Somna på soffan

Jag brukar sällan eller aldrig somna på soffan, mest beror det nog på att jag sällan eller aldrig sitter i soffan. Men nu när jag är hemma mer och då läser mer böcker så sitter jag även mer i soffan. Och risken att somna i densamma är ju då högre, särskilt som jag nu oftast är ungefär dödstrött.

Så igår somnade jag (jag skulle bara sluta ögonen en liiiten stund) på soffan. I tre timmar. Mellan tre och sex på eftermiddan. Hm, det var ju toppen, tänkte jag, nu somnar jag väl aldrig ikväll. Men blev jag pigg och osömnig? -Nej, jag var fortfarande ungefär dödstrött. Jag lade mig vid halvnio och visst, det tog lite längre tid än vanligt att somna, så efter cirka en kvart hade jag somnat. Och vaknade vid nio i morse av att Kalo nosade mig på munnen. Goda morgonandedräkten kanske?

Utsövd tog jag tag i dagens uppgifter. Lämna tillbaka tröja på HM (om det gick, köpte den i Umeå ju, så dom kanske skulle gnälla), lämna tillbaka skor på Provskor (om det gick, klacken började släppa, men de kanske skulle gnälla för att konceptet är som det är osv) plus handla lite.

Ja, just ja. Det där med biljetterna till Mozarts Reqiuem som skulle lösa sig så fint. Icke. Köpt biljett återlöses ej, visa, peka på pappret där det stod med minimal text, nähädå, du ska va glad att du fick en biljett, minsann. Jaja, jag fattar, tryck upp det i ansiktet på mig bara.

Men dagens tveksamma uppdrag gick hur smidigt som helst! HM, inga problem, bara att lämna in och pengarna tillbaka. Inte ens tillgodokvitto eller sånt sniket. Tack HM. Och Provskor, så mycket bättre än jag tänkt. Jag trodde ju jag skulle antingen få lämna tillbaka dem och få pengar eller tillgodokvitto eller att jag skulle få kalla handen helt och hållet, gå och laga dem hos en skomakare då. Men nejdå, vi skickar dem till skomakaren och ringer när de är klara. Oh, tack Provskor.

(Plus att jag hittade ett par skor till för bara 190 kr. Behöver jag säga att provskor är min absoluta favoritskoaffär, massa olika skor och nästan alla passar!)

Bajs är mat

(Eller ja, bajs är ju mat som processats lite)

Nu är han på Cuba. Det är långt bort det.

Det som var bajs, att jag missade Mozarts Requiem, löste sig ganska bra. Sista föreställningen är nu på söndag och jag kollade på Ticnet ungefär fyrtiotusen gånger ifall någon kanske eventuellt möjligtvis hade lämnat tillbaka sina biljetter. Nähädå, inte.

Men igår! Yeeees, två biljetter på parkett, jämte varann! Och en syster som ville följa med! Så jag slog till, köpte dem på studs. Baaaaah, nej! Jag har ju även slagit till och skaffat det där Dittval-abonnemanget, jag har ju gratisbiljetter (gratis som i att jag redan betalat för dem) åh nej, nu kommer jag få betala mycket mer. Bajs. Igen. Men nejdå, det skulle nog gå att ordna, ta med alla biljetterna till biljettkassan bara så fixar vi det. Så snäll världen kan vara.

Plus: När jag skulle åka hem igår fick jag ett sms från syster e "Hej vad gör du ikväll klockan sju? får jag komma och hälsa på?" Jaaa. Då fick jag dessutom en anledning att städa lite. Dvs diska och städa toaletten, det som var nödvändigt för att kunna ta emot en gäst och bjuda på lite mat. Annars hade jag nog skjutit på det lite till. Och lite till.

Plus: Jag hade sådär planerat att träna igen. Och när nu syster e ville träffas och jag sade att jag ska bara träna först, så var jag ju tvungen (tvungen som i lagom tvungen) att göra det också. Och denna gången körde jag ett medelpass, ett snäpp hårdare och det gick bra! Oh så gött. Fast lite träningsvärk i armhävningsmusklerna idag...

Och syster e kom och vi pratade och umgicks och åt gröt och sådär. Väldigt mysigt. Och Vally var med och satt under sängen nästan hela tiden. Kalo var glad och visade upp alla sina saker för e. Och jag var glad. Det var roligt att vara glad. Det lever jag på idag. Inte för att idag är någon särskilt dålig dag, den är som vanligt. Trött och orkeslös vill säga.

Det är ...ett... samtal före dig i kön

Ditt samtal är först i kön.

har jag hört många gånger nu. Telefonköer alltså...

Idag var en bra dag

hoppas morgondagen också blir bra

Mat och bajs

Bajs: Jag hade spanat in en föreställning på Operan, en dansföreställning med musik från Mozarts reqiuem. Dansen vet jag ju inget om, men musiken är förfärligt bra. Mhm, den ska jag se tänkte jag. Så går tiden och jag är seg och allt ni vet, och nu finns det inga biljetter kvar. Det är sista föreställningen på söndag och den är fullbokad. Typiskt. Någon som har inside-kontakt på operan? Eller vet hur man mutar sig till en plats någonstans. Jag betalar bra.

Mat: Var och hälsade på både mor och far i helgen. Den ursprungliga anledningen var ju inte så kul, bilen som behövde fixas, men att komma dit var desto trevligare. Och så blev jag fullproppad med mat. Och det som blev över fick jag med mig i lådor att äta senare. Så bra, så slipper jag laga. Doktorn varnade dessutom för att inte äta ordentligt, man kan få vitaminbrist.

Och Kalo fick leka med en kompis, pappa har en Baloo-tax på halvtid som är ungefär lika gammal som Kalo, de lekte som hejsan. Det lustiga var att Kalo som är kastrerad och fjantig ändå var den som bestämde av dem. När de först träffades resta han ragg ända från nacken ner till svansen och gick och mopsade sig. Men sen lekte de som hejsan hela tiden. Och åt äpplen och fick godis.

Och så har jag sovit! Massor. Elva tolv timmar både i natt och i går natt. Och ändå är jag trött. Men det var ruskigt gött att sova. Idag var jag först uppe vid halvtio och åt frukost, sedan gick jag och "vilade" en stund till. Ops, vaknade halvtvå. Fast då var ju klockan bara halvett numera, så det var ju inte så farligt. Ehe...

Framsteg tror jag

Idag var jag "ledig" men har ändå uträttat många bra saker. Var hos tokdoktorn tex. Var lite nervös men det gick bra. Jag sade att jag var trött fortfarande, han sade öka dosen lite och kör tre veckor till, funkar det inte så byter vi. Plus fortsatt sjukskrivning på halvtid. Skönt för jag orkar inte jobba så mycket. Bara längtar tills att jag får gå och lägga mig igen.

Gick en promenad med Kalo också. Inte jättelång, men det tog ändå en timma eller så för jag går så långsamt. Jag undrar om det har med tröttheten och sjukdomen att göra, jag går ofta väldigt långsamt på mina rundor med Kalo...

Och, det största ansträngningen på hela dagen: jag har tränat! Det var jag också lite nervös för, men det gick också bra. Jag intalade mig själv innan jag gick dit att jag förmodligen inte skulle orka, att jag skulle få håll och få socialfobiattack och tvingas avbryta det hela. Med så låga förväntningar får jag säga att det gick riktigt bra. Jag valde det lättaste jympapasset -basjympa- och det var ungefär lika jobbigt som ett intensivpass en gång i tiden var. (Tänk vilken vältränad människa jag var för bara ett år sedan.) Jag valde också tiden med omsorg, fredag klockan fyra, då skulle det vara lagom omånga där, inte knökat och trångt. Och det var det. Gött.

Det kändes duktigt. Hela dagen har varit duktig men jag är ändå bara trött. Lyckoruset låter vänta på sig.

Blablabla

Tänk att ibland så tar jag inte ost på mackan, bara för att det är ett extra moment, ett extra jobb innan man får i sig maten. Skinka är ju bara att ta ur lådan. Marmelad är också bra, jag har aldrig smör under så det är bara ett moment. Tänk att ibland är det så jobbigt att leva. Men jag äter i alla fall.

Denna veckan har varit både uppåt och neråt, kanske är det medicinen som verkar, sporadiskt. Jag jobbade onsdag till fredag förra veckan och sen var jag trött. Martin kom upp på torsdan och på fredagen skulle vi gå ut och ta nåra öl eller nåt. Det blev några öl och en kompis till Martin. Som vanligt hade jag ingen lust alls innan vi kom iväg. Ingen. Alls. Men det blev trevligt i alla fall. Dessutom tvingade Martin mig att köpa ett jympakort på Friskis på vägen dit. Men jag har inte tränat än, jag ska.

Och på lördan skulle vi ner till Varberg för att ha hejdå-fest för Martin och Mia som åker till utlandet i några månader. Jag ville inte. Inte. Inte. Inte. Jag låg på sängen och ville inte. Men det blev trevligt när vi kom dit ändå, som vanligt.

Söndagen blev en utdragen hejdå-dag och en ovilja att åka hem till Göteborg och behöva jobba dagen efter. Men det var en kortare dag jag skulle jobba iaf. Testade denna veckan att jobba fem timmar i fyra dagar i stället för två och en halv dag. Jag vet inte. Jag är lika trött alla dagar.

I måndags fick jag nån slags huvudvärk, jag gissar åt migränhållet, jag har aldrig haft migrän så jag vet ju inte. Men jag mådde illa och fick ligga på sängen med en kudde på huvudet tills alvedonen verkade. Miserabel dag. Dessutom hade jag lite separationsångest, jag visste att det var Martins sista dag i Sverige. Jag hade iofs redan sagt hejdå och så, men ändå. Bajs dag.

Men sen har det varit bättre, i går ritade jag mönster och diskade. Och idag har jag lagat fisksoppa. Och då har jag ändå jobbat både idag och igår. Sporadiskt var det ja. Imorn ska jag tillbaka till psykiatern och se vad han har att säga.

Ps. Jag läste försäkringskassans broschyr "Vad händer om du blir sjuk". Den säger ungefär "Passa dig jävligt noga för att bli sjuk, annars..." Känslan man får är att man snarare hotas att börja jobba igen än att man får tillfriskna i lugn och ro. Kul.

Barnpassning

Nu har Martin åkt till utomlandet och ska vara borta i tre-fyra månader. Nån som vill vara snäll och se efter mig nu?

Taking the Family Picture

Hm. Jag tyckte det var lite tidigt för att gå och lägga sig igår vid åtta. Så jag gjorde en film. Jag var och handlade i helgen, massa grönsaker. Tänkte att jag skulle ta kort på dem eller nåt, det är så fint med grönsaker. Men det blev en film istället.
Fast det tog ganska lång tid. Så jag fick bara sovit åtta timmar inatt. Jag hade ställt klocka för att vakna i rimlig tid och för att inte vrida på dygnet för mycket, men jag var dödstrött när jag vaknade. Viiiiille inte gå upp. Efter frukost gick jag tillbaka till sängen och läste lite bok, och Kalo var snäll och lade sig jämte utan att gnälla om att gå ut. Inte förrän vid elva ville han ut och då passade jag på att gå en längre runda, det var gött, piggnade nästan till.

Nu måste jag nog till apoteket för att köpa mera lyckopiller, dom är nästan slut.

Höstpromenader

Nu är det sådär tidigt igen. Jag är så trött, så trött och undrar om inte det är dags att gå och lägga sig snart. Men nähädå, klockan är inte ens åtta. Det är väl lite tidigt kan man tycka. Och ändå sover jag hur mycket som helst nu när jag är ledig/sjukskriven. Inatt sov jag drygt nio timmar och natten till igår blev det nästan tolv timmar, det är ju inte som att jag behöver mer sömn precis.

Men jag har varit och hälsat på en kompis idag. Ända borta på Hisingen. Det krävdes en spårvagn och en buss, plus lite gå, för att komma dit och det tar ju på krafterna. Plus Kalo som är jobbig. Men väl där fick jag pannkakor att styrka mig med, gött.
Och igår fick jag en hel middag av bror min, jag och syster e var där och fick biff, rödvinsås och grönsaker i ugn. Väldigt gott!

Men det är ju så trist att jag blir så trött. Efter att ha ätit och varit där en stund (både hos bror och kompis) så sitter jag bara och gäspar. Jag önskar att jag hade varit piggare. Men så gick vi en promenad (både igår och idag) innan vi åkte hem igen och då vaknade jag till lite igen. Det är ofta så, jag blir lite piggare av att vara utomhus. Det tar emot väldigt att komma ut och ofta vill jag inget annat än in igen när jag väl är ute, men ibland så är det riktigt skönt och jag känner mig pigg. Det är gött.

Drowning

Visst är hon bra, Lisa Pedersen? Hon kommer från Varberg och var med i musikalerna ett par år. Jag skulle inte säga att jag känner henne särskilt väl, men jag tycker hon verkar vara en sån där genomsympatisk människa. Och så gör hon bra musik också.

Bra

Mm, det är gott att sova. Jag sov till halv tio idag, det var skönt, jag kände mig nästan pigg till och med. Sen kände jag nästan för att gå ut och gå, så jag frågade Martin som i princip bor här nu. Jodå, sade han. Hade han inte velat så hade det nog stannat vid tanken på att gå ut och gå. Men nu blev det en och en halv timmas promenad i Änggården, dit hade jag heller inte åkt om inte det vore för Martin. Och jag hade heller inte snart fått besök av en kompis för att käka lite mat och sådär. Det är bra med nån som vill nåt, jag vill också, men det blir inte liksom.

Changera eller sjangsera?

"Detta franska lånord, som bl.a. betyder 'förändras [till det sämre]', skrivs normalt changera. Den stavningen följer mönstret för hur franska ord brukar försvenskas. I changera står både ch och g för sje-ljud. De två sje-ljuden utgör en ljudanhopning som ibland kan få tungan att slinta, något som kan vara en förklaring till att en folkligare uttalsvariant har utvecklats. Det är på detta uttal som den nyare stavningen sjangsera är baserad. Även denna stavning tas upp i vissa ordböcker, t.ex. Bonniers svenska ordbok och Nationalencyklopedins ordbok. Det är en stavningsform som har ett tydligt drag av vardaglighet och som därför inte passar in i riktigt alla texttyper.

SAOL tar även upp stavningen chansera, men den formen saknar stöd i det gängse uttalet. Vi avråder därför från den formen."

__________________________________________________

Nu är det borta, burret. Det tog inte så lång tid som jag befarade att reda ut det, bara nån halvtimma eller så. Men frisyren hade sjangserat så det var lika gott att den försvann ur världen. Den hade blivit hängig och platt (som gamla välammade bröst).

På jobbet frågade dom om jag fått en stöt, dom har sån rolig humor... Och då hade jag ändå knutit in det hela i en sjal.

Ingenting alls

Jag sitter fortfarande här och gör ingenting alls. Det vill säga sitter vid datorn och slösurfar runt. Jag hittade till exempel den här gamla filmen.



Det är det legendariska ryska konståkningsparet Ludmila Belousova och Oleg Protopopov som vann en massa medaljer i mitten på sextiotalet. Tydligen var det de som införde en mer konstnärlig riktning i sporten. Inte så många våghalsiga lyft och hopp, men vackert vackert. De är lite coola ändå, när de var 50 och 53 år gamla åkte de såhär, och 72 och 75 år gamla, förra året, åkte de fortfarande såhär bra. Så skulle jag också vilja kunna göra vid sjuttio plus.

Jag har ett lite hemligt intresse för konståkning. Det är dödstöntigt och inget jag skulle skryta med. Men jag faschineras av det. Av det vackra i det. Jaja, det är förmodligen inte så många som delar min vurm ändå...

ARRRGGH!!

Alltså. Jag är ju trött på det här nu, att jag är så trött och inte orkar göra nåt. Det står en massa disk i mitt kök, jag behöver tvätta. Jag vill göra saker, träna, sy, spela piano, träna med Kalo... och vad blir det? Ingenting alls.

Men jag orkar inte ta tag i nåt.

Fast. Jag har varit i Sjöbergen och gått idag. Jag tvingade mig. Jag vet ju i min hjärna att jag mår bra av det, jag vet att Kalo mår bra av det, bara jag kommer iväg. Så jag tvingade mig. Hela tiden fanns i bakhuvudet tanken att "du kan vända, det är inte försent att vända, du kan gå den vanliga lilla rundan, du kan vända nu" men jag stålsatte mig. Arrrrgh!

Och det var ganska gött. Kalo var lite nervös i skogen, men det roliga vägde nog upp.

Nu ska jag försöka diska. Arrrgh!!!

Så det är såhär det går till

Time Warp - Dog Drinking - video powered by Metacafe

Jävvlarrr!!!

Jaa, då kommer de utlovade bilderna... ehm. Jag kommer inte visa mig i den här frisyren så this is all you get. Men vi tar det från början.

I fredags morse vaknade jag med det här håret. Långt långt långt och blont blont blont.

Och i fredags kväll kom jag hem med det här håret. Kortare och mörkare än innan utan att vara kort och mörkt. Frisyren känns helt ok, ungefär som innan fast kortare. Lite uppklippt och inte så slitet. Färgen däremot... alltså, det beror nog på min tidigare blekning, men det blev liksom lite grått. Råttfärgat eller nåt. På bilderna ser det nästan ännu värre ut...

Så kom då lördagen. Jag vaknade som jag somnade (konsigt vore det ju annars) men så fort jag kommit till studion får jag sätta mig i en stol och så börjas det dra. Små, små slingor krullas upp på små små nålar, ni kan tänka att det tar tid. Men det var några stycken som gjorde deet. Som mest var det tre stycken som drog i håret på mig (samtidigt som en fjärde tjej sminkade mig). I väntan på att få visas upp och bli stylad drogs senare de där nålarna ut, med följande resultat:

Och efter ytterligare dragande (försök kamma isär de där välsprejade och tokplattade lockarna om ni kan) blev jag den skönhet jag är i kväll:


Det ni. Önska mig lycka till när jag ska reda ut det här...

Doh

Jag blir så trött.
Alltså, jag är så trött och så får jag medicin och om det är den, men jag är jättejättetrött nu. Igår gick jag och lade mig vid nio och sov och sov och sov. Jag kan ha vaknat till lite av att Kalo var uppe och gick, men jag vet inte, jag sov ju. Men jag vaknade definitivt av ett lite porlande ljud som jag känner väl igen, men lyckligtvis inte hört på länge. Kalo kissade på golvet.
Jag blir så trött. Då var klockan halv åtta tror jag och jag hade alltså sovit mer än tio timmar, ändå är jag dödstrött. Stackars Kalo. Fast han drack jättemycket innan vi gick och lade oss så han får väl skylla sig själv, eller nåt.

Idag har jag varit och blivit klippt och färgad i håret. I morgon skall jag dit och få afro (!) och visas upp. Spännande. Jag gillar det bättre som det är nu tror jag. Lite kortare och lite mörkare än innan. Ni får se bilder sen.

Make my day

Jorå så att eh... är det nån som vill gå på operan?

När något tvingar en att göra saker som är roliga är det bra. Alltså positivt tvång då. Som att jag sagt att jag ska vara hårmodell i morn, plus att systers kompis också ska dit, då kan jag inte bara stanna hemma. Vilket förmodligen är det jag känner för när det väl blir i morn.
Eller när jag nu köpt typ för hiskeliga summor som jag tänkt sy kläder av. Det blir lite svårare att låta bli då. Lite. Än så länge har det blivit en klänning av de sju plagg jag tänkt mig. Men det kommer väl. (Förresten, är det nån som har ett ångstrykjärn som jag kan låna ett tag?)

Så jag tänkte att om jag köper en massa biljetter till operan så måste jag helt enkelt gå. Och jag tycker ju det är roligt att gå dit. Det fina är att man kan köpa ett abonnemang, så blir det billigare per biljett. Och det ännu finare är att om man är under 26 (vilket jag är ett litet tag till) så får man det till halva priset.
Jag funderar på det som heter Ditt Val. Man får fyra biljetter till valfria föreställningar, passar mig bra för inga av dom andra abonnemangen var nån höjdare tyckte jag. Jag vill se Mozarts Requiem, Katja Kabanova och Askungen och nån mer...

Så, är det någon mer som vill? Eller som kanske vill gå någon gång? Kolla själva och se...

Lugn

Mina skor undrar om inte jag kommer snart, dom vill gå nu...

Asså, det är inte så farligt. Ni behöver inte vara oroliga för mig.
"Lätt eller medelsvår depression" sade hjärndoktorn och sjukskrivning på 50% i fyra veckor till att börja med, det kommer bli bra. Och så sån där medicin med fler biverkningar än inte biverkningar.

Mest är jag bara trött. Och trött på att vara trött.

Men nu skall jag vara ledig/sjukskriven torsdag och fredag. Såå skönt. Inte för att jag gjort något särskilt ansträngande idag, jag har stått på en stege ett litet tag, det är ju en anspänning för en höjdrespekterande människa som jag, men ändå är mina ben som mördeg och hjärnan instoppad i en alldeles för liten gummimössa. Så trött.

Nu ska det bli hår av i helgen i alla fall. Ser lite fram emot det, hoppas det blir bra. Hoppas jag orkar.