29 september, 2008
Saker som är jobbiga
saker som är jobbiga
ringa vårdcentralen.
vilken? hur? när?
säga vad?
vad är det för fel på dig då?
jag är så trött. jag är så trött.
saker som är jobbiga
berätta
hur mår du?
kom tillbaka
jag är så trött. jag orkar inte. jag är så ledsen.
ibland är jag pigg och glad. ibland.
ibland har jag inte pms. ibland.
det är ju inte så det ska va
saker som är jobbiga
må bra, idag är det bra, tills
berätta
hur mår du?
kom tillbaka
jag är så trött trött trött. jag orkar inte orkar inte orkar inte.
cipralex
sjukskriven
nej, men inte jag
jo, jag
jo, jag också.
Jag tröttnade på att vara så trött. Men det tar emot, allt tar emot, att ringa tar emot, att prata tar emot. Jag orkar inte.
Och allt får mig att gråta. Det är så tröttsamt att gråta. Det känns som att jag varit uppe hela natten och därefter sprungit ett maratonlopp. Så trött.
27 september, 2008
Det bästaste goda
Jag har kommit på vad som går allra bäst hem hos Kalo. Och ni kan glömma köttbullar eller korv eller blodpudding, det är ju inte fy skam det heller men det är inte det som gör att kan kommer springandes i fullaste galopp. Dun eller små fjädrar är det som gäller. Han har alltid jagat saker som flyger omkring, frön och löv och sånt, med en väldig energi. Det är som att han bara måste måste måste få tag på den där... och särskilt vita, puffiga, långsamt flygande saker. Som dun eller fluffiga frön.
Och nu ligger det en del små dun och fjädrar i vägkanterna och gräset så jag plockade upp en och släppte den i luften. My god! så glad han blev. Så när han nu märkt att jag minsann kan generera såna där roliga saker, då kanske det är värt att vara lite extra lydig. Han kan gå fot jättelångt med jättefin kontakt, springer jättefort på "hit" och gör nästan vad som helst. Fast lite svårt är det att sitta kvar och vänta på "varsågod" när jag väl släppt iväg fjädern...
Det dumma är att han så totalt går in för att döda den där fjädern att han inte lyssnar på nånting då han jagar den. Och blåser det lite grann så springer han efter fjädern, ut på vägen och långt bort från mig. Skulle vilja ha fjädern i ett litet snöre så att jag kunde stoppa den om det var så. Dessutom äter han upp alla fjädrarna och inte vet jag hur nyttigt det kan vara...
Hett om öronen
Jag gillar att duscha länge i riktigt riktigt varmt vatten. Inte så miljövänligt kanske men gött!
(Och så diskar jag under rinnande vatten också, inte heller så miljövänligt, men det blir i alla fall diskat då...)
I går var jag ute. Det var "after work". Grejen var att det bara var jag från jobbet som kom, resten var kompisar eller såna som jobbade där i somras. Trista jobbarkompisar man har... jaja, det var roligt i alla fall. Lite rörigt och borttappade personer och gnälliga människor, men jag flöt som en gelébubbla genom hela kvällen, brydde mig inte så mycket, ville mest ha kul.
Och så använde jag mina nya skor för första gången. Med 50% stötdämpning i klacken enligt den lilla klisterlappen som satt på, och jovisst, hälarna var förskonade från smärta, men resten av foten... ajajaj. Jag höll på att få kramp i typ alla tår och typ hela resten av foten på väg till spårvagnen, en promenad på ca tre minuter, men det försvann under kvällen. Däremot var trampdynan bakom tårna (vad heter den delen egentligen?) som ett par blåmärken mot slutet av kvällen, inte skönt alls.
Men dagen idag artar sig ganska bra. Resorb is my friend. Det blev till och med lite dur på pianot i förmiddags, det vill gärna bli moll när jag spelar, men idag kom det en melodi i E dur, trevligt och ovanligt. Jag har köpt bageribröd, gott. Jag har diskat, under rinnande vatten. Jag har tänkt dammsuga, kanske. Jag ska betala en räkning, nu. Hej då.
(Och så diskar jag under rinnande vatten också, inte heller så miljövänligt, men det blir i alla fall diskat då...)
I går var jag ute. Det var "after work". Grejen var att det bara var jag från jobbet som kom, resten var kompisar eller såna som jobbade där i somras. Trista jobbarkompisar man har... jaja, det var roligt i alla fall. Lite rörigt och borttappade personer och gnälliga människor, men jag flöt som en gelébubbla genom hela kvällen, brydde mig inte så mycket, ville mest ha kul.
Och så använde jag mina nya skor för första gången. Med 50% stötdämpning i klacken enligt den lilla klisterlappen som satt på, och jovisst, hälarna var förskonade från smärta, men resten av foten... ajajaj. Jag höll på att få kramp i typ alla tår och typ hela resten av foten på väg till spårvagnen, en promenad på ca tre minuter, men det försvann under kvällen. Däremot var trampdynan bakom tårna (vad heter den delen egentligen?) som ett par blåmärken mot slutet av kvällen, inte skönt alls.
Men dagen idag artar sig ganska bra. Resorb is my friend. Det blev till och med lite dur på pianot i förmiddags, det vill gärna bli moll när jag spelar, men idag kom det en melodi i E dur, trevligt och ovanligt. Jag har köpt bageribröd, gott. Jag har diskat, under rinnande vatten. Jag har tänkt dammsuga, kanske. Jag ska betala en räkning, nu. Hej då.
21 september, 2008
20 september, 2008
Lookalike?
15 september, 2008
Lite av varje = mycket
På google reader har jag grupperat de bloggar jag följer för att hålla isär dem. Inte för att jag har problem att hålla reda på vilken som är vilken, men när det står 15 olästa inlägg i oordning så blir man lite snurrig. En av grupperna heter "The loved ones", det är som där människorna jag gillar väldigt mycket. (Jag har ingen "the hated ones", det vore waste of time att ens läsa något av någon sådan) Hursomhelst, så har två av "the loved ones" inom loppet av ett par timmar skrivit varsitt inlägg med exakt samma rubrik, nämligen "Svamp". Kul va? Läs Gustavs och Marias bloggar.
Bilen ja... jo vi skulle ju då fixa den, eller pappa skulle fixa mest och jag tittar på och hjälper till mest, men så blev det som det blev ju och nu har jag pappas bil. Pappas bil som Martin körde för fort med trots att jag uttryckligen sade till honom att han inte fick köra fort med, så att motorlampan började lysa. "men det är bara när man kommer upp i hundratretti nåt" ja, det känns ju bra då. Som är skräpig efter Martins lån. (Jag tror det dröjer innan han får låna igen.) Som blev påkörd idag, för han bakom trodde att jag skulle köra men det gjorde jag inte, uppenbarligen.
Och min bil har inte större tur den heller. Blev inbrottad och batteri- och nummerplåtsbestulen. Jäla stil! Jag kan väl förstå om man kan behöva ett par extra nummerplåtar, om man tex tänker råna en bank eller så, men ett begagnat bilbatteri? Idioter. Att man inte ska kunna få ha sina saker ifred!
Och så var jag på hårmodelluttagning idag. Såg en annons i tidningen i förra veckan och tänkte njä, orkar nog inte. Men så övertalade systern mig att gå i alla fall ("jag ska dit i alla fall. Du med. Ses på hållplatsen 1820", okejdå). Jag har varit på några modelluttagningar innan och det är samma kaos varje gång. "Det är väl därför dom är frisörer och inte jobbar med organisation" som min insiktsfulla syster sade. Hursomhaver så blev jag sent omsider, sist omsider faktiskt, med på nån grej en helg framigenom. Kul, det kommer väl bilder och så kan man tänka... Det trista var att systern, som släpat dit mig (och dessutom två kompisar till) inte fick vara med. "blabla extremt färgat hår blabla" Jäla stil! Läs om Elisabets bitterhet.
Och så det och så det. Ni får veta mer en annan gång.
14 september, 2008
Skooor...
Johodå, det blev ett besök på Provskor igår och för er som trodde att jag skulle gå tomhänt därifrån, så kan jag tala om för er att chansen att jag går tomhänt från den butiken är ganska liten. Så nu har jag utökat min skosamling med faktiskt bara ett par skor till, så nu har jag hmmm, är det pinsamt tro... eh.. 27 par skor. Här i lägenheten alltså, jag vet inte om jag har skor någon annanstans. Jo, ett par på jobbet också, 28 par...
Jag tänkte att kanske skulle man göra sig av med några, skänka bort eller sälja eller nåt, så jag gick igenom mina skor och konstaterade att antingen så ville jag ha dem kvar av praktiska skäl eller av sentimentala skäl. Några av skorna behöver jag ju och använder också relativt ofta, men den större merparten måste jag nog erkänna att jag varken behöver eller använder särskillt ofta.
Och. Jag minns mitt förtret när jag var yngre och mamma sade att hon 'väl hade slängt eller nåt' alla sina kläder från när hon var liten. Hm, om jag nånsin får barn skall dom överösas med alla mina kläder och skor... Alltså sparar jag.
I vilket fall. Jag har funderat på ett par sådana skor ett tag, inte som ett desperat behov jag haft, men som att ett par sådana kan ju vara bra att ha. Beställde de på bilden ovan från Laredoute, men skickade tillbaka dem och köpte de nedan istället. De nya har lite lägre och "stadigare" klack, är bruna istället för svarta och 300 kr billigare. Hade nog hellre haft ett par svarta, det passar bättre till den grå kappa jag ska sy, men jag bestämde mig för att fötterna sitter en bit ifrån kappan och om det skulle vara för jävligt kan man färga dem svarta. Det är riktigt skinn så det borde ju inte vara så svårt...
(För er som inte märkt det så kan jag tala om att jag lider av ett lite för stort intresse av skor och burkar...)
Jag tänkte att kanske skulle man göra sig av med några, skänka bort eller sälja eller nåt, så jag gick igenom mina skor och konstaterade att antingen så ville jag ha dem kvar av praktiska skäl eller av sentimentala skäl. Några av skorna behöver jag ju och använder också relativt ofta, men den större merparten måste jag nog erkänna att jag varken behöver eller använder särskillt ofta.
Och. Jag minns mitt förtret när jag var yngre och mamma sade att hon 'väl hade slängt eller nåt' alla sina kläder från när hon var liten. Hm, om jag nånsin får barn skall dom överösas med alla mina kläder och skor... Alltså sparar jag.
I vilket fall. Jag har funderat på ett par sådana skor ett tag, inte som ett desperat behov jag haft, men som att ett par sådana kan ju vara bra att ha. Beställde de på bilden ovan från Laredoute, men skickade tillbaka dem och köpte de nedan istället. De nya har lite lägre och "stadigare" klack, är bruna istället för svarta och 300 kr billigare. Hade nog hellre haft ett par svarta, det passar bättre till den grå kappa jag ska sy, men jag bestämde mig för att fötterna sitter en bit ifrån kappan och om det skulle vara för jävligt kan man färga dem svarta. Det är riktigt skinn så det borde ju inte vara så svårt...
(För er som inte märkt det så kan jag tala om att jag lider av ett lite för stort intresse av skor och burkar...)
13 september, 2008
Det blev inte som jag hade tänkt.
Först och främst. Jag har varit sjuk hela veckan. Snor, hosta, trött, näsdukar, nässpray, halsduk, läsa bok. Hela veckan. Gött att va hemma, men av en trist anledning. Jag har läst en massa bok iaf :)
För det andra. Jag skulle åka ner med bilen till pappa så skulle vi laga de där grejerna som blivit fel sen sist och sådär. Efter hundra meter smäller det till och vänster bakhjul låser sig. Det har hänt ett par gånger sen vi fixade med handbromsen men då har den släppt efter ett tag och efter lite trixande. Men inte denna gång. Nähädå. Det sitter bunnfast, som man skulle kunna sagt i Sällstorp.
Men min snälla snälla far kommer åkandes från Sällstorp med grejer och så får vi loss skiten och smörjer och kollar och kan inte hitta nåt fel och sätter ihop igen och provkör och det går bra och testar handbromsen och... så sitter den fast igen...
Knacka banka lite så lossnar den och min snälla snälla far lånar mig sin bil och tar min bil hem och ska försöka laga lite till nästa helg. Snälla snälla. Väldigt snälla far.
För det tredje skulle jag hjälpt kompisen A att flytta idag, men det blev heller inte av. Men då åker jag till Provskor istället. Det är ju ingen känslomässig förlust, men kanske blir det en liten förlust av ekonomiska medel. Och ett litet plus på skokontot :)
10 september, 2008
Sjukdomar och krämpor
Nähä då. En lugn dag i sängen, inte ens två lugna dagar fick förkylningen på bättre tankar. Halsontet har gått ner och ersatts av ett irriterande kli i både hals och örongångar och en hosta som sliter halsen i stycken varje gång den gör sig påmind. Nu har dessutom näsborrarna mer eller mindre täppts igen av segt snor och lägenheten når i bland nya köldrekord (lite feber månntro?).
Dessutom har bilen hittat på ett antal krämpor sedan senaste besiktningen.
Jag kan tala om att om man kommer försent för att göra efterkontrollen på de fel som upptäcktes under besiktningen så får man helt enkelt göra en ny besiktning. Från början. Vilket alltså betyder att den gode besiktningsmannen ("men då har ju denna bilen haft körförbud ett bra tag" "-va!? ...det hade jag ingen aning om!" (eller kanske hade jag det men jag är som bekant blond och tjej vilket tyvärr förlåter en hel del, jag önskar att det inte vore så)) gör om hela besiktningen, knackar och bankar en gång till runt hela bilen, kollar här kollar där, känner och klämmer. Och hittar naturligtvis en rad nya fel. De gamla felen var ju borta, men en rad nya hade uppstått/hittades inte vid förra besiktningen men vid den nya.
Piss.
Kalo är i alla fall hyfsat frisk. Han har peppar peppar inte varit särskilt dålig i magen sedan kastreringen (en förändring?). Det har iofs bara gått två veckor, men ändå. En sak som inte förändrats dock upptäckte jag idag. Jag var ute och rastade honom och mötte i backen en kvinna med sin hund Vera som Kalo lekt mycket med för tre fyra månader sen, innan kvinnan fick barn och innan jag började undvika backen. Lekt med och juckat på. Och det var en väldigt snäll/undergiven hund som lät sig juckas på. Och var så fortfarande, tyvärr. Jag släppte honom lös så att han fick springa lite och leka med Vera. Han var jätteglad! och jättekåt.
Jag tänkte att jag skulle testa om det hänt något på den fronten men uppenbarligen inte. Men å andra sidan var det nån som sade att det kanske tar upp till ett halvår innan kastreringen verkligen gjort sitt. Hoppas att det går lite fortare än så...
Nähä, nu ska jag nog snörvla mig igenom några sidor till i Stieg Larssons Flickan Som Lekte Med Elden. En underhållande bok och en lagom sysselsättning för en sjukling.
08 september, 2008
Har jag sökt den?
Det som aldrig händer har hänt. Jag har fått erbjudande om visning på en lägenhet! Dock. Efter att jag hittade denna fina har jag höjt mina krav på boplats och bara sökt sådana jag skulle vilja ha. Förut sökte jag allt jag skulle kunna tänka mig att bo i. Men det är ju inte helt oväntat fler än jag som vill ha de där lägenheterna, alltså blir det väldigt väldigt sällan någon form av visning eller så. Fram tills idag, aldrig.
Så ja kollade vad det var för något jag sökt. I Kortedala inte helt oväntat, det är väl det minst attraktiva området jag söker i. En etta, good. Tjugonio kvadrat, wtf har jag sökt den. Jag har som synes lite svårt att få plats ens på en tio kvadrat större yta än så, hur skulle jag få plats där?
Nåja, jag får väl kolla på den iaf. Den kanske är sjukt välplanerad eller nåt, men tror knappt det...
På tal om sjuk så vaknade jag med en kiwi i svalget i morse. Det kliar och gör ont, så jag ringde mig sjuk. En annan på jobbet var dunderförkyld i förra veckan och jag hoppas hoppas hoppas att det inte är det jag åkt på. Hoppas hoppas hoppas att lite extra sömn och en lugn dag får förkylningen att ångra sig.
07 september, 2008
Skafferi
När jag var liten gick vi i nån slags affär och jag fick syn på random sak som jag gärna ville ha och frågade mamma/pappa om vi inte kunde köpa den. Efter ett nekande svar om att det kostar pengar och är onödigt och jag vet inte riktigt vad sade jag "men vi behöver väl inte köpa en, vi kan ju bara skaffa en!"
Om man skulle skaffa en sån här:
Om man skulle skaffa en sån här:
02 september, 2008
Byta jobb?
En kille på jobbet undrade om jag trivdes. Med jobbet. Jag svarade ja, för det mesta. Jobbarkompisarna är trevliga och det är hela grejen, typ. Fast det är klart, det kanske inte är världens roligaste arbetsuppgifter eller så, men trivs gör jag väl. Sade jag.
Jag vet inte. Med väderprognosen för resten av veckan uppe så undrar jag om jag verkligen trivs. Jag vet att jag oftast trivs och att jag gör ett bra jobb och sådär, men vafan... om det är att jag jobbar för mycket, eller sover för lite, eller vad det nu är, jag e inte så på längre... nån som vill byta?
Grotesque
Titta som man kan göra om man har lite tid över. Eller om man helt enkelt skjuter upp allt annat som borde göras...
01 september, 2008
Den på bilden ser mycket godare ut än den jag gjorde, men ändå...
Idag har jag inte varit dåligt duktig.
För ett par år sedan hade jag nog inte trott på mig själv om jag berättade hur sällan jag lagar mat nuförtiden. Då var jag definitivt mycket duktigare, lagade mat kanske några gånger i veckan. Nu botaniserar jag friskt i halvfabrikat och halvmat, ärtsoppa, nudlar, risgrynsgröt, med mera med mera. Men idag har jag faktiskt lagat mat! Gazpacho minsann. Med hembakt bröd till, fast det hade pappa bakat, men ändå, det var gott.
Och inte nog med det, jag handlade idag också. Och duschade. Och diskade.
Jag tror att det är power kingens förtjänst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)