Nähä då. En lugn dag i sängen, inte ens två lugna dagar fick förkylningen på bättre tankar. Halsontet har gått ner och ersatts av ett irriterande kli i både hals och örongångar och en hosta som sliter halsen i stycken varje gång den gör sig påmind. Nu har dessutom näsborrarna mer eller mindre täppts igen av segt snor och lägenheten når i bland nya köldrekord (lite feber månntro?).
Dessutom har bilen hittat på ett antal krämpor sedan senaste besiktningen.
Jag kan tala om att om man kommer försent för att göra efterkontrollen på de fel som upptäcktes under besiktningen så får man helt enkelt göra en ny besiktning. Från början. Vilket alltså betyder att den gode besiktningsmannen ("men då har ju denna bilen haft körförbud ett bra tag" "-va!? ...det hade jag ingen aning om!" (eller kanske hade jag det men jag är som bekant blond och tjej vilket tyvärr förlåter en hel del, jag önskar att det inte vore så)) gör om hela besiktningen, knackar och bankar en gång till runt hela bilen, kollar här kollar där, känner och klämmer. Och hittar naturligtvis en rad nya fel. De gamla felen var ju borta, men en rad nya hade uppstått/hittades inte vid förra besiktningen men vid den nya.
Piss.
Kalo är i alla fall hyfsat frisk. Han har peppar peppar inte varit särskilt dålig i magen sedan kastreringen (en förändring?). Det har iofs bara gått två veckor, men ändå. En sak som inte förändrats dock upptäckte jag idag. Jag var ute och rastade honom och mötte i backen en kvinna med sin hund Vera som Kalo lekt mycket med för tre fyra månader sen, innan kvinnan fick barn och innan jag började undvika backen. Lekt med och juckat på. Och det var en väldigt snäll/undergiven hund som lät sig juckas på. Och var så fortfarande, tyvärr. Jag släppte honom lös så att han fick springa lite och leka med Vera. Han var jätteglad! och jättekåt.
Jag tänkte att jag skulle testa om det hänt något på den fronten men uppenbarligen inte. Men å andra sidan var det nån som sade att det kanske tar upp till ett halvår innan kastreringen verkligen gjort sitt. Hoppas att det går lite fortare än så...
Nähä, nu ska jag nog snörvla mig igenom några sidor till i Stieg Larssons Flickan Som Lekte Med Elden. En underhållande bok och en lagom sysselsättning för en sjukling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar