Nu är han på Cuba. Det är långt bort det.Det som var bajs, att jag missade Mozarts Requiem, löste sig ganska bra. Sista föreställningen är nu på söndag och jag kollade på Ticnet ungefär fyrtiotusen gånger ifall någon kanske eventuellt möjligtvis hade lämnat tillbaka sina biljetter. Nähädå, inte.
Men igår! Yeeees, två biljetter på parkett, jämte varann! Och en syster som ville följa med! Så jag slog till, köpte dem på studs. Baaaaah, nej! Jag har ju även slagit till och skaffat det där Dittval-abonnemanget, jag har ju gratisbiljetter (gratis som i att jag redan betalat för dem) åh nej, nu kommer jag få betala mycket mer. Bajs. Igen. Men nejdå, det skulle nog gå att ordna, ta med alla biljetterna till biljettkassan bara så fixar vi det. Så snäll världen kan vara.
Plus: När jag skulle åka hem igår fick jag ett sms från syster e "Hej vad gör du ikväll klockan sju? får jag komma och hälsa på?" Jaaa. Då fick jag dessutom en anledning att städa lite. Dvs diska och städa toaletten, det som var nödvändigt för att kunna ta emot en gäst och bjuda på lite mat. Annars hade jag nog skjutit på det lite till. Och lite till.
Plus: Jag hade sådär planerat att träna igen. Och när nu syster e ville träffas och jag sade att jag ska bara träna först, så var jag ju tvungen (tvungen som i lagom tvungen) att göra det också. Och denna gången körde jag ett medelpass, ett snäpp hårdare och det gick bra! Oh så gött. Fast lite träningsvärk i armhävningsmusklerna idag...
Och syster e kom och vi pratade och umgicks och åt gröt och sådär. Väldigt mysigt. Och Vally var med och satt under sängen nästan hela tiden. Kalo var glad och visade upp alla sina saker för e. Och jag var glad. Det var roligt att vara glad. Det lever jag på idag. Inte för att idag är någon särskilt dålig dag, den är som vanligt. Trött och orkeslös vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar