Öppna förskolan

Alldeles utanför mitt hus ligger det en park som heter Sannabacken, dit jag gick med Kalo första morgonen för att rasta honom. Och som jag står där och väntar på något kommer det fler hundägare gåendes och så stannar de och pratar och så. Kollar in den nye lille krabaten och vad heter den och vad är det för ras och hur gammal är den osv osv.

Det visar sig att det är ett gott gäng som kommer till Sannabacken med sina hundar, släpper dem lösa så att de får leka med varandra och pratar med andra hundägare. Om någon ser en främmande hund i andra ändan av parken så spekuleras det genast om vem det är, har någon sett den förut, är den snäll tro osv osv...

Alla har koll på vad alla hundar heter, vad ägarna heter är tydligen inte lika noga. Men sammanhållningen är god, det finns till och med en grupp på det berömda facebook för oss. (Jag säger numera oss, eftersom jag själv är en av alla dem som rastar mina hundar i parken) Och där kan man se vad ägarna heter ju...

Det är lite trevligt med detta sällskapet för man kan vara hur hundnördig man vill utan att nån tycker det är jobbigt eftersom de själva är likadana. Men samtidigt är det ju en skara hundexperter man har att göra med, de flesta vet ju väldigt väl hur en hund ska uppfostras och skötas. Jaja, man får ta det onda med det goda och en god sak är att jag fått många tips om ställen att promenera på, bland annat Sjöbergen, där jag tagit fotona i detta inlägg.