Nu har jag precis lämnat Kalo i händerna på främmande människor. Aaah! Min lilla baby, hur ska det gå?
Nej så är det inte alls. Med lite logistik och jox så blev det att han får tillbringa helgen i Sällstorp tillsammans med Wilma och delar av min familj. Så jag slapp dyra hundpensionat och sånt och inte är det några främmande människor alls, skönt. Men det blir väldigt länge jag är ifrån honom, fyra dygn. Så länge har jag aldrig lämnat honom förut, tänk om han glömmer vem jag är eller om han blir så ledsen att han blir deprimerad och dör. (En kompis berättade om deras gamla hund, som blev så ledsen och deprimerad att den dog bara några veckor senare. Men den blev lämnad i tre veckor eller vad det nu var, så det är väl skillnad) Pappa hämtade honom nu, han var ändå på väg neråt, och sen får jag hämta honom på måndag kväll efter jobbet. Lilla gubben!
Tror väl iofs att det är jag som kommer längta mest, han kommer nog ha fullt upp av Wilma och Trasan och allt annat skoj i Sällstorp. Hoppas bara hans mage inte fuckar upp alltför mycket igen, den har nästan stabiliserats sedan förra helgen nu ju...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar