Nu är Kalo tillbaka. Jag lämnade honom till mor över nyår för att han skulle slippa vara ensam i Göteborg med alla fyrverkerier (som jag för övrigt vill förbjuda) och fick tillbaka honom idag när vi var hos mormor på släktkalas.
Det var förfärligt tomt utan honom. Tänk vad man har anpassat sig, ut på morgonen (iofs var det skönt att sova på nyårsdagen) ut på kvällen, mata, gosa, mata, gosa. Och bara det att det finns en levande varelse till i lägenheten. Men nu har det varit tomt, ingen som vill ut, ingen som vill ha mat, ingen som vill gosa, ingen som kommer och vill sova jämte mig. Men jag klarade det! Jag överlevde och nu ligger han i mitt knä och sover. Mmm.
Och jag klarade släktkalaset. Det är inget fel på min släkt, de är trevliga allihop men de är så många! (Och detta är ändå den lilla sidan av släkten.) Men inatt så drömde jag så hemskt, och var dessutom trött och nere sen tidigare så jag hade verkligen ingen lust att åka någonstans. Särskilt inte för att träffa en massa folk. Men jag klarade det. Fast jag var förfärligt trött. Trött trött trött. Och nu är jag trött.
Jag kände mig disträ och lite frånvarande när jag var där och var så trött. Plus att jag stundvis fick kämpa mot min vilja att gå och mot gråten. Jag måste ha uppfattats som ointresserad och tråkig. Men jag var bara trött. Målet för dagen var att åka dit och det gjorde jag. Jag har uppnått dagens mål, det är bra. Jag får vara nöjd.
(Och så fick jag ett ångstrykjärn av mormor, så nu kan jag sy i ull och pressa hur mycket jag vill.)
3 kommentarer:
Är det en Cavallier? Vi hade en som tyvärr gick bort i somras. Knappt 2 år gammal.
Din hund är då i alla fall väldigt söt!
Jepp, en cavalier, bästa rasen enligt mig.
Fy så tråkigt med din hund. Det är för hemskt när djur dör, jag vet.
Jag måste hålla med dig. Det är en helt underbar ras!
Skicka en kommentar