När jag varit i Hålt på min "semester" och var på väg hem kände jag att det inte alls var dit jag ville. Till det som var hemma, är hemma, en trång lägenhet i stan. Jag är ju lantis, ut i tånaglarna är jag lantis. Vad gör jag i stan?
I fredags när jag kom till Sällstorp efter att ha varit på reunion för musikalen i Varberg kände jag likadant. Varför bor jag i stan? Det var beckmörkt och dödstyst och natten var ljummen. Jag rökte en cigarett på verandan bland enorma pelargoner, i bara kjolen och linnet, så varmt var det. Hörde långt långt borta några röster och en bil som körde på en grusväg. Knastret under hjulen. Och kände att det är ju här som är hemma, det är såhär jag vill bo. Skit samma att det är långt bort från världen, långt bort från finkulturen, från pubarna, människorna (jag gillar ändå inte de flesta av dem) och bruset. Det är ju här jag vill bo.
Och nu när jag är hemma igen (det hemma som är det ställe jag tillbringar de flesta av mina nätter) undrar jag likadant, vad gör jag här? Det är stökigt och rörigt och oinrett. Jag hyr ju i andra hand så riktigt mitt blir det ju ändå inte, men det är som att jag inte orkar bry mig heller. Det sabla jobbet som bara tar sån tid! Fönstrena som är så få, mörkt trångt högljutt ljust allt allt allt.
Men vad ska jag göra istället? Flytta vart? Göra vad? Jobba? Plugga? Vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar