Det började kanske med jobbet i förra veckan. Mycket jobb och så en del övertid. Lika med lite sömn. Och så en rolig helg på det. Roligt och mycket. Lika med lite sömn. Komma hem sent igår kväll, upp tidigt i morse. Lika med lite sömn.
Så jag var trött i morse, mycket trött. Och inte gick det över heller, som det ibland gör utan den där jag-har-precis-vaknat-och-vill-absolut-inte-gå-upp-känslan höll i sig hela dagen. Fram mot lunch började ögonen värka, det gör dom när jag är riktigt trött och då kan det hjälpa att trycka ner ögonbrynen och trycka in dom mot ögonen, men så kan man ju inte hålla på när man ska jobba...
Sen flyttades värken, eller snarare utökades, inemot huvudet och därefter spred den sig kring huvudet och bak mot nacken. Det kändes som om nacken var en alldeles för hårt spänd gitarrsträng och för varje krattag jag tog var det som om någon knäppte på strängen. Ajaj rakt upp i huvudet. Så började jag känna mig smått illamående, inte kräkillamående men en obekväm känsla i magen och kallvarmsvettig. Ville bara hem.
Så äntligen äntligen tog dagen slut, vanliga dagar går ganska fort men den här sniglade sig verkligen fram. Men ack! Jag var tvungen att handla på vägen hem. Puh! Väl i bilen på vägen hem undrade jag vilket som skulle hända först, att jag skulle svimma eller att mitt huvud skulle sprängas. Men jag klarade mig från båda två, kom hem med mat och hund och allt till en kvavt varm lägenhet, hu.
Proppa i sig huvudvärkstabletter och lägga sig på sängen, aaaah. Sova i trekvart och vakna frusen och fortfarande lika trött och fortfarande ont i huvudet. Men jag kom igång lite, åt lite, gick en promenad med Kalo och nu är faktiskt huvudvärken borta. Det är väl inte så att jag har nån lust för hårdrock på hög volym eller så, men ändå, lite bättre är det.
Och nu är klockan åtta, jag tänker gå och borsta tänderna, gå ut med Kalo och sen gå och lägga mig. God natt!
foto: fabriciuse (fast jag har ändrat lite på den...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar