Jo, så här var det. Syster Es hund Vally löpte (hade mens) för sisådär två månader sedan, vilket betyder att hon är högst villig till allt hundigt av hankön. Efter det passade jag henne, Vally alltså, en vecka. Under den veckan hade jag med henne på jobbet och tja... jag hade väl inte alltid full koll på var hon var nånstans, vi jobbade på lekplatser bland trädgårdar och hon höll sig alltid på ropavstånd och kom så fint när man ropade så det gick ju bra.
Sen kommer E och säger att Vally har mjölk i brösten och tänk om hon är gravid, hon löpte ju för inte så länge sedan! Va!? närdå? (För hon trodde nämligen att Vally löpt färdigt när jag passade henne, så hon sade aldrig något om det) Och så kom det sig att jag nu gått och funderat på om hon blivit tjockare eller inte. Vally alltså. Ser hon inte lite mammig ut? Kanske lite rund där till höger? Är det en valptass som känns?
Nu är Vally ingen ungdom precis, med sina 10,5 människoår om räknat i hundår skulle hon vara ungefär 86 år, och det kanske inte är en optimal ålder för en förstföderska. Så vi ville ju definitivt inte att hon skulle bli mamma till en åtta tio taxpudlar (eller taxweillar, eller taxterriers, eller ja, något alls). Vilket föranledde dagens besök hos farbror doktorn, eller snarare tant veterinären.
Hon ultraljudade i Vallys makaronformade kropp men kunde, som tur var, inte se en endaste liten hundbebis. (Å andra sidan, sade hon, kunde det vara så att om det var många valpar så skulle de inte ha utvecklats tillräckligt mycket för att synas på ultraljudet) Det hela resulterade i en saftig räkning och ett recept på medicin för skendräktighet.
---
Kom att tänka på det när jag stod där och 'skrev in mig' hos veterinären, att jag inte varit på ett djursjukhus eller hos veterinär sedan den där söndagen förra året, i juli, när Cola, min gamla hund, dog. Och som för att förstärka den känslan kommer det ut en gråtande familj från undersökningsrummen. Så lätt minnena väcks till liv. Jag ville nästan gå fram till dem och säga att jag vet hur det känns, men jag vet det också, att det inte hjälper just då. Då finns det inget inget inget i hela världen som kan hjälpa. Utom att djuret lever upp igen, möjligtvis, och det händer ju tyvärr inte...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar