Det är ju inte det man väntar sig när någon ringer. Det är bland det sista man väntar sig. Kanske eftersom man så ogärna vill att det ska vara något sådant. Men nu var det det.
En kompis, ganska avlägsen, men ändå. Träffade honom senast på nyår och så... Så tänker man på vad man sagt och vad man gjort. Det finns ju ingen tid att rätta till något nu. Kanske skulle rätta till andra relationer som faktiskt behöver det, medan det ännu finns tid. Man vet ju aldrig.
Och jag tänker på flickvännen, kan nog aldrig föreställa mig hur det känns ens, men jag tänker på henne. Hu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar