Kalo skulle nog gärna suttit i jackfickan om han kunde, nu fick han nöja sig med en halsduk knuten kring kroppen för att skydda mot den värsta kylanIdag bet luften mig i fingrarna så jag nästan skrek. Tolv minusgrader var det nån som sade vid niotiden och jag gissar att det var ännu kallare innan dess. Fick hacka loss den värsta frosten på rutorna på pick-upen. Jobbigt är också att jag inte når längre än upp till halva rutan, bilarna är som allting annat på jobbet gjorda för män. (Eller väldigt långa och stora kvinnor, men jag är ju som bekant ingen sådan.)
Vi har plockat raketer och champangekorkar hela dagen (jag är fortfarande emot raketerna, har kommit på många idéer på att lösa problemen under mina timmar med skräpplocken) och frusit frusit frusit. Underställ, raggsockar, två tröjor, tjocka jackan, dubbla handskar, mössa, halsduk... Och ändå var fingrarna som isbitar.
Funderade på om kallbrand är när det är så kallt i fingrarna så att det känns som att det brinner i dem. För så kändes det. Sen försvann smärtan lite och letade sig vidare till nästa finger, men när fingrarna skulle tinas igen visade det sig att jag bara tappat känseln i dem, smärtan kom tillbaka med full styrka igen. AAAAAAAAHHHRRRGRGHAA!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar