04 februari, 2008

Det är över nuuu...


Ja, det ändrade sig. Jag fick hundvakt och jag gick på festen. Förmodligen var jag gästen med lägst förväntningar på hela festen, men jag tror inte jag gick därifrån med sämst utdelning ändå. Det kanske var de låga förväntningarna som gjorde att det blev så bra. Ja, alltså, det kanske inte var den asballaste (för att använda ett ord jag sällan använder) och störtroligaste fest jag någonsin varit på, men skilnaden på humör innan och humör efter var väldigt stor.

En huvudvärkstablett och en powerking gjorde också susen för humöret kan jag hälsa.

Och jobbet gick bra idag. Det var ju inte helt oväntat rätt jobbigt att gå upp, men det var inte så farligt att jobba ändå. Att jag gick och lade mig halv två gjorde ju inte saken bättre heller. Men det hade sina anledningar. Jag var och såg Rocky Horror Show i Varberg och så var jag med på avslutningsmiddagen efteråt, jag har ju ändå varit med, även om jag kanske inte kände mig lika med som på the good old days. (de börjar bli så väldigt unga de som är med nu...) Hundarna väntade snällt i bilen medan jag var iväg, men när vi kommit hem, då var det slut på det snälla.

Eller ja, Vally gick snällt och lade sig under täcket i soffan men Kalo var inte lika beskedlig. Släppte ut dem för natten och han bajsade snällt. Efter tio minuter i värmen gnäller han och går till dörren (hör och häpna, men det tar sig!) jaja, eftersom han nu gjorde som han skulle fick jag ju gå ut, igen. Han bajsade, igen. Vi gick in, igen. Han gnällde, igen. Jag orkade inte. Han bajsade, igen. Jag ångrade mig, igen, men det var försent då. Så det blev lite sent...

Själva musikalen var i alla fall väldigt bra. Var och såg den på premiären i torsdags också, och kan väl säga att det sångmässigt lät lite bättre då (de började bli trötta och slitna? eller festat på lördagen?) även om de kanske var mer avslappnade på scen och sådär igår. Det är väldigt roligt att se sina kläder "in action" så att säga. Har fått många komplimanger och då blir man ju lite stolt. Och när Frank gör entré i sin korsett och publiken jublar, ja då värmer det i hela kroppen.

Jaja, nu ska jag snart gå och lägga mig, i morgon är det "fredag", eller i alla fall arbetsveckans sista dag, för mig. Varför är inte alla arbetsveckor så här korta?

Foto: Rodney Smith

2 kommentarer:

averater sa...

du får ta och söka jobb som sömmerska på operan eller svt vet jag (eller en annan viste, jag lovade bara tipsa dig vidare...)

Helena sa...

hmmm, ja det låter inte så dumt. Frågan är om det finns så många jobb...?