Idag har jag tjatat mig till att jobba över. Det brukar ju annars inte vara det man gör, man är rätt glad att dagen är slut och åker hem med en lättnadens suck. (Utom på Ringhals för där vill man inget hellre än att jobba över, för man tjänar så jääääävla mycket pengar då. Har Martin sagt. Tusen miljoner gånger. Så jag vet det nu.) Men så har jag en lagbas som är alldeles för snäll för sitt eget bästa, som helst inte vill be om något. Allra minst hjälp.
Jag frågade hur länge han jobbat över igår? Ett tag. Jahaja, men hur länge? Tio kanske. Du är ju dum i huvudet på riktigt, sade jag och så övertalade jag honom att låta mig också jobba idag. Det skulle ju gå mycket fortare och dessutom skulle han få skjuts hem, vilket nog blev det avgörande argumentet.
Jo, han är annars alldeles för snäll. Han låter mig ha de bästa grejerna på jobbet, gör alla jobbiga och tunga grejer (han är iofs mycket starkare än jag så det är väl inte mer än rätt kanske), han hjälpte mig flytta i december trots att han knappt var närvarande på grund av... eh. "trötthet". Jag fick åka med honom till jobbet en massa förr, men nu när hans bil krånglar åker han med mig. Och så säger han att han kan ta bussen istället så klart för han vill ju inte vara till besvär. Det dummaste jag hört tror jag.
Så ja, jag fick tjata mig till att jobba över. "Okej då" sade han till slut. Och inte det att han ville jobba själv, det frågade jag också för att vara säker på att jag inte trampade honom på tårna eller så. Jag kan nog bli rätt jobbig ibland, vilket är ännu ett bevis på hans snällhet. Att han står ut med mig och mitt humör, alldeles för snäll för sitt eget bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar