Min hund och andras byrackor

Man kommer nog alltid hålla mest på sin egen hund, den är ju ens egen ju, i alla fall mer eller mindre. Det är ju klart att även ens egen hund har sidor man inte gillar, men det finns en del som verkligen tycker att sin egen hund har rätt i alla lägen.


Det finns han som har en hund som brukar springa efter cyklister och joggare och skälla på dom. Aldrig bita men ett ihållade och jobbigt skällande. Och när cyklisten som var hundrädd stannade och bad honom ta bort hunden, försvarade han sig och hunden och gick på cyklisten och sade att hon nog var gammal nog att jobba på sin hundrädsla, att hon skulle säga till hunden, att hon borde säka hjälp. Men att säga till hunden, eller ta bort den... nejdå.


Eller hon som alltid har hunden lös, hunden som springer fram till alla hundar som närmar sig, om så den främmande hunden är tvåhundra meter bort -och hon inte har en chans att ropa in den. För den skulle ändå inte bry sig. Och om någon blir arg för att det kommer en hund springandes mot deras kopplade hund så är det synd om den hunden, "det måste ju vara trôkigt att gå kopplad sådär, det är ju synd om den"


Eller han som har en hund som fick sin pinne "stulen" av en äldre hund. "Vaddå, han är ju så gammal så han borde ju inte gå och ta pinnar från de yngre hundarna." Eller hon som har en så gammal hund så den borde få vara ifred från andra gamla hundar.


Eller alla hanhundsägare som tycker att alla med tikar borde hålla sig borta medan de löper. Helst stanna inomhus.

Eller hon som inte gillar "ja vad heter dom, dom där stora, svarta, rottweiller, ja, för dom är så, dom är, ja..." ja, vad är dom? Bara för du har en pudel som heter Edward.


Eller hon som inte behövde gå valpkurs, "jag menar, X är ju nästan lydigast i backen ändå". Yeah right.

Eller han som tycker det är så löjligt att dom gnäller över lyktstolparna och träden, de måste ju få kissa, eller?



För min hund håller minsann aldrig på sådär, min hund är så lydig så, min hund skulle aldrig göra någon förnär, min hund min hund min hund.

Och jag är naturligtvis den perfekte hundägaren som gör rätt i alla situationer, som har den lydiga hunden, som har respekt för alla människor!

Nja, jag brukar ha Kalo kopplad om jag ser att den andre hundägaren har det, och om jag inte hinner koppla honom och han springer fram (för jag har inte den lydigaste hunden i backen) så ber jag i alla fall om ursäkt. Och ber om ursäkt när han springer fram till de picknickande barnfamiljerna, även om de mest ser roade ut över den gulliga lilla hunden (hade det varit en rottweiller hade de nog inte varit lika glada). Och jag förstår dilemmat med lyktstolparna även om Kalo naturligtvis kissar på dom han också. Och om det kommer en äldre hund och sätter honom på plats så är det inte mer med det, han är ju yngre. Men jag låter honom sitta mellan mina ben om han blir rädd, dat kanske är fel, men han måste ju få känna sig trygg hos mig. Jag lyfter i alla fall inte upp honom och ojsi ojsi mjuffi snutt plutt. Bara sitta mellan fötterna och sitta.

Jag säger nog inte min hund och andras byrackor, mer mitt hundskötande och andras hundskötande.