Hönö detour

Igår var jag en sväng på Hönö och hälsade på en gammal vän som jag träffar alldeles för sällan. Väldens finaste, tror jag. Det är bara så synd att vi träffas så sällan.

Jag har varit på Hönö förut, men det var kanske tio år sen så det var lite av nostalgi att åka dit igen. Hamnen... glasscafét... det var tider det. Tiderna var när jag var på Hönökonferensen, på den tiden då jag åkte runt på kristna läger kors och tvärs i landet. Det var på ett av de lägrena jag först lärde känna M. Men sedan rann det ut i sanden, vi bodde ju inte grannar precis och på den tiden var jag inte bilburen eller särskilt mobil. Så det blev inte att vi träffades nåt mer... förrän vi plötsligt hamnade i samma klass på Helsjön. Och sedan dess har vi varit oskiljaktiga, vilket i realiteten betyder att vi i alla fall försöker ses någon gång om året. Viljan finns där...

Varför ska det vara så svårt? Jag har så många fina vänner som det bara inte blir av att jag träffar. Aarrghhh! Cptrötthetsdepressionshumörpms.

Nåja, det var fint väder igår och jag var inte ute mer än nödvändigt, tog bilder på Gunilla inomhus och rastade bara Kalo korta rundan. Orkade inte... Men när jag satt på färjan tog jag lite bilder på den vackra dagen som försvann i horisonten...