Om att blogga

Det finns många sidor med att blogga.

Det är ju klart kul att skriva av sig, berätta om vad som händer. Helt utan att någon protesterar. Jag kan berätta allt det som jag tycker är roligt, som jag vet att inte många delar samma intresse för. Haha

Det är lite terapeutiskt. Genom att skriva om något bearbetas det ännu en gång, man tvingas sätta ord på saker. Tvingas och tvingas, man väljer att göra det...

Men så är det ju det att folk läser. Kan läsa. Och man kan inte hindra någon från att läsa. Och man vet inte vem som läser. Jag kan aldrig skriva precis vad jag känner, aldrig några namn. Och så blir det en ganska tom blogg på ett sätt. Ni kan aldrig få en hel bild av mig genom att läsa här.

Jag har en grej som gör att jag kan se hur många som läser, men jag vet ju inte vem det är. Jag blir ju så nyfiken! Men samtidigt kanske det är bra att inte veta så mycket.

Men det är klart att det är lite kul att folk läser. Annars hade jag väl skrivit en vanlig dagbok... Det är lite spännande att vara offentlig på ett sätt...

Och så är det ju trist att när jag skrivit något på min blogg så blir det ett sånt antiklimax när jag ska berätta det irl för någon. Vet du vad? Bla bla... jaha, du hade läst det...