Dofter och minnen

Det är ju väldigt svårt att beskriva en doft, oftast beskrivs den med vad den kommer ifrån, tex det doftar bullar, eller det luktar bajs. Men ändå är de så precisa, en doft minns man väldigt tydligt. Någon gång har jag hört att doften är det sinne som sitter kvar längst på ålderns höst. Det är dock något jag har väldigt avlägset i min hjärna, men jag tror att jag har hört det.
Ja, det är väldigt svårt att beskriva en doft men när man väl känner den så vet man precis vad det är som luktar, eller så vet man det inte men man vet att man har känt just precis den doften förut.

Det finns några dofter man inte känner så ofta men som man väldigt väl känner igen när de kommer till ens näsa. Eller dofter med minnen.

Idag regnade det för första gången på ett tag, det luktade våt asfalt. Våt sommarasfalt, för vinterns våta asfalt har ingen särskild doft.
När jag skulle kolla min kamera som jag som bekant säljer på tradera nu (nu är den uppe i hela 205 kr, spelaren är dock bara uppe i 2kr, så om någon vill ha den för 3kr så varsågod) kollade jag även om filmrullarna som låg kvar var använda eller inte. Lukten av filmrulle. Den känner man inte så ofta längre, men jag kände så väl igen den och förflyttades några år bakåt i tiden.
Eller alla blomdofter som finns nu. Syrénen som luktar skolavslutning, Häggen som luktar Sällstorp. Eller doften av nyklippt gräs! Det är kanske bara första klippningen på säsongen som har den där åh-minns-ni-hur-sommaren-luktar-doften, men den är välbekant och precis.
Doften av Powerking, det luktar fest i lägenheten på Brahegatan. Jag groggade nog en del på Powerking då...
Doften i en blomsteraffär är speciell och trevlig. Doften av nyköpta kläder, känns lite lyxigt och roligt. Doften i en ny bok. Doften av nytvättade lakan, en doft av dagen innan julafton för vi bytte alltid alla lakan då (vi bytte väl annars också men inte just en speciell dag så) och förväntan och familjelycka. Det var längesen, men känslan sitter kvar i lukten.
Doften av solbränd hud. Behöver jag säga mer? Gärna lite dammig solbränd hud.
Doften av Ringvägen, mormors hus. Lite möglig men så speciell. Man känner tydligt igen den.
Och så doften av all mat, men det är väl självskrivet i den här listan...

Doften av Dockan... men hon får nog ett eget inlägg...