(Jag tycker vi borde utöka vårt förråd av kraftuttryck, och här är ett förslag)
Nu har jag äntligen äntligen äntligen lämnat alla kläderna. Det låter som att det varit en plåga att sy dem, det har det inte men det är så klart skönt när det är klart. Som efter ett jympapass ungefär. Man känner sig duktig och värd lite extra av något, mat eller sömn eller godis eller så. De verkade väldigt nöjda med alla kläderna, det enda var att det behövdes axelband på ett par korsetter som jag inte hade räknat med. Men det gick att fixa, och så var det visst lite till som behövdes fixas, om det går, tror du att du kan... vill du titta på detta... detta vore bra...
Jo, det blev lite sent igår. Tidigt i morse. Sju. Och vid nio tyckte Kalo att det var dags att gå upp. Så fick jag slagit i öljetterna och äntligen åkt iväg med det hela. Faktiskt förvånansvärt pigg för att bara ha sovit två timmar, dock inte alltför fräsch, men jag skulle ju bara lämna lite kläder ju... Så sitter jag där och syr lite och så kommer en man och säger att han ska ta kort på mig. Till programbladet. Bad Hair Day, osminkad och trötta ögon, jag tror inte det. Men han var ju tvungen, så jag fick låna lite smink och gjort mig någotsånär representabel. Det skulle ändå vara svartvita foton, men lite förberedd hade ju varit najs att vara.
Nu är klockan halv tio och jag tänker gå och lägga mig strax. Det känns gött och nästan konstigt att inte ha något måsteattgöra. Städa och diska är väl snart ganska måstegöras, men det tar jag i morgon...
Nu är det mest göttans ost och bananer. Kalo har inte kissat inne på tre dagar (eller jo, i förrgår kissade han vid dörren, men jag räknar det som att han visste att han skulle dit och då räknas det inte) och alldeles nyss satte han sig och tittade på mig när han behövde ut. Göttans ost och bananer!
Gå förresten och se årets musikal, premiär på torsdag! (det är i alla fall fina kläder:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar