett tyg med invävda guldtrådar i vackra mönster. Det är något som används mest på bröllop och bara beställs till det, det fanns därför ingen efterfrågan nog för att hålla igång väveriet hela tiden. Men visst skulle jag bli en vacker brud? Jag fick till och med en blomma bakom örat, ska det va så ska det va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar