Helenan och världen

Alltså, här går man och mår bättre. Jodå, för det gör jag. Oftast känner jag att jag är redo att börja jobba mer. Jag orkar jobba mer nu, och jag ska jobba mer nu, nästa vecka skall jag gå upp till 75%. Men vissa dagar får man minsann känna att man inte alls är frisk, att det är en bit kvar.

Som idag. Satanskassan (aka Försäkringskassan) har beslutat att inte bevilja nån sjukpenning för mig. Då vill jag döda dem. Men jag vet ju att det inte är det smartaste sättet och förmodligen leder det ingen vart ändå. Men klart att man blir arg och ledsen och uppgiven och trött och arg och ledsen. Och trött.

Nu känns det verkligen som att jag inte orkar jobba en minut mer i hela mitt liv. Jag vet ju att jag kommer orka igen, men just nu känns det inte så. Det är som att man kravlar sig upp för en brant kulle och så kommer någon och trycker tillbaka en ner i diket igen.

Och varför då, varför får jag ingen sjukpenning? Jo, för att jag testade mig fram när det gällde arbetstiden eftersom jag trodde att jag fick det, de jag frågade sade att det var ok. Men genom att göra så så har jag "uppvisat en högre arbetsförmåga än den omfattning du sökt sjukpenning för." Som att jobba två och en halv dag är samma sak som att jobba fem hela dagar. Som att jobba fem timmar om dagen är samma som att jobba åtta.

Dom tycker verkligen så. Den försäkringsmedicinska rådgivaren tycker verkligen så. Jag undrar vilken planet hon kommer ifrån.