Ibland tänker jag "när jag har blivit känd" som om det vore en självklarhet att jag en dag skulle bli väldigt känd. Jag har inte riktigt tänkt ut vad det är jag skulle bli så väldigt känd för än, men det är inte väsentligt. Det kan vara hur jag skulle hantera det massiva pressuppbådet som ständigt hägrar utanför min dörr eller hur jag skulle spendera alla mina ihoptjänade miljoner. Att min karriärstege inte ens med en fot beträtts kanske pekar på en annan framtid. Bortglömd, ensam och fattig dör jag i en radonstinn sjuttiotalslägenhet med tapeter från innan fukten och möglet.
Men! Idag har min karriär tagit fart. En högt uppsatt man i Hollywood ringde och tiggde och bad mig ställa upp i nästkommande storfilm! Typ. Eller han kanske inte ringde från Hollywood precis, snarare från nåt litet filmbolag som håller till i huset jämte min gamla skola. Och kanske var det inte så att han bad mig ställa upp i nån storfilm, det kanske mer var så att han hade spanat in min bil som står parkerad utanför. Kanske låna den en dag i nästa vecka... Det var så att de ville ha en blå Kadett av nån anledning och ja, det hade ju jag.
Men jag kanske blir lite känd på det? Lite?
3 kommentarer:
jag tänker oftare på när jag blir rik än när jag blir känd.. fast lite ibland på när jag blir känd också..
jag vill dessutom låna din bil nån dag med.. kanske på fredag?
puss hej
förresten, den bloggen vi snackade om i söndags:
http://modblog.bmezine.com/2007/06/23/oh-yes-it-is/
classy!
e: Rik också... det skulle ju hänga med lite på köpet hade jag tänkt... Om jag blir känd på att låna ut bilen till dig så är det helt ok, annars får det vara.
Mm, såg bloggen. UAAAAH! (bara en bild till...)
Skicka en kommentar