Vaddå valborg?! -Vaddå bli nåt?!

Vaddå valborg, sade Joa när jag föreslog att vi skulle sluta tre idag, det är ju ändå afton och allt. Vaddå cortégen?! Vaddå demonstrera?! Näe, jag fick säga att jag faktiskt inte har världens största koll på varken cortége eller 1:a maj. Jag bara vet att man är ledig 1:a maj och att alla demonstrerar då. Men hur det började eller sådär... dålig koll. Men hörde på radion (fantastiska p1) en debatt där en SSU:are ifrågasatte att C ville demonstrera på 1:a maj och att de använde samma retoriska knep som arbetarna i alla tider. (knutna nävar och vajande flaggor, typ) Och att 1:a maj borde vara förbehållet arbetarna och att C och alla andra borgare kunde hitta på en egen dag istället! så det så.
Och C-killen sade väl inte så mycket alls egentligen.

Och jag funderar på om man inte borde gå ut och demonstrera i morn. Inte för mina rättigheter eller skyldigheter som arbetare, mer mina rättigheter att vara arbetare. Min mormor fyllde år häromsistens och hade då kakkalas för släkten, och samma som vanligt: Vad gör du nuförtiden, jaha är du fortfarande kvar där, när ska du utbilda dig då, eller ska du plugga vidare inom trädgård nu, jag har en kompis som pluggade till trädgårdsarkitekt på högskola, vad ska du bli när du blir stor då, på riktigt alltså.

Det liksom skiner igenom, det är inte ok att arbeta, man måste bli nåt. Man måste plugga på högskola och bli nåt. Och det är självklart, ungefär lika självklart som att man flyttar hemifrån efter ett tag, man gör det bara, det är dags. Men vafan, det är väl inte alls självklart. Jag vill jobba, ok? Jag trivs med mitt jobb och jag vet ändå inte vad jag skulle hitta på på högskolan. Kan jag inte få jobba ifred?
Men man får inte vara nöjd med att arbeta. Man måste alltid sträva efter mer mer mer. Högskola och fina titlar och höga löner. Det är väl medelklassmissnöjdheten. Alltid bli något mer. Vi har minsann rest oss ur gruset och kämpat oss fram och blivit nåt och det måste man, man måste kämpa för mer mer mer. Jag är fel, jag är nöjd med att arbeta, jag längtar till landet (så varför håller jag egentligen på och söker alla de där lägenheterna på boplats kan man fråga sig), jag har en ful bil och jag är nöjd med allt detta. Jag kämpar kanske mer för att bli nöjd än för att bli nåt. Men det är tydligt, hemifrån, från släkten och från kompisarna, man ska plugga och bli nåt.

Vaddå bli nåt. Jag arbetar och jag är nåt ändå. Jag är inte dum för att jag arbetar, min hjärna och intelligens är desamma, jag missar inte hela världen för att jag arbetar, man kan nås av nyheterna ändå, jag saknar inte pengar för att jag arbetar, jag är inte bitter för att jag arbetar. För jag har valt det. Och om jag kommer bli bitter när jag blir gammal för att jag aldrig blev nåt, så är väl det mitt bekymmer? Så låt mig arbeta! Om jag kommer på vad jag vill bli när jag blir stor, på riktigt alltså (om jag kommer på något bättre än arbetare) så blir jag väl det då.

Hu! jag tror detta berör mig mer än jag anade, med tanke på längden på inlägget. Jag hade bara tänkt skriva några rader innan jag skulle bege mig. Det är ju ändå valborg, man får väl fira lite...

027

Jim Morrison

Ofta brukar man tala om att 27 är den ålder då flest rockstjärnor har avlidit.

Kurt Cobain, Jim Morrison, Jimi Hendrix och Ron ”Pigpen” McKernan är några av de storheter som bara uppnått 27-års ålder.

Det finns till och med något som heter Club 27 för alla kända musiker som dött vid tjugosju års ålder. Synd bara att de måste dö för att få gå med. Så om sisådär två år...

Djouhakiemh

Idag har jag tjatat mig till att jobba över. Det brukar ju annars inte vara det man gör, man är rätt glad att dagen är slut och åker hem med en lättnadens suck. (Utom på Ringhals för där vill man inget hellre än att jobba över, för man tjänar så jääääävla mycket pengar då. Har Martin sagt. Tusen miljoner gånger. Så jag vet det nu.) Men så har jag en lagbas som är alldeles för snäll för sitt eget bästa, som helst inte vill be om något. Allra minst hjälp.
Jag frågade hur länge han jobbat över igår? Ett tag. Jahaja, men hur länge? Tio kanske. Du är ju dum i huvudet på riktigt, sade jag och så övertalade jag honom att låta mig också jobba idag. Det skulle ju gå mycket fortare och dessutom skulle han få skjuts hem, vilket nog blev det avgörande argumentet.
Jo, han är annars alldeles för snäll. Han låter mig ha de bästa grejerna på jobbet, gör alla jobbiga och tunga grejer (han är iofs mycket starkare än jag så det är väl inte mer än rätt kanske), han hjälpte mig flytta i december trots att han knappt var närvarande på grund av... eh. "trötthet". Jag fick åka med honom till jobbet en massa förr, men nu när hans bil krånglar åker han med mig. Och så säger han att han kan ta bussen istället så klart för han vill ju inte vara till besvär. Det dummaste jag hört tror jag.
Så ja, jag fick tjata mig till att jobba över. "Okej då" sade han till slut. Och inte det att han ville jobba själv, det frågade jag också för att vara säker på att jag inte trampade honom på tårna eller så. Jag kan nog bli rätt jobbig ibland, vilket är ännu ett bevis på hans snällhet. Att han står ut med mig och mitt humör, alldeles för snäll för sitt eget bästa.

ops jag glömde

Jo, jag gick ut och där fanns det både hundar och mattar. Det är inte så vanligt med hussar faktiskt, mest är det mattar som går till backen. Men det är klart, det blir väl en del tjejigt snack och då kanske de känner sig utanför, vad vet jag. Kalo fick lekt en massa, inga skrämmande hundar till en början. Och harn gjorde något han aldrig gjort förut, han sade till en hund på skarpen. Han har blivit lite sur innan, på Dina som är som hans bästis, men hon blir lite jobbig ibland och då blir han sur. Men nu var han riktigt arg. Reste ragg och morrade och sade till. Han som brukar vara den som ligger på rygg och krälar med svansen mellan benen. Men han börjar väl bli lite vuxen...

Och där ute blev vi kvar ett bra tag, tills Kalo ivrigt skulle pussa mig och missade lite och träffade näsan istället för munnen. Och en hundnos är inte alltid så mjuk så jag fick näsblod och fick gå in och det var väl bra, det är ju dags att gå och lägga sig.

Och jo, jag glömde säga att jag faktiskt städade toaletten också. Och vattnade blommorna och beskar vissa av dem. Vattnade bland annat min nyinköpta hemtrevnad. "Men är inte det en sån som ska vattnas jämt?" undrade min bror när jag visade den. Jo, jag vet, och jag är väldigt stolt att den har överlevt hela två veckor än så länge. Mitt vattnande är annars ganska sporadiskt.

Nej nu får jag gå och lägga mig. Kalo vandrade omkring hela natten och letade efter sin filt (som hängde på tork) så jag fick inte en lugn stund. Dessutom drömde jag om inbrott, det bidrog kanske också till en lite orolig sömn. Inatt ska jag sova bättre. Planerar jag. We'll see...

Jag har varit bagare har jag varit

(Tänk er nu att jag säger det här på samma sätt som killen nämner vad han har gjort i sitt liv) Jag har städat har jag gjort. Och torkat golven har jag gjort. Jag har putsat fönstrena och diskat har jag gjort. Och så har jag handlat men det vill jag inte prata om.

(normalt tal igen) Igår var jag så duktig så. Allt det gjorde jag och lagade mat dessutom, det tillhör inte det vanliga nu för tiden. Lagad mat. Och tvättade Kalos filt gjorde jag (tillbaka till norrköpingskan) och duschade honom gjorde jag. Och gick en promenad med honom men det kan jag inte göra nu. (Nä, det e inge bra ställe att gå på. Men du kanske kan gå en annan gång) A, det kan jag göra, jag kan gå nu på en gång.

Så nu sticker jag ut en sväng i backen så han får springa av sig lite. Förhoppningsvis är där några roliga hundar som han kan leka med (och kanske en eller annan rolig matte eller husse som jag kan leka med)

023 024 025 026

tjugotre.com

tjugofyra.com

twentyfive.com

tjugosex.se

-inte så att någon av sidorna har något med något att göra, förutom att de just heter de nummer de heter...

Nöjd

Marmeladen blev god. Nöjd.
Jag har druckit (bara) två öl och nu kommit hem. Jag är nöjd med kvällen och jag kommer vara ännu nöjdare imorn.
Jag ska till Provskor imorn och då kommer jag vara nöjd. Kanske hittar jag inga skor men bara att kolla på skor gör mig nöjd.
Arbetsveckan är slut. Nöjd.
Nöjd helt enkelt.

Så skönt. Att vara nöjd. Martin har som exempel att "tänk om man vore nöjd med att jobba i kassan på Ica hela livet och vara nöjd med det. Så skönt det vore." Just ikväll känns det nästan så. Jag är rätt nöjd. Även om jag inte har uträttat några stora ting, eller åstadkommit något särskilt. Eller blivit något speciellt. Just nu är jag bara nöjd. Gött eller!

Kusligt huslig

Nu ska jag säga en sak som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle kunna säga: Idag har jag borstat tänderna på min hund. Ok, inte allihop, men en hel del. Och ja, verkligen borstat. Dragit tandborsten (en jättefin barntandborste med Bamse på) fram och tillbaka över tänderna. Och Kalo satt still! Och klippt klorna och kammat honom. Och han låg avslappnat upp och ner i mitt knä. Helt otroligt.

Det är den där klickerträningens förtjänst, skulle jag vilja säga. Det går ut på att han får något gott varje gång han gör som jag vill, i detta fallet ligger stilla och avslappnat. Om han drar undan tassen, gör jag ingenting, men han får heller ingenting. Om han vänder bort huvudet gör jag ingenting, alltså inget "nej" eller hålla fast eller nåt, bara inget gott. Jag har tränat ett tag på att bara titta på tänderna, peta lite på dom, öppna käften lite och titta i munnen. Och sitter han stilla får han godis. Och idag testade jag att borsta lite och jag blev faktiskt förvånad så bra det gick. Det hade aldrig gått med Cola, som annars var väldigt tålig med kloklippning och allt.

En gång för länge sen hade min morbror grannar som hade en cavalier, och då fick vi minsann höra att dom borstade tänderna på sin hund, med tandkräm med leversmak. Det var något av det löjligaste vi hade hört. Men tre hundar med förfärlig andedräkt senare har jag nog ändrat uppfattning lite grann. Jag ska i alla fall ge tandborstningen ett försök.

Och medan jag pysslade med Kalo stod en gryta på spisen -med marmelad. Ibland undrar jag om det är något fel på mig. En tjugofemårig tjej ska inte vara sån här. Baka bröd, laga mat, pyssla och sy och nu -koka marmelad. Jaja, nu står i alla fall burkarna på bänken och knäpper igen locken allteftersom marmeladen svalnar. Få se sen om den blir något att ha.

Mera bröst

Fortfarande är ungefär hälften av alla sökord med träffar på min sida "fina bröst". Detta var en annorlunda vinkel på ett fint bröst, tyckte jag så den får vara med.

(Ps. det är inte jag på bilden. Jag har snott den helt ärligt från en annan sida...)

Scilla

Jag vill minnas att farmor och farfars trädgård var helt full av blå Scilla på våren. Men det kan vara en efterkonstruktion, det kanske bara var några stycken. Men jag minns dem gärna som överflödigt många.

Triptyk

Är det onyttigt med senap?
För jag gillar nämligen att ha mycket senap i ärtsoppan. Sådär så det blir lite starkt.

---

Gnälliga Gubben på kontroll hos sköterskan. Gubben klagar över allt möjligt och framförallt sin höga ålder.
Sköterskan: Men hur gammal är du då?
Gubben säger sin ålder.
Sköterskan (positivt): Men det är väl ingen ålder för en häst!
Gubben (uppgivet): Åh! Den som ändå vore häst!
Sköterskan: Om du hade varit häst hade du varit hamburgare för länge sen!

---

Alkisen tittar på kniven i min ficka och säger: Jasså, du är beväpnad, du.
Hm, jo. Man får ju nästan vara det när man jobbar i Bergsjön och så. Värsta området, ju. Det har i alla fall min chef sagt.

-Vänta lite, du har nåt i näsan...

Oj så tiden går. Jag har prioriterat sömnen framför datan i veckan, sömnen och människor jag tycker om. Det är underligt att man kan bli så pigg av att sova ordentligt. Eller inte alls. Jag gnäller ofta för att jag är så trött och Martin säger att jag borde söka hjälp för det, kolla vad det är för för fel på mig. Jag känner väl att jag inte kan söka efter andra fel innan jag testat att helt enkelt gå och lägga mig lite tidigare. För det är ju det som är det svåra, jag har ju oftast inte särskilt svårt att sova (om inte jag är orolig för att inte kunna sova) utan just för att gå och lägga mig.
Om jag skulle sova mer och leva ett sånt där sunt och bra liv och ändå vara trött, då skulle jag kanske kunna söka hjälp för det, men ja, inte som det är nu. Och särskilt inte när jag känner att jag blir så mycket piggare av att sova lite mer.

Men visst har det varit en fin vecka! Varmt (i alla fall om man jobbar) och soligt nästan hela veckan. En lite kall vind dock, men solen! solen! Grillat och ätit glass.Vitsippor och lövbristning. Guldheden i solnedgången, Ramberget i eftermiddagssolen. Härliga vår.

Data och sova

Nu har jag varit duktig två kvällar i rad och gått och lagt mig vid niotiden. Med påföljden att jag legat långt efter med datandet. Alltså läsa bloggar och skriva blogg och allt annat på internet som jag vill pyssla med. Men jag har motstått frestelsen och snällt stängt av datorn och gått och lagt mig.

Med en liten gnagande oro dock. Inte så mycket för all data jag gått miste om som för sömnens skull. Som jag skrev om i förra inlägget brukar det ju bli så, att när jag går och lägger mig tidigt sover jag dåligt. Som för att kompensera den längre natten, hursomhelst skall jag vara trött, verkar det som. Och ja, min oro var befogad.

Det tog inte lång tid innan jag somnade i söndags, det brukar det sällan göra och det är skönt. Men det tog heller inte lång tid innan jag vaknade igen. Tjugo i tio vaknar jag med ett ryck av att Kalo tjuter som en stucken gris, en mycket rädd stucken gris. Jag flyger upp och tänder lampan och där sitter Kalo lite snopen och undrar vad som står på. Det undrar jag också.

Men denna gången drömde jag inte (vilket jag ibland gör och får för mig att jag måste upp) beviset för Kalos rädsla fanns i ett spår på golvet. Och det luktade inte gott. (Läs gärna mer om analsäckar och sekret här. Det är jätteintressant. Jag lovar. Det avslutas i alla fall med frasen "Människor har inga analsäckar och det skall vi vara glada för. Men hundar har å andra sidan inte hemorrojder.") Så det var bara till att duscha av Kalo och torka golvet.

Nåja, jag hade bestämt mig för att nu får det vara nog med stänga-in-Kalo-i-korgen-för-att-han-inte-ska-upp-och-kissa-på-nattandet så jag hade inte ställt för lådorna som vanligt. Nån gång måste han ju bli vuxen. Men det verkade mest leda till att han sov oroligare. Gick omkring hit och dit i rummet, kanske hittade han inte tillbaka till korgen, eller så gick han i sömnen. Det kanske var det han gjorde när han blev så rädd? I vilket fall sov även jag oroligare då också eftersom jag nu fått in en bra Kalo-är-vaken-och-vill-ut-och-kissa-alert. Jag som brukar sova så hårt.

Så ja, det blev som jag trodde, jag sov dåligt. Och likadant var det inatt. Även om det inte var av riktigt den anledning jag trodde det skulle bli.

Sicken dag 2

Kalo är lite rädd för den store Noch, men vi tränar på det. Så nu vill Kalo inget annat än att springa fram till Noch (för då får han ju godis) så länge Noch inte vill leka vill säga.

Ja, alltså, det är ju inte det att jag förväntar mig att jag ska vara tokenergisk på helgerna och göra jättemycket saker eller så. Idag har jag varit ute och gått i Sjöbergen och bakat bröd, det är inte illa, men det är liksom att jag är så seg och trött hela dagen. Jovisst tog jag bilen till Martin igår och var väl hemma vid ett. Men så råkade jag på Noch och Linn och blev kvar ute till kanske två och sen fastnade jag vid datorn och så, och så blev klockan tre. Så typiskt, jag som ville gå och lägga mig tidigt.

Läste i fredagens Metro att det är livsfarligt att blogga, man kan stressa sig till döds. Mmm, just det. Jag bloggar väl en del, men jag kan ju inte säga att jag känner mig särskilt stressad över det. Då är det ju värre med alla bloggar jag läser, och listan över dem har vuxit sig ganska lång, alltid är det någon som har postat något nytt. Så var det till exempel i natt, skulle bara kolla... Och så blev jag sittande ett bra tag. Istället för att gå och lägga sig och läsa inläggen dagen efter.

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig strax, jag har läst alla nya inlägg så nu finns inget som hindrar. Men. Så är det alltid och så kommer det säkert bli i natt också. När jag går och lägger mig lite extra tidigt sover jag istället dåligt. Vaknar ofta och blä. Vi får väl se hur utvilad jag är i morgon då.

Fotot har Linn tagit, men det är upplagt på Facebook så då äääääger Facebook det (det är så löjligt med en dels rädsla för det ääääägande Facebook). I vilket fall har jag snott det, även om jag föredrar att säga att jag snott det från Linn. Hon jobbar för övrigt som illustratör, kolla hennes bilder på hennes hemsida.

Sicken dag

Jaha, nu står det här på en trave bananlådor. Elpianot. Det blev ett Yamaha P140, bra ljud i liten förpackning. Svart och träfärgat. Fint. Men det tillhörande stället i svart var tillfälligt slut, därav bananlådelösningen. Först stod det på strykbrädan, men den sviktade oroväckande. Dessutom brakade den ihop häromdagen, så jag litade inte riktigt på det.

Köpte även ett par hörlurar så att jag kan spela hela nätterna. Dem var jag dock inte riktigt lika nöjd med. Sitter inte så bra på huvudet tycker jag. Nja, säger jag. Kanske byter dem när jag nu ändå måste dit och köpa stället. (Vilket missförstånd det skulle kunna bli, jag ska alltså inte köpa hela musikaffären, bara ett pianoställ...)

Gårdagskvällen spenderades hos kompis M med ett par groggar. Jaha, nu blev hon sådär full igen, tänker ni. Men icke! Två groggar bara, det slår inte undan fötterna på mig inte. Men ändå blev dagen idag seg och trög. Jovisst har jag köpt ett piano, det gör man ju inte varje dag, men annars då? Trött och seg. Blä. Så jag är omiljövänlig och lat och tar bilen till Martin ikväll. För att där vara slapp och slö och se på film och äta frukt. Mycket mer än så blir det inte...

Ibland får jag jättemycket idéer och uppslag på vad jag skulle kunna skriva här på bloggen. Ibland inte. Då är det ganska tomt. Inte så att det inte hänt något på något vis, men jag känner liksom inte för att skriva bara. Livet går på, jag jobbar, det är skönt väder, alkisarna på Kortedala torg är sköna, det fräcka brödet är slut, Kalo är duktig, i morn är det fredag, jag tog nästan av mig tröjan och jobbade i bara t-shirt idag. Nästan. Osv osv. Liksom inget särskilt.

I vanliga fall skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om bara en av nämnda saker men nu... äsch, man har ju inte lust för allting alltid. Jag går och gör nånting annat istället, det här är nog ändå inte så roligt att läsa. Det är i alla fall inte så hemskt roligt att skriva, inte roligare än att jag hellre gör något annat i alla fall.

Puss och kram till alla mina läsare, särskilt alla de som gillar fina bröst.

Sade jag det...

...att dammsuga och diska också tillhör de där tråkiga men nödvändiga sakerna att göra? Nu har jag i alla fall diskat och det känns väldigt bra. Jag har även deklarerat och börjat fixa bilen = jag har kollat upp bilmekaniker som jag ska ringa...

Smetigt och mjöligt

Det konstiga brödet som inte behöver knådas blev ganska lyckat, faktiskt. Det jäste som hejsan i skåpet ovanför kylskåpet hela dagen, även om det fortfarade var som en lös smet. Och det var fortfarande som smet när jag satte in det i ugnen. Men som det växte! Det blev en jättefin bullig limpa av det, alldeles mjölig och vetkliig.

Bulligt och kliigt

Men ok, jag måste säga att det smakade sådär... Det skulle enligt receptet vara en tesked jäst, men vad är det för mått? Det skulle i alla fall motsvara ca fem gram, alltså en tiondels paket. Det lät lite lite tyckte jag och dessutom hade jag ju för gammal jäst så jag tog lite extra. Man kan väl säga att jag kanske tog bort en tiondels paket och använde resten. Så, ja, vad kan man vänta sig, det smakade lite jäst...

Stora fina hål

Men fint blev det i alla fall. Stora fina hål, så stora hål har jag nog aldrig bakat! Och utvärderingen så här efteråt säger att jovisst, jag slapp knåda, men det var nog inte så mycket mindre krångel med det än med vanligt bröd. Mycket väntetid och jox med grytan i ugnen och sådär... Stackars min stekgryta, full med mjöl. Men nu är den diskad och skrubbad och ingnodd med olja igen...

Stackars grytan

Lust för det onödiga

Jag har haft en konstig lust för saker och ting på det senaste. Saker som jag verkligen borde göra å det snaraste, eller i alla fall borde göra, har jag ingen alls lust att göra. Som att fixa bilen som fortfarande låter som en HD och ser ut som skräp, den fixar ju inte sig själv. Eller tvätta, dödstråkigt. Eller laga mat, nu är alla frysta portioner slut men ändå lagar jag ingen ny mat.

Men det är inte det att jag inte gör något, jag gör massor saker istället. Saker som kanske inte har samma prioritet egentligen, men som är ja, lite roligare kanske. Som att sy, har sytt ett par shorts och har börjat rita mönster till en blus. Eller baka bröd. Det är ju iofs väldigt duktigt och nyttigt, men knappast behövligt. Framförallt är det ju inte nödvändigt att testa massa nya recept... men kul!

Jag har provat det här med baljväxter i. Provade både med kikärter och med kidneybönor. Det blev gott, jovisst, men enligt kommentarerna skulle det ju vara något alldeles särskilt, vilket inte jag tyckte. Men det kanske kan bero på att jästen var några månader gammal... Äsch, det jäste ju iaf. Nu håller jag på att testa ett nytt knådfritt bröd, (naturligtvis är jästen för gammal, men bara ett par veckor eller så) verkligen spännande. Det står iofs och jäser i tolv timmar, men knådas ska det i alla fall inte.

Så här fint ska mitt oknådiga bröd bli, vi får väl se. Jag har ju misslyckats förut om man säger så. Och det kanske kan vara bra, jag kanske börjar laga mat istället då.

Fina bröst

Jag har ganska många besökare nu för tiden. De flesta söker på "fina bröst", så jag tänkte tillfredställa dem lite till. Här kommer ett par fina linux-bröst:

021 och 022

Men asså, Helena då!

Jag måste bara säga det, vilka fina bruna ögon du har!

Det var faktiskt två stycken av min arbetskompisar som tyckte jag hade så fina bruna ögon igår. Najs. Jag hade alltså mina fina bruna linser i. Nästa gång ska jag köpa blå eller gröna linser. Men först ska jag berätta om igår.

Jobbet hade skrapat ihop pengar som vi bowlade och käkade mat för, och så blev det en del öl också. Typiskt mig alltså. Jag har ju inte druckit särskilt mycket på ett tag så det är väl självklart att jag inte kan dricka "som förr", men tänker jag på det? Nähädå.

Så jag kom hem vid elva halv tolv nåt. Bra för dagenefter men helt klart ett trist sätt att spoila en av de få kvällarna man är ute med jobbarkompisarna. Och jag som hade skaffat hundvakt och allt. Men jaja, så kan det va. Inte gråta över spilld mjölk.

Fel sida

Bergsjön klockan åtta i morse. Disigt och soligt

Liksom min syster vaknade jag på fel sida idag. Jag gick och lade mig tidigt igår, duktigt men vad har man för det. Sover dåligt istället. Vaknade på vanlig Helenamanér och trodde att det var morgon, satte mig upp och tvingade mig att vakna till. För att upptäcka att klockan bara var halv tolv. Doh. Somnade om för att bli väckt av Kalo vid femtiden. Döda.

Så skulle jag ta mig till jobbet då. Bilen är en skrutt redan, saknar ljuddämpare sedan en resa till Norge, låter som en Harley, ser ut som skrutt. Förardörren går inte att öppna sedan den frös fast i påskas och jag förmodligen drog lite hårt i handtaget. Så man får klättra in och öppna den inifrån istället, för det går. Så i morse när jag skulle slänga in väskan och Kalo, och öppna dörren från insidan, så går inte heller passagerardörren att öppna. Sur man blir. Den har låst sig och låspluppen går inte att dra upp. Sitter som berget.

Dagen var lång och tråkig, det var mycket skräp överallt och det tog aldrig slut. Sickna människor som slänger skräp överallt! Så när jag skulle hem, ja förardörren gick fortfarande inte att öppna utifrån, men låspluppen i passagerardörren satt hur löst som helst. Som om inget hade hänt. Sabla bil! Jaja, gick ut med Kalo i kväll och det var fortfarande ljus och lite lite varmt, det var bättre.

Kalo hade en hård arbetsdag i alla fall.

Bara för kul

Jag har nog gröna ögon. Eller är dom bruna? Eller grönbruna. Eller melerade kanske. Eller det beror på ljuset. Eller humöret? Äsch, jag tycker det är fint med bruna ögon så jag köpte ett par färgade linser så blir det inget snack om saken.

Nu tycker jag synd om alla som har linser till vardags. Kliar och känns konstigt, som om det vore grus i ögonen. Och så ser jag suddigt i kanterna (kan ju iofs bero på färgen) och ibland är det som när man varit i simhallen och ser glorior kring alla ljuskällor. Besvärligt. Och att få i och ur dom sen! Hu! Det är väl mycket en vanesak, men ändå...

Köpte dom på fargadelinser.se för typ tvåhundra. Inte riktigt värt det, tycker jag. Dels var de inte riktigt den färg jag hade hoppats på och dels var de rätt fula. Prickiga, som ett gammalt fyrfärgstryck. Men om man tittar från lite håll så...