På google reader har jag grupperat de bloggar jag följer för att hålla isär dem. Inte för att jag har problem att hålla reda på vilken som är vilken, men när det står 15 olästa inlägg i oordning så blir man lite snurrig. En av grupperna heter "The loved ones", det är som där människorna jag gillar väldigt mycket. (Jag har ingen "the hated ones", det vore waste of time att ens läsa något av någon sådan) Hursomhelst, så har två av "the loved ones" inom loppet av ett par timmar skrivit varsitt inlägg med exakt samma rubrik, nämligen "Svamp". Kul va? Läs Gustavs och Marias bloggar.
Bilen ja... jo vi skulle ju då fixa den, eller pappa skulle fixa mest och jag tittar på och hjälper till mest, men så blev det som det blev ju och nu har jag pappas bil. Pappas bil som Martin körde för fort med trots att jag uttryckligen sade till honom att han inte fick köra fort med, så att motorlampan började lysa. "men det är bara när man kommer upp i hundratretti nåt" ja, det känns ju bra då. Som är skräpig efter Martins lån. (Jag tror det dröjer innan han får låna igen.) Som blev påkörd idag, för han bakom trodde att jag skulle köra men det gjorde jag inte, uppenbarligen.
Och min bil har inte större tur den heller. Blev inbrottad och batteri- och nummerplåtsbestulen. Jäla stil! Jag kan väl förstå om man kan behöva ett par extra nummerplåtar, om man tex tänker råna en bank eller så, men ett begagnat bilbatteri? Idioter. Att man inte ska kunna få ha sina saker ifred!
Och så var jag på hårmodelluttagning idag. Såg en annons i tidningen i förra veckan och tänkte njä, orkar nog inte. Men så övertalade systern mig att gå i alla fall ("jag ska dit i alla fall. Du med. Ses på hållplatsen 1820", okejdå). Jag har varit på några modelluttagningar innan och det är samma kaos varje gång. "Det är väl därför dom är frisörer och inte jobbar med organisation" som min insiktsfulla syster sade. Hursomhaver så blev jag sent omsider, sist omsider faktiskt, med på nån grej en helg framigenom. Kul, det kommer väl bilder och så kan man tänka... Det trista var att systern, som släpat dit mig (och dessutom två kompisar till) inte fick vara med. "blabla extremt färgat hår blabla" Jäla stil! Läs om Elisabets bitterhet.
Och så det och så det. Ni får veta mer en annan gång.
2 kommentarer:
Jag vill bara tacka för att jag fick hamna bland "loved ones".
Spännande att vara hårmodell! Hoppas du inte blir lila i skallen!
åh, det var så lite så, det är liksom din egen förtjänst mer...
jo, spännande, men hon pratade om fortfarande blond fast lite champagne och guld eller vad det nu var och det låter inte så farligt. Hon verkade snäll också...
Skicka en kommentar