Jorå, nu är det fint väder minsann. Nu är himlen blå med bara ett par tunna moln vid horisonten. Nu när jag ska gå och lägga mig och inte har tänkt vistas utomhus på många timmar...
Nu vet jag varför man pratar om vädret hela tiden. Eller i varje fall varför jag gör det. Det är så påtagligt. Påträngande och ofrånkomligt. Det är ju inte så att man missar vad det är för väder en dag som denna i alla fall. När vattnet rinner längs benen på en. Mysigt. När håret ligger i stripor över pannan och händerna börjar domna eftersom det nu inte bara är blött, det är k a l l t också!
Men jag har ju tur, jag får ju jobba utomhus! ...jo, just det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar