27 september, 2008

Det bästaste goda


Jag har kommit på vad som går allra bäst hem hos Kalo. Och ni kan glömma köttbullar eller korv eller blodpudding, det är ju inte fy skam det heller men det är inte det som gör att kan kommer springandes i fullaste galopp. Dun eller små fjädrar är det som gäller. Han har alltid jagat saker som flyger omkring, frön och löv och sånt, med en väldig energi. Det är som att han bara måste måste måste få tag på den där... och särskilt vita, puffiga, långsamt flygande saker. Som dun eller fluffiga frön.

Och nu ligger det en del små dun och fjädrar i vägkanterna och gräset så jag plockade upp en och släppte den i luften. My god! så glad han blev. Så när han nu märkt att jag minsann kan generera såna där roliga saker, då kanske det är värt att vara lite extra lydig. Han kan gå fot jättelångt med jättefin kontakt, springer jättefort på "hit" och gör nästan vad som helst. Fast lite svårt är det att sitta kvar och vänta på "varsågod" när jag väl släppt iväg fjädern...

Det dumma är att han så totalt går in för att döda den där fjädern att han inte lyssnar på nånting då han jagar den. Och blåser det lite grann så springer han efter fjädern, ut på vägen och långt bort från mig. Skulle vilja ha fjädern i ett litet snöre så att jag kunde stoppa den om det var så. Dessutom äter han upp alla fjädrarna och inte vet jag hur nyttigt det kan vara...

Inga kommentarer: