Tack Gud for solfaktor 50

Bye bye vastkusten

Ja men precis, Elisabet, vem annars skulle man ta kort pa?

Ja, sa var var jag da antligen har, pa Bali. Jag har langtat och sett fram emot detta sa lange sa nar det verkligen var dags att aka kandes det nastan overkligt. Och nagra dagar innan jag akte hade jag som sagt resfeber. Ibland kandes det nastan som att jag hellre skulle stannat hemma an aka. "Jag skiter i det, jag stannar hemma, jag vill inte aka. Jag vill hellre vara hemma och bara vara med Kalo hela dagarna. Tio tusen for en forlorad biljett ar inte sa mycket, det har jag rad att forlora."

Men som tur var sa akte jag. Resan var som en lang lang flygresa kan forvantas vara. Lang. Allt gick bra, jag kom fram, vaskan kom fram. Martin kom springande mot mig nar jag kom ut, det var harligt. Och sa mindes jag hur det var att vara i ett land dar det ar varmt. Jag forsokte forestalla mig det i forvag men det gick inte sa bra. Men sa fort jag kom utanfor planet sa slog varmen och fukten emot mig, har ar val drygt 30 grader och drygt 100% luftfuktighet, sa det var bara att forsoka vanja sig. Jag var iofs ganska glad for lite fukt efter en herrans massa timmar pa en herransa massa flygplan i en herrans torr luft. Sprickor i lapparna och torstig som tusan.

Jag brukar inte vara sarskilt torstig och inte dricka sarskilt mycket, men det ar nog bara att vanja sig vid det ocksa. Har kant av vatskebristen redan ett par ganger. Mitt pa dagen star solen nastan i zenit sa det galler att akta sig. Jag ar glad att apoektstjejen rekommenderade solfaktor 30 + 50 for ansiktet, an har jag inte brannt mig. Peppar peppar... Jag kommer nog hem blekare an jag var nar jag for.