Jag gjorde det...

(känsliga läsare ska nog hoppa över det här)

J. Greuze, Young Girl Weeping for her Dead Bird, c.1759

Så gjorde jag det. Det som man borde göra men som ingen någonsin gör för det skulle man inte ha hjärta till. Det som förmodligen alla kommer tycka att jag är rå och ond för. Det som "man borde göra, för den kommer ju dö i alla fall, man bara förkortar lidandet." Det som är det enda rätta. Men som ingen gör! För så gör man ju bara inte! Men jag gjorde det...

Men hur gör man då? När man väl bestämt sig? Det är ju inte något jag sysslar med till vardags precis, så jag blev ganska ställd. Hur skulle jag göra? Slå? Kasta i en vägg? Ge den till hundarna? Hur gör man?

Så jag vred, snabbt och hårt. Tills det liksom knäppte till. Och sen blev jag nästan ännu mer ställd. Hu, jag gjorde det! Kallsvettig och småchockad. Den var alldeles alldeles stilla och lealös. Och fortfarande varm. I mina händer som precis gjort något de aldrig gjort förut. Jag stod där och höll den och visste inte om det hade hänt på riktigt. Hade jag precis gjort det där som man borde göra, men som ingen någonsin gör?

Ja, jag gjorde visst det.