Självbedrägeri?

Egentligen gick jag och lade mig för några timmar sedan. Egentligen sitter jag inte alls här och skriver, det är bara som det verkar. Men nu är det så att jag och K ska spela i kyrkan på söndag och måste repa. Eller ja, överhuvudtaget bestämma vad vi ska spela. Hur många och vilka sånger och vilka tonarter och hur de ska framföras. Är man ute i god tid så är man. Vi är inte det, så vi får öva mer, en annan gång. Sen. Men vi bestämde oss i alla fall för den här sången. Nu ska vi bara få den på pränt så att man kommer ihåg den också.

Jag tar det sen.

Det finns många saker jag tar sen. När M var här senast var han snäll och handlade. Lite av varje i matväg, bland annat köttfärs i storpack. Som ska packas om i lite mindre påsar eftersom vi oftast inte äter två kilo köttfärs åt gången. Det var snart två veckor sedan nu. Jag tar det sen, tänkte jag.

Nu har jag slängt den.

Så var det ju den där brudklänningen. Jag tar det sen. Nä! nu kan jag inte tänka så. Här finns det en deadline och det vore ju trist om den inte var klar tills dess.

Pinsamt.

Och så sitter jag här och bloggar istället. Istället för att sova, istället för att öva piano, istället för att sy. Så därför försöker jag intala mig själv och hela världen att jag egentligen gick och lade mig för några timmar sedan och nu sover sött i min säng.

Det är inte så lätt.

Nature Boy av Nat King Cole. Klicka på play och luta er tillbaka och lyssna (för själva videon är inte direkt något att se)