Japp, premiärdoppet för i år. Eller ja, dopp och dopp, jag doppade aldrig huvudet, men jag simmade en sväng i alla fall. (Och märkte vilken usel kondition jag har fått sen jag slutade träna... buhu.) Vi kollade ut en sjö med hjälp av Eniros karttjänst och körde fel och kom till en helt annan sjö, men den var nog så fin. Även Kalo fick sitt premiärdopp, sitt livs premiärdopp. Han var kanske inte överförtjust, men han blev så ängslig när vi försvann ut i vattnet så han fick ta sig en liten simtur upp till min famn, där han fortsatte simma, fast ovanför vattnet. Gulliga Kalo, han är min nya pojkvän.
Bilden ovan är från stället vi hittade att sitta på. Avskilt och soligt och fint. Bakom udden och en bit bort till höger fanns en badstrand, en sån där badstrand som är utmärkt på kartan. Och ni kan ju gissa hur många bilar det stod på den parkeringen. Nä, tänkte vi och körde en bit bort och voilá! hur fint som helst. Och nästan inget folk. Bra med telefonkatalogens kartsidor.
Nu har vi kommit hem igen och ska snart sova, det är ju måndag i morgon igen. Blähä. Kalo har samlat ihop alla sina saker i en hög på mattan. Tuggben, raggsockorna, tygtrasan, blad från Martins växt som jag ska passa över sommaren, och sin matskål. Jo, han kom bärande på den också, tunga keramikmatskålen. Nu fiser han och gnäller lite så det är nog dags för kvällsrundan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar