Oh my Buddha!

I torsdags morse undrade jag vad det var som lät, men kom ganska snabbt på att det var väckarklockan och att det var dags att gå upp. I går morse undrade jag vad det var som lät, och kom ganska snabbt på att det var dörrklockan och då behöver jag ju inte gå upp. Men slängde ett öga på klockan och kom på väldigt snabbt att jag hade behövt gå upp för två timmar sedan! Flög upp och ut till mina snälla arbetskamrater som, som tur var, visste var jag bor och som förhoppningsvis inte säger för mycket till fel personer. (Jag kan betala...)

Ja, det var ju ganska klantigt. Jag brukar inte vara så klantig, jag försover mig så grovt ungefär en gång om året.

För en tid sedan påminde min mor mig om att morbror o firade sin 50-årsdag i stugan på Getterön denna fredag. Hade tänkt hinna med ett besök där innan jag åkte hem, men ja, tidsplaneringen blev väl inte som jag tänkt, så jag ringde och sade att jag kommer i morgon istället och gratulerar. Jodå.

Så firade vi midsommar i Stavder med gänget som jobbar på själva midsommar, därav högtidsflytten. Det var väldigt lyckat och jag hade väldigt roligt, det var sill och potäter och dans kring stången och nattdopp i havet och soluppgång på stranden allt man kan tänka sig på en svensk pripps blå-midsommar.

Dagen idag inleddes med att tidsplaneringen såg ut att hålla. Jomenvisst, jag skulle hinna gratulera morbror o innan jag skulle till en kennel för att kolla på hundar klockan 4. Jorå. Nu var det bara så att i fyllan och villan försvann en cykel, en telefon och en mp3-spelare (vill dock påpeka att jag endast är delaktig i cykelförsvinnandet) och därför inleddes nu ett letande där endast två av tre saker återfanns. Något som dock försvann i letandet var tidsplaneringen, varför vi kom iväg extra sent till morbror o (klantigt). Men det fick väl bli ett kort besök, tänkte vi och åkte hem till morbrorn.

Hem till morbrorn, ja! Väl där, fyra mil åt fel håll, läser vi lappen att det ju var på GETTERÖN han skulle firas (mm, klantigt). En aggressiv bilresa och en högljudd utskällning på mig själv senare kommer vi slutligen fram och får överlämnat present och ditten och datten. Vid det här laget har vi även ringt kenneln och skjutit upp besöket till i morgon. Pinsamt, att krångla med okända människor.

Och KLANTIGT!

Tänkte så att vi skulle fira att vi varit ihop i tre år nu med en fin middag och grejer, men ja, ni kan väl räkna ut hur det gick med det. Hämtmat och några avsnitt Sverige Dansar Och Ler (vi sköt upp det till imorgon, det också).

Var det inte jag som sade att jag inte brukar vara så klantig? Jorå. Jag ska nog sluta säga det.