Det är bättre att säga vad man tycker

Det är mycket löv nu. På jobbet alltså. Vi blåser ihop dem med lövblåsar till stora högar som vi kör iväg och tippar på en kompost. Jag och en arbetskamrat höll på med det sistnämnda, nämligen att tippa av det. Eller ja, skyffla av det... Till vår hjälp hade vi då en kratta och en grep, jag hade grepen och han krattan.

Efter en stund inser han (och jag) att grepen var visst mycket effektivare. Så han säger "Vi kan ju bytas av om du vill" i hopp om att jag ska tro attdet är krattan som är är så mycket bättre och att han är snäll och erbjuder mig den.

Men icke! Jag är så slug så, jag har väl redan för länge sen räknat ut att grepen är bättre, så jag säger "Nä, det går bra" i hopp om att hans 'erbjudande' fortfarande skall se ut som ett erbjudande och inte vad det egentligen är, en önskan om att få grepen.

Attans! tänker han säkert då och säger "Det kan ju vara skönt att byta ibland" ihopp om att jag då skall tänka att det vore ju bra med omväxling i alla fall. Jaja, han kan väl få grepen om han nu vill det så gärna, tänker jag och säger "Du kan få grepen om det är det du vill, det är ok".

Men nog hade jag väl önskat att han hade frågat rakt ut "Kan vi inte byta ett tag, jag vill hellre ha grepen en stund?". Då hade jag svarat "Ja visst" med en gång. I stället för att linda in det i någon slags låtsad barmhärtighetsgärning som jag ändå inte går på.

Likadant är det med lövblåsarna. Det finns en större och en mindre variant. Jag föredrar den större på alla sätt utom att man möjligtvis kan rikta strålen något mer med den mindre. Även min kära kollega föredrar den större, men istället för att säga det nämner han alla fördelarna med den mindre blåsen i hopp om att jag då ska välja den. Men icke! jag föredrar den större varianten ändå. Det kanske fungerar på hans treåriga dotter, men jag skulle vilja påstå att jag har lite mer socialt intellekt än en treåring. Faktiskt.

Mera om att säga vad man tycker. Jag har gått runt i tron om att alla ville säga vad man tycker, det vill säga rösta. Men jag har insett att det finns faktiskt de som inte bryr sig ett dugg. Jag trodde verkligen att man kanske ville men inte orkade, eller glömde av det, eller inte kunde komma till vallokalen. Men det finns tydligen de som inte ens vill. Oj, min världskarta ritades plötsligt om...