Nu har det flesta sommarjobbare slutat, kvar blir de gamla fastanställda rävarna och så jag. Jag som är kvar så länge jag får och om Tommy får bestämma blir det nog länge. Idag kallade han mig 'lilla dockan'. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Det är klart att det är fint, han menar ju säkert att jag är liten och söt och så, men jag är väl ingen docka heller!? (Precis som jag sade när jag var liten och mamma ville bestämma över mig)
Men det är inte bara gamla rävar där nu, det har börjat en ny också för att fylla tomrummet som K&P och E lämnat efter sig. En stackars, stackars liten Melvin. (Han heter inte Melvin, men typ.) Det är på inget vis synd om honom, förutom det enda, att han behöver jobba med mig.
Nu är det inte så hemskt att jobba med mig egentligen, om det inte vore så att han vore av den stackars, stackars nervösa typen. Och ju mer nervös han är, desto mer irriterad blir jag. Han vet inte vad han vill ha till lunch och väl inne i affären som jag guidat honom till, frågar han efter förslag på vad han ska äta. -Människa! Du vet väl vad som finns i en vanlig affär!?
Och om jag säger något till honom, typ 'glöm inte hackan där', så blir han så nervös så det finns inte. -Åh, ja, ja just... det ja, hackan, ja... eh...
Det kan ju ha att göra med att han är ny och osäker, eller att jag är tjej och han kille, att han inte har flyttat hemifrån än, vad vet jag. Men jag ger honom en chans, jag är snäll och trevlig och så, men man orkar ju inte drraaa ur honom konversationen hela tiden. Aaaurrgh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar