I onsdags kände jag att jag började få ont i halsen, så där lite grann. Typiskt, tänkte jag, nu blir jag väl förkyld. Halsontet blev inte mindre allteftersom dagen gick och på kvällen hade jag vansinnigt ont i halsen, sådär så att det gör ont att svälja. Jaja, jag tog en halstablett innan jag gick och lade mig och hoppades på det bästa. Blähä, kunde ju jag tro. Någonstans i någon slags dvala mellan sömn och vaken kändes det som att jag inte kunde svälja, att jag skulle svälja tungan om jag försökte, att om jag somnade skulle jag dö, kvävd av min egen igensvullnade hals. osv. Men till slut efter en timma av orolig sömn-vakenhet och några tabletter till somnade jag.
Igår vaknade jag och hade fortfarande ont i halsen. I vanliga fall brukar halsontet försvinna efter en dag och sen kommer själva förkylningen, men det var kvar. Halsont och hosta dessutom. Retlig, jobbig, smärtsam hosta. Nåja, sååå sjuk kände jag mig ju inte så jag gick till jobbet. En dag av regn (vattna träd i regn, känns det nödvändigt eller?) och blöta, kanske inte det bästa för en förkyld människa... Det var sådär så att vattnet virvlade mellan tårna. Men det gick rätt bra ändå, kändes inte så farligt. Men, tänkte jag, det kommer nog sen, sen när jag blivit ledig och kroppen slappnar av, då kommer den med knölpåkar och piskor och attackerar...
Idag sov jag riktigt länge, eller ja, relativt länge. Kalo vaknade väl vid halv nio, sen undrade han vid nio om inte jag skulle gå upp snart, och så vid tio tyckte han verkligen att det var dags att gå upp. Med tanke på att jag i vanliga fall går upp vid sex så var detta rena sovmorgonen. Härligt. Eller nej, inte alls härligt. Näsan var till brädden fylld med gult segt snor, inte alls härligt. Och visst kom den med full styrka idag, förkylningen. Snorar och hostar och sover och är ändå trött och nyser så det står härliga till. Jag visste det! Glad midsommar på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar