Det är som om världen är emot att jag syr min kappa eller nåt. (Konspirationsteorier för all del.) Den kommer bli jättefin och mjuk och fin och grå och fin och så, men ändå är det som att jag blir motarbetad. (Naturligtvis har jag lärt mig enligt KBT:ns alla regler att det inte är så.) För all del, tyget räckte, jag slipper skarva, bara en enda del blir uppochner och det kan jag leva med. Men så har jag köpt för lite mellanlägg. Jag har även köpt för få knappar. Jag har inget ångstrykjärn. Alla dessa sakerna står jag ju egentligen själv för så om det finns någon konspiration så står jag nog för den också. Men nu senast, och det står inte jag för i alla fall, föll min strykbräda ihop med ett brak. Själva brädan är ju fortfarande hel så funktionen finns ju kvar, men ergonomin är det värre ställt med, brädan är nu ca tio cm hög och det är ju ingen höjdare. (Den dåliga humorn står jag däremot för)
Så nu blir det väl till att skaffa en ny. Men det är nog svårt att få tag på en lika fin som min gamla, den hittade jag på Pingstkyrkans second hand i varberg. Nåja, IKEA eller nån second hand här i Götet borde väl ha något som duger. Jag kan ju köpa en när jag ändå är ute och köper knappar och mellanlägg. Eller nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar