Sade jag det...

...att dammsuga och diska också tillhör de där tråkiga men nödvändiga sakerna att göra? Nu har jag i alla fall diskat och det känns väldigt bra. Jag har även deklarerat och börjat fixa bilen = jag har kollat upp bilmekaniker som jag ska ringa...

Smetigt och mjöligt

Det konstiga brödet som inte behöver knådas blev ganska lyckat, faktiskt. Det jäste som hejsan i skåpet ovanför kylskåpet hela dagen, även om det fortfarade var som en lös smet. Och det var fortfarande som smet när jag satte in det i ugnen. Men som det växte! Det blev en jättefin bullig limpa av det, alldeles mjölig och vetkliig.

Bulligt och kliigt

Men ok, jag måste säga att det smakade sådär... Det skulle enligt receptet vara en tesked jäst, men vad är det för mått? Det skulle i alla fall motsvara ca fem gram, alltså en tiondels paket. Det lät lite lite tyckte jag och dessutom hade jag ju för gammal jäst så jag tog lite extra. Man kan väl säga att jag kanske tog bort en tiondels paket och använde resten. Så, ja, vad kan man vänta sig, det smakade lite jäst...

Stora fina hål

Men fint blev det i alla fall. Stora fina hål, så stora hål har jag nog aldrig bakat! Och utvärderingen så här efteråt säger att jovisst, jag slapp knåda, men det var nog inte så mycket mindre krångel med det än med vanligt bröd. Mycket väntetid och jox med grytan i ugnen och sådär... Stackars min stekgryta, full med mjöl. Men nu är den diskad och skrubbad och ingnodd med olja igen...

Stackars grytan