... säger han. Men fan vad ont det gör att vänja sig. Och vilken tid det kommer att ta. Och vad skruvstädet klämmer hårt kring hjärtat.
Varför kan det inte bara vara lätt? frågar syster. Men fan i helvete vad inte alls lätt det är. Så raka motsatsen det är.
Det ordnar sig. säger jag. Men fan jävlar i helvete vad det inte alls känns så. Allt är bara bajs. Kollade en lägenhet i biskopsgården idag som väl skulle vara ok. Om det nu inte var så att den låg just i Biskopsgården. Så långt bort det är. Så helt fel sida stan. Så helt fel sida älven. Så helt fel...
Men vad ska jag göra? Jag har ju ingenstans att bo!
Och som om det inte räckte med bostadsbördan så har man en jävla känslobörda att bära på. Att sängen var tom när jag vaknade i morse. Att det festas och träffas folk som aldrig förr. Att det inte verkar röra honom i ryggen. Men det är bara att vänja sig...
4 kommentarer:
det är klart det gör ont ju. på honom också, men man sörjer på olika sätt..
nej nu får det vara nog med att vara vis för idag.. tycker om dig massor! älsklingsstorasyster :) puss!
Fördelen med att vara nere på botten, är att det kan bara bli bättre. Håll ut så kommer solen att skina en dag när du minst anar det. Men det kommer nog att snöa och regna ett tag framöver, låt det göra det.Kram från Peter
Men biskop som e så fint...
Ha det gott hur som hellst.
elsa: klart gör det ont på honom också. jag vet ju det.
peter: det snöar och regnar både inom och utom kroppens ramar just nu
averater: Biskop e fint, men på fel ställe...
Tack goa! Ni gör det lättare att vara jag.
Skicka en kommentar