Om inte han har vaknat redan när jag ska gå upp så brukar han vakna av att jag gör det. Så i morse när jag gick upp öppnade jag hans lilla inhägnad "för han kommer ju efter snart ändå". Så åt jag frukost och borstade tänderna och sådär. Lite undrade jag varför han inte kom upp, men fortsatte med mina bestyr ända tills jag skulle gå. Han borde ju vaknat nu, tänkte jag och ropade lite lätt på honom.
Inget svar, inte ett ljud.
Så jag gick fram mot kojan och ropade lite till.
Ingenting.
Jag såg hans tass så jag visste ju att han var där... varför rörde han inte på sig? Nu började mitt hjärta slå lite lite hårdare än innan. Jag har haft en hund som dött för mig innan och det ville jag ju inte vare med om igen, inte än i alla fall. Jag lyfter bak kojan lite för att se bättre in och då...
...äntligen rör han på sig. Sträcker lite på sig och undrar vad jag ska upp så tidigt för. Ååh Kalo!
2 kommentarer:
åh! jag blev riktigt rädd också när jag läste.. tur att det gick bra. jag har också en morgontrött hund :>
puss
ja verkligen tur! det är läskigt för han brukar inte vara så morgontrött...
Skicka en kommentar