Gili Trawangan dara...

Sorry, det blev ett jatteinlagg...

Sa har madde vi for nagra dagar sedan...

En liten korall pa promenad...

Varfor finns det sa manga olsorter med liknande namn? Till hoger star en lokal sort, Bali Hai. Den var blaskig. Bintang ar den basta lokala olen.

Det ser mulet ut och sa, men det ar ju ca 30 grader, sa man ska inte klaga...

En solnedgang i dis. (Lombok syns i bakgrunden)

Katter finns det gott om, vi gillade mustacschen pa denna...

Dessa morka skyarna anfoll mig en liten stund senare med ett svalt regn.

Jahada, nu mar jag battre, magen har lagt sig till ro igen. Kanske lite for mycket till ro, det var ju anda sa det borjade, jag var hard i magen tills det brakade los. Vi far val se... (Kanske mer an ni vill veta, men nu nar jag inte har Kalos mage och bajs att skriva om sa far det bli mitt eget)

Gili Trawangan da ja... Det ar alltsa en liten o utanfor grannon till Bali, Lombok. (Gili ar indonesiska och betyder helt enkelt liten o.) Den ar kanske tva ganger en och en halv kilometer lang med vita korallbestrodda strander runtom. Palmer och hangmattor och varme och sol, ni vet hela paradiso-koret. Och simmar man tio meter ut i havet har man stora stim av randiga fiskar i flera farger, koraller i massor och en och annan brannmanet. Lite for manga av det senaste for min smak for det mesta. Men harom dagen blaste det ganska mycket och Jellyfishen blaser da bort/ner/undan sa det var ok. Men blasigt ja, snorkligt i tva meter hoga vagor, tjo! Lite som Liseberg och flumeride, fast med snorkel. Men det var en massa fracka fiskar och koraller dar iaf. Martin fick till och med se en livs levande skoldpadda! Men den missade jag... typist.

Forutom nackdelarna med bakteriekulturen och diverse stromavbrott ar fordelarna ganska manga. Det finns ingen motordriven trafik pa on (forutom batarna och dieselagregaten nar strommen har gatt) sa det ar tyst och lugnt. Vill man ta sig naganstans ar det ga, cykla eller ta en cidomo som galler. (= overdekorerade ponnyvagnar, men an sa lange har de i alla fall inte nagellack som de hade i USA)
Det ar billigt, ett dyrt mal mat kostar kanske 50 spann, billigt ater man for kanske 18. En drink med lokal sprit kostar 8kr och en ol kostar 10. Det ar ok priser tycker jag.
Det ar lagsasong nu, det ar den regniga perioden, och visst regnar det ganska ofta, men det ar ok att ligga under att ristak och lasa bok i regnet, med en farskpressad juice till det. Och varmen ar densamma hela aret, sa inte behover man frysa heller. Och for min bleka kropp ar det nog bara bra med lite molnigt vader, jag blir nog lite brun anda. Anvander fortfarande solfaktor 30.
En annan effekt av lagsasongen ar att det naturligtvis ar farra turister har, de flesta stallena star tomma pa kvallarna. Men alla ar de lika desperata efter gaster. "Dinnertime?" "We have happy huor" "Breakfast?" "Good price for you" Och ponnychaufforerna ropar "Transport?" efter en sa fort man visar sig. Och nar matstallena inte lyckas salja mat pa en forsoker de med "Smoke?" "Wanna get high?" eller "Mushroom?". De magiska (Bloody fresh magig mushrooms, enligt skyltarna) svamparna som man blir hog pa. Vi har inte testat. An...
I Sanur, dar vi borjade var resa, fanns det en massa gatuhundar av varierande kvalitet. Har ar det istallet katter av varierande kvalitet. En sak som i alla fall alla katterna har gemensamt ar deras tilltufsade svansar. Jag har bara sett en enda hel svans, och det var pa en liten katt, sa man kan ju undra hur lange den far vara hel. De andra ar krokiga, sneda, vikta, korta, paverkade pa nagot vis...

I morgon aker vi nog harifran

Uuuuurk! Bluuuurk... bluaaaaah!

Jaa, ni kan ju gissa. Turistmagen har slagit till. Med full kraft. Forst slog den ut
Martin i tva dagar, jag passade pa att ga runt lite pa on, kolla pa utsikten och sa. Men nu glomde jag naturligtvis kabeln till kameran sa jag kan inte ladda upp nagra bilder i alla fall, det kommer senare. Och nar Martin borjade kunna rora pa sig sa var det min tur. "Bara jag slipper spy" tankte jag. Men det slapp jag naturligtvis inte, trots att jag inte atit nat sedan jag kande att det var pa gang. Spy galla, pa riktigt.

Och sen har jag legat mer eller minre utslagen pa rummet. Har sovit med Martins vinterjacka pa, for att slippa frysa i AC:kylan (ca 25 grader). Och nar val febern gatt ner sa har strommen gatt med jamna mellanrum sa att AC:n slagit av och temperaturen stigit till outhardliga nivaer. Och sa ranneskita pa det. Harligt.

Sa just nu langtar jag hem. Efter svensk mat, svensk kyla, svensk inomhustemperatur, svensk tillforlitlig el. Och Kalo! Jag har dromt om honom flera natter i rad nu, jag saknar verkligen min lilla hund.

Jag kan beratta mer positiva grejer fran stallet senare, det finns faktiskt nagra sana ocksa. Men just nu behover jag komma hem till AC:n och horisontallage. Hej sa lange!

Gili nasta

Jaa, vi har kollat in poolen, gatt en runda langs stranden, atit pa ett gang restauranger, suttit pa balkongen, druckit ol, atit lite till, sovit lange, mera ol, mera sova, mera mat...
Ja, alltsa, inget utrattat...

Konstaterade att det var tur att man inte bara var borta en vecka, da hade redan halften av tiden gatt... I morgon aker vi till Gili Islands som ar nagra smaoar nara Lombok, grannon. Dar verkar det sadar med internet sa ni far halla till godo tills jag kommer till internetvanligare trakter igen.

(Gili Islands ar alltsa de sma oarna narmast pa bilden och vi kommer formodligen till den narmsta, Gili Trawangan, den partaste (eh?) och snorklaste (eeh?) on.)

Tack Gud for solfaktor 50

Bye bye vastkusten

Ja men precis, Elisabet, vem annars skulle man ta kort pa?

Ja, sa var var jag da antligen har, pa Bali. Jag har langtat och sett fram emot detta sa lange sa nar det verkligen var dags att aka kandes det nastan overkligt. Och nagra dagar innan jag akte hade jag som sagt resfeber. Ibland kandes det nastan som att jag hellre skulle stannat hemma an aka. "Jag skiter i det, jag stannar hemma, jag vill inte aka. Jag vill hellre vara hemma och bara vara med Kalo hela dagarna. Tio tusen for en forlorad biljett ar inte sa mycket, det har jag rad att forlora."

Men som tur var sa akte jag. Resan var som en lang lang flygresa kan forvantas vara. Lang. Allt gick bra, jag kom fram, vaskan kom fram. Martin kom springande mot mig nar jag kom ut, det var harligt. Och sa mindes jag hur det var att vara i ett land dar det ar varmt. Jag forsokte forestalla mig det i forvag men det gick inte sa bra. Men sa fort jag kom utanfor planet sa slog varmen och fukten emot mig, har ar val drygt 30 grader och drygt 100% luftfuktighet, sa det var bara att forsoka vanja sig. Jag var iofs ganska glad for lite fukt efter en herrans massa timmar pa en herransa massa flygplan i en herrans torr luft. Sprickor i lapparna och torstig som tusan.

Jag brukar inte vara sarskilt torstig och inte dricka sarskilt mycket, men det ar nog bara att vanja sig vid det ocksa. Har kant av vatskebristen redan ett par ganger. Mitt pa dagen star solen nastan i zenit sa det galler att akta sig. Jag ar glad att apoektstjejen rekommenderade solfaktor 30 + 50 for ansiktet, an har jag inte brannt mig. Peppar peppar... Jag kommer nog hem blekare an jag var nar jag for.

snart ju...

Nu sade pappa att om fyra och en halv timma så åker vi. Oj, då kanske det är dags att packa ihop.
Hu.

Hejdå, vi ses på andra sidan en helsikes lång flygtur.

Resfeber

Den här väskan från Samsonite kostar mer än fyra papp. Men så kan man få ett matchande paraply till. För endast niohundra.

Resfeber? Jag? Eh.... ja.

Vad ska man ha med sig? Det var ju så länge sen jag var ute och reste nu. Minns knappt hur det är att vara i ett land där man aldrig fryser. (Om man inte får i sig nån taskig bakterie och ligger i hög feber på självaste julafton då...) Byxor? Knappast mer än de man reser i va? Tröja? Hur många linnen? t-shirtar? shorts?

Dessutom brukar Martin gnälla på mina shorts. "Turistshorts" kallar han dem. Men jag är ju turist, ju! Nu har jag ett par nya sedan förra resan iaf, hoppas dom duger. Dessutom nya bikinitrosor som jag sydde häromdan.

Och solkräm har jag köpt. Faktor 30... och 50 för ansiktet. Det är soligt där, hade jag tänkt. Och plåster. Och passet är med. Och böcker. Och och och.... aaah.

Färg

Jag är född med korta, ljusa och glesa ögonfransar. Hur schysst är det? Plus en odefinierbar färg. Vad skulle ni kalla den?

Fåfäng som jag är vill jag ju bli bra på kort. Lat som jag är vill jag ju inte sminka mig. Dessutom är det ju osmart att sminka sig när man ska bada i havet och sådär. Men smart som jag är så finns det ju andra lösningar. (För att det är jag som kommit på dem, ja just det ja, nä.)

Så nu sitter jag här med färg på ögonfransarna. Som en longstay mascara. Det är alltså tänkt att man ska blunda när man kletar på färgen, men hur har dom tänkt att man ska lösa det när man är ensam? Jag stirrade faran rätt i ögonen och nu återstår det att se om jag förgiftat mina ögon och långsamt kommer bli blind...

Jag tror inte det, men hoppas att det åtminstone blir nån slags mörker kring mina ögon :)

Nyårslöften

Jag har ett nyårslöfte. Det är så lätt så jag undrar hur nån skulle lyckas tvinga mig att bryta det. Men jag har två nyårsprojekt också. Det är inga löften, principiellt sett, bara något att jobba på.

Nyårslöfte: Inte röka i rökrum. Det är äckligt och ovärt. Man luktar pyton dagen efter. Det finns inga fördelar, så bra är det verkligen inte med cigg.

Nyårsprojekt #1: Använda blinkers. Ju långre tid som förflutit från körskoletiden desto mindre har jag blinkat. Skärpning! Jag tänkte försöka få in det i ryggmärgen igen, genom att alltid tänka på det. Det går faktiskt ganska bra, so far.

Nyårsprojekt #2: Inte tvätta håret så ofta. Jag har fått eksem i hårbotten under vintern och misstänker att det beror på torr hårbotten och torr vinterluft. Så nu skall här inte tvättas bort det naturliga fettet mer. Det har varit några dagar med ganska fett hår(bra med mössor och hårt flätade flätor), men det börjar bli bättre. Nu tvättar jag var femte dag och det ser okej ut.

Det är väl bra löften/projekt? Inga fjantiga godislöften som man ändå inte tänker hålla, eller träna mer/sluta röka/sluta supa/äta grönsaker eller nåt som ändå inte håller...

Diverse

Jag funderar på att byta layout på bloggen, den här känns så gammal och använd nu. Men det får jag fixa när jag kommit hem från Bali. En typisk sån där grej jag skulle göra när jag sitter vid datorn och tänker på allt jag borde göra och paralyseras av tankarna och blir sittande i stället.
Eller. Kanske är jag piggare och friskare när jag kommit hem så att jag har fullt upp med allt det där jag "borde" göra och inte sitter en sekund i onödan framför datorn. Hoppas.

Nu sitter jag här och väntar på att Martin ska fixa video och ljud på det sådära internetcaféet i Thailand. Passar på att skriva ett inlägg så länge, egentligen syr jag. Det ni. Bikini till Bali, senaste modellen. Kan ju inte ha min gamla längre nu när jag opererat mig.

Förresten så har han tagit ner "semlor"-skylten. Typiskt, jag hann aldrig köpa nån. Får satsa på konditoriet istället, dom har säkert.

Sade jag inte att det var dags snart?

Tog kortet i lördags...

Svansjön

Min syster har varit och tittat på Svansjön, en balett med musik av Tchaikovsky. Den hade jag också velat se någon gång, men det blir nog tillfälle till det senare. Jag hade ju tänkt leva några år till i alla fall. Hon postade också en länk till en tjusig liten film från en Svansjöföreställning. Jag hittade några andra, kanske inte lika vackra, men absolut värda att se:

Nya fina bröst

Jag har upptäckt att besöksantalet har gått ner. Jag tror iofs att de jag känner som läst bloggen fortfarande läser den, det är bara att alla fina-bröst-surfare som upptäckt att det inte kommer några nya fina bröst här. Men jag hade en bild som jag inte lagt upp än, få se om det bättrar på statistiken.

Hm, rubriken är kanske missvisande. Jag menar ju inte just nya fina bröst, som i opererade fina bröst. Själv tycker jag det är bäst med naturliga, och finast. Jag tyckte tex bättre om mina innan jag opererade dem.

Evita

Det här är Eva Duarte de Peron aka Evita. Om ni jämför med förra bilden kanske ni ser en liten skillnad. Jag tyckte det var lite likt, är de inte?

För övrigt så stod det "Inse inte dina begränsningar, ja vet: det är mörkt - MEN DU LYSER" i Bergsjön. Det finns en uppmaning i Gamlestan också "Bli bra". Man kan ju försöka åtminstone.

Gissa vem?

Igår sade jag "jag har lust att göra nåt roligt, men jag vet inte vad". Jag funderade på att sy nåt kanske, eller rita, det var längesen. (Och så fick jag så fina målargrejer av syster e i present som ligger nära till hands och måste provas.) Så vad gör jag. Datar!!! Aaah. Grejar i Photoshop. Jaja, det blev nåt litet av det i alla fall. Vet ni vem det är på bilden?

Tolv koppar honungsvatten

På ett ställe i Bergsjön är det nån som brukar spraya visdomsord med jämna mellanrum. Och så tas dom bort och så kommer det nya och så tas dom bort osv... Nu var där inte mindre än tre olika visdomsord. Två av dem var på rim och gick i samma stil:

Sluta hyckla, börja cykla. Vissa tänker, andra tankar.
Och det tredje, som jag naturligtvis inte kan komma på riktigt just nu var ungefär:

Inse inte dina begränsningar, blabla nånting, när det är mörkt kan du se att du LYSER.
Jag tycker det är en fin tanke, att klottra fina ord. Istället för såna där tags, näe, jag är inte så konstnärlig/liberal så att jag tycker det är fint. Eller fräckt. Eller coolt. Alls. Det är nån som kallar sig FOK som har taggat hela min kvällspromenad. Jag tycker att hen borde övat lite mer innan hen taggade ställen som folk kan se. Om hen nu alls måste tagga.

Det finns ju andra bättre sätt att göra sig hörd på. Jag såg orden "Tänk på något som gör dig glad" på baksidan av en skylt en gång. Eller fina, vackra saker, som på bilden.

Man kan misslyckas också. Som i Kortedala där något skrivit "Fack you" på en dörr. Ops.


Nu har jag druckit två koppar honungsvatten för min stackars förkylda hals. Kliar i den. Ja. Lock för öronen. Ja. Snorig. Ja. Förkylningsblåsor. Ja. Näsblod? Ja.
Om man ska tro min jobbarkompis så var han så krasslig i halsen en gång, så han kraxade värre än häxorna i Blåkulla. Han åkte hem och drack tolv koppar honungsvatten och kom tillbaka nästa dag, frisk som en nötkärna!

Tröjan Kalo

Jag tänkte att jag skulle ta en promenad ju, och fota Kalos nya tjusiga tröja. Men tiden gick och jag gick inte ut. Och så blev det mörkt innan jag väl kom ut. Grejen med Göteborg en molnig natt i januari är att det inte blir riktigt mörkt så man kan gå i alla fall. Men för kameran blev det ändå mörkt, och den är ibland lite tjurig med skärpan när den skall använda blixten också. Det är som att det blir för mycket att tänka på. Och Kalo är heller inte helt lätt att fotografera, han har alldeles för mycket att tänka på. Nog för att han kan sitta stilla men han tittar åt alla andra håll utom mot mig. Det är som om han måste hålla koll när nu jag är så inne i något helt annat. Tänk om det kommer en varg, liksom.

Hundtröja

Nu har jag sytt en tröja till Kalo, i svart stickat tyg. Det var en gammal kofta som jag inte ville ha, dessutom var det ull i tyget och det kan jag inte ha, men jag hoppas att det går bra på Kalo. Jag började igår med att försöka rita ett grundmönster till hundtröja. Jag tog ett papper och tejpade runt honom och klippte och ritade på det för att få till det. Förde sedan över det till mönsterpapper och försökte tolka mina klipp och streck på pappret. Kalo fick tag på provmönstret och visade tydligt vad han tyckte om att stå modell.

När jag sedan klippte ut mönsterdelarna fick Kalo pappret mellan dem att leka med, ungefär som Findus som får degen mellan pepparkakorna och han gjorde ungefär likadant med det som med provtröjan. Själva tröjan blev ganska ok. Lite modifieringar och lite krux, som jag får förbättra till nästa tröja, men den är i alla fall wearable och hyfsat snygg. Skall snart ut och testa om den är kisssäker också, så att han inte kissar rakt på tröjan, det vore ju synd. Då skall jag också ta lite bilder på den, så att ni får se.

Köldbiten och kallbränd

Kalo skulle nog gärna suttit i jackfickan om han kunde, nu fick han nöja sig med en halsduk knuten kring kroppen för att skydda mot den värsta kylan

Idag bet luften mig i fingrarna så jag nästan skrek. Tolv minusgrader var det nån som sade vid niotiden och jag gissar att det var ännu kallare innan dess. Fick hacka loss den värsta frosten på rutorna på pick-upen. Jobbigt är också att jag inte når längre än upp till halva rutan, bilarna är som allting annat på jobbet gjorda för män. (Eller väldigt långa och stora kvinnor, men jag är ju som bekant ingen sådan.)

Vi har plockat raketer och champangekorkar hela dagen (jag är fortfarande emot raketerna, har kommit på många idéer på att lösa problemen under mina timmar med skräpplocken) och frusit frusit frusit. Underställ, raggsockar, två tröjor, tjocka jackan, dubbla handskar, mössa, halsduk... Och ändå var fingrarna som isbitar.

Funderade på om kallbrand är när det är så kallt i fingrarna så att det känns som att det brinner i dem. För så kändes det. Sen försvann smärtan lite och letade sig vidare till nästa finger, men när fingrarna skulle tinas igen visade det sig att jag bara tappat känseln i dem, smärtan kom tillbaka med full styrka igen. AAAAAAAAHHHRRRGRGHAA!!!

Ont

Jag tror det är en förkylning på gång, hade lite småont i halsen när jag vaknade i morse. Men med lite honung i teet så lindrades det. Men jag har ingen lust alls att bli förkyld nu. Inte nån annan gång heller i och för sig.

Dessutom hade jag ont i huvudet när jag vaknade. Sån där sovit-konstigt-hårt-eller-länge-stilla-spänningshuvudvärk. En värktablett och nu börjar den ge med sig. Men det är som att gummimössan är på fortfarande. Den alldeles för trånga badmössan som dragits över huvudet ni vet och liksom gör det svårt att fokusera och hålla ögonen öppna...

Dessutom hade jag ont i höfterna i natt. Jag har haft det sedan i julas, inte konstant men när jag ligger eller sitter stilla för länge. Som när jag sover. Det är en diffus smärta i höften som gör att jag inte kan ligga stilla, jag måste vrida på mig. Den kommer också ibland när jag sitter länge vid datorn. Till slut måste jag röra på mig, annars kruppar jag. Det är väl dags att jympa snart igen, det har jag inte gjort sedan innan jul.

(Obs. Bilden är arrangerad)

Jag klarade det

Nu är Kalo tillbaka. Jag lämnade honom till mor över nyår för att han skulle slippa vara ensam i Göteborg med alla fyrverkerier (som jag för övrigt vill förbjuda) och fick tillbaka honom idag när vi var hos mormor på släktkalas.

Det var förfärligt tomt utan honom. Tänk vad man har anpassat sig, ut på morgonen (iofs var det skönt att sova på nyårsdagen) ut på kvällen, mata, gosa, mata, gosa. Och bara det att det finns en levande varelse till i lägenheten. Men nu har det varit tomt, ingen som vill ut, ingen som vill ha mat, ingen som vill gosa, ingen som kommer och vill sova jämte mig. Men jag klarade det! Jag överlevde och nu ligger han i mitt knä och sover. Mmm.

Och jag klarade släktkalaset. Det är inget fel på min släkt, de är trevliga allihop men de är så många! (Och detta är ändå den lilla sidan av släkten.) Men inatt så drömde jag så hemskt, och var dessutom trött och nere sen tidigare så jag hade verkligen ingen lust att åka någonstans. Särskilt inte för att träffa en massa folk. Men jag klarade det. Fast jag var förfärligt trött. Trött trött trött. Och nu är jag trött.

Jag kände mig disträ och lite frånvarande när jag var där och var så trött. Plus att jag stundvis fick kämpa mot min vilja att gå och mot gråten. Jag måste ha uppfattats som ointresserad och tråkig. Men jag var bara trött. Målet för dagen var att åka dit och det gjorde jag. Jag har uppnått dagens mål, det är bra. Jag får vara nöjd.

(Och så fick jag ett ångstrykjärn av mormor, så nu kan jag sy i ull och pressa hur mycket jag vill.)

Dipp

Bli inte hungrig, det är inte bra för humöret.

Bli inte sjuk, det är inte bra för humöret.

Alltså, JAG VILL BLI BRA NU! JAG VILL MÅ BRA!!!

ska det vara så jävla svårt.

tydligen

Gott nytt år!

Jag hörde på radion att de tolv juldagarna skulle symbolisera de kommande tolv månaderna. Vilket gör augusti månad till en vacker, men otroligt seg månad. Jag var på chalmersfest igår, en kompis' kompis som hade. Det var snapsvisor i stämmor och studentikost så det förslog, men jag överlevde. Hade till och med roligt =) Lyckades även ordna en hyfsad dag idag. Förutom segheten då...

Det är någon som har ätit på alla mina tallrikar utan att diska efter sig. Dessutom har någon använt alla mina kläder och lagt dem i tvättkorgen, utan att tvätta. Jag tror det kan vara jag. Tråkigt.